Jezzzs blogg

Dag 5

Igår varken rökte eller snusade jag.
Nikotinsug nu: Mycket lite .

Igår var det fruktansvärt men idag mår jag faktiskt helt okej. Jämför man med igår så mår jag riktigt bra.
Jag köpte hem Äntligen icke-rökare av Allen Carr, har sträckläst boken och jag skulle vilja rekommendera den.

I början är den något provocerande när han skriver att rökning aldrig gett mig något lugn eller glädje i livet, att det inte är svårt att sluta och att det faktiskt är lätt. Men efter att läst med öppet sinne och gett den en chans så har han faktiskt rätt. Rökning har aldrig gett mig ett lugn, någon glädje eller något positivt, rökning har orsakat att jag överhuvudtaget lever med illusionen att jag känner mig stressad, olycklig ovh att det enbart är en cigarett som kan göra mig lycklig. Det är helt enkelt inte lösningen på problemen, utan det som faktiskt orsakat problemen.
Att bli rökfri är i högst drag något psykiskt. It’s all in our head! Särskilt om man går runt med en klocka och räknar dagar i väntan på att passera 3 veckor i hopp om att då ha blivit av med abstinensen, det man dock missar är att man istället missat att arbeta med det psykiska. Tydligen är de fysiska besvären sv nikotinabstinensen väldigt små, men ökar på grund av de psykiska. Han förespråkar även att sluta tvätt, då beroendet ligger i nikotinet.

Just den frågan är något jag själv haft många funderingar på. Och jag är beredd att stå bakom att man faktiskt inte är rökfri så länge man tar någon form av nikotin. Beroendet ligger i nikotinet. Även om jag slutat med cigaretter så är jag fortfarande beroende av nikotin, slav för att alltid se till att jag har det till hands, slösat pengar och utsätter mig själv för hälsorisker. Misstolka mig rätt! Att enbart sluta röka är grymt! Det tycket iaf jag om mig själv, och än så länge har jag själv inte varit utan nikotin en enda dag. Men det är nästa mål, jag har insett att jag hellre mår intensivt dåligt en kort period v mitt liv, än att må från dåligt till riktigt dåligt under en längre period av mitt liv.

8 timmar senare...

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

8 timmar sen jag skrev här, i ett desperat försök att motivera mig själv vilket fungerade.
Jag har inte rökt idag, trots att jag var iväg och hälsade på en person som röker och som rökte framför mig flera gånger. Jag mår fortfarande kasst. Gråten är inte långt ifrån!
Jag och sambon har för tredje gången nu slutart samtidigt, vi vill tillsammans ha gemensamma barn. Leva mer hälsosamt för hans barn/mitt bonusbarn. Även om han också slutar samtidigt får nog han ta de största smällarna från mina humörsvängningar och gnäll. Han är däremot ett otroligt stort stöd!!

Jag vet och känner att det är på grund av abstinensen som jag kan gråta, känna ilska och skratta, allt under en och samma minut. Min sambo är otroligt förstående inför detta! Han lägger inte alltför stor vikt vid mina utbrott, pch jag är väldigt medveten om det och rättar till mig efter att ha fått andas en stund.

Men men, mot dag 5 nu. Spännande att se hur jag mår imorgon, då idag var kasst och igår var ändå rätt bra.

Dag 3-4, du kommer att betala 1,1 miljoner för psykisk och fysisk ohälsa och tidig död.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

"Som rökande kvinna kan du statistiskt förvänta dig en livslängd på ca 74 år varav 20 år med självupplevd ohälsa. Motsvarande för en icke rökande kvinna är förväntad livslängd ca 83 år varav 13 år med självupplevd ohälsa. Om du röker ett paket cigaretter/dag från 16 års ålder får du betala ca 1,1 miljoner kronor för att åstadkomma denna ohälsa och tidiga död. Jag kan inte se några bieffekter förknippade med ett rökstopp. Däremot kan du uppleva abstinensbesvär..."
Hittat på doktorn.com skrivet av Per-Åke Lagerbäck som svar på en fråga om biverkningar att sluta röka.

Igår gick det super bra, jag tog endast ett nikotintuggummi då jag vill arbeta på att få bort nikotinberoendet och lämna livet som rökare så fort som möjligt, detta efter svar från er underbara människor på mitt förra inlägg. Idag mår jag riktigt dåligt och sitter redan med två tuggummin i munnen samtidigt i skrivandets stund. Jag sov dåligt, har svettningar och domningar, humörssvängningar, nedstämdhet och rastlöshet.
Men ovan citat motiverar. Vill jag lägga 1,1 miljoner för psykisk och fysisk ohälsa och en för tidig död? 1,1 miljoner för att vara slav för cigaretter och ha dålig kondition? Jag har räknat ut (viss räknefel kan uppstå, ha överseende ;) ) att jag lägger cirka 1 timma om dagen bara på att röka, det är 7 timmar på en vecka, nästan en hel arbetsdag! 28 timmar på en månad, 336 timmar på ett år. Totalt under de 14 åren jag har rökt har jag spenderat 4 704 timmar på att röka. 196 dagar, ett helt halvår, nonstop rökning. Och jag har redan spenderat 180 000 kronor, alltså arbetat gratis större delen av ett år bara för att finansiera mina cigaretter

Förskjuter man enbart problemet med nikotinersättning?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Som rubriken lyder försöker jag hitta svar på frågan.
Att vara helt utan nikotin är extremt jobbigt, tufft och utmanande, när jag tror och det känns som att man inte kan stå ut mer tar jag snabbt in ett tuggummi i munnen och upprätthåller mitt nikotinberoende.

Blir det någonsin Enklare att sluta helt med nikotin? Blir man mindre nikotinberoende när man slutar röka, men tar nikotinersättning? Nu har jag varit utan cigaretter i 2 dagar, men inte utan nikotin. Minskar mitt beroende av nikotin enbart av att jag slutat röka, dock ej slutat med nikotinersättning?

Anledningen till att jag frågar är att om det inte kommer att bli enklare att sluta med nikotinet ju fler dagar man varit rökfri, så förstår jag inte riktigt syftet att dra ut på lidandet. Då vill man ju hellre bara ”dra av plåstret” direkt och gå igenom lidelsen så man blir fri från beroendet.

Däremot, om det blir enklare att sluta med nikotinet ju fler dagar man varit rökfri, då ser jag inga problem med att fortsätta för det lindrar ju helt klart besvären rejält!

Tankar på detta? Hur har ni andra gjort? Har ni istället blivit beroende av nikotinersättning? När ska man sluta med det?

I’m BACK, rökfri 36 timmar!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jag hade i bakhuvudet att jag någon gång i livet skrivit härinne, och mycket riktigt! För nästan exakt 3 år sedan skrev jag bloggar här och då hade jag minsann bestämt mig för att sluta röka.

Jo men tjena 3 år äldre me, myself and I!
Som ni nog förstår så gick det inte så bra, 3 år senare och här är jag, fortfarande rökare och har återigen slutat röka. I höstas lyckades jag hålla mig i 3 veckor, för en månad 3 dagar, och nu fimpade jag sista cigen kl 10.00 den 21 maj 2018. Så vad har förändrats? Jag står fast vid mitt ord att jag vägrar vara rökare livet ut. Nu är jag på en plats i livet där jag inom en snar framtid vill bli gravid. Jag vill kunna orka leka och springa efter cykeln för mitt 4 åriga bonusbarn etc. jag vill vara hälsosam, inte bara för mig utan för min omgivning. Och! Jag är så trött att vara slav för en cigarett.

Dag 1-2:
Panik och sorg! Jag ringde sluta röka linjen som gav mig hur bra stöd som helst. Läste i tidigare inlägg att jag skrev om att jag blir som ett litet barn i den värsta trotsåldern och riktigt bitter. Det har inte ändrats gentemot denna gång. Jag skrev även att det var tur att jag åtminstone var singel, det är man ju inte nu. Sambon får ta alla smällar, jag känner verkligen hur hatet växer fram inom mig och hur allt bara mörknar. Jag som aldrig blir arg, kan bli riktigt sur nu! Samtidigt är jag så medveten om mina känslor, mitt agerande och beteende att jag bara vill gråta då jag istället blir ångerfylld för mitt beteende. När man tänker efter är det G A L E T att man tillåtit sig själv dra in tusentals gifter och låtit det påverka en nåt så fruktansvärt i livet. Tilläggas kan att jag tar nikotintuggummi, jag vet helt ärligt inte hur jag hade klarat mig utan dem.

Känslorna är kaos. Jag är arg, ledsen, tom, allt på samma gång. Jag tog cykeln och cyklade allt jag kunde för att få bort energi och det hjälpte.

Positivt:

Sammanfattning av vecka 1

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

När dagen är slut har en vecka gått, så hur har det gått?

Dag 1: Mådde toppen och tänkte att det här skulle gå som en dans på rosor.
Dag 2: Sämre, fick äta upp allt jag sa dag 1 om att sluta röka var enkelt.
Dag 3-5: Mådde jag som sämst, jag blev och är fortfarande uppsvälld som fan. Dåligt humör, lättirriterad, gnällig, bitterkärring, ja, ingen vidare människa att umgås med. Vad arg konstant och grät, flera gånger. Jag kände tomhet, stor tomhet.
På kvällen på dag 5 pratade med en vän som rökt i 40 år och slutade tvärt, hon har varit rökfri i 5 år nu. Hon fick mig på bättre humör och det har hållt i sig! Hon sa att man får ta makten över sina egna tankar, och hon har så rätt. Jag tog makten över mina tankar och vägrade helt enkelt att se på allt negativt. Hon slog också hål på alla myter jag hört, det GÅR att bli helt rökfri, utan att gå runt och tänka på det hela tiden.
Dag 6: Mådde toppen! Jag tog en cig, hittade en liten rackare under soffan då jag storstädade, typiskt! Rökte halva bara, det var inte så gott osm jag trodde. Att jag hade gått runt i flera dagar och varit arg för något som inte var gott? Det gav mig bara fler positiva erfarenheter av att sluta!
Dag 7: Mått toppen hela dagen! Endast tagit en zonnic, till skillnad från kanske 5-10 övriga dagar.

MINA VÄNNER, ta makten över era tankar!!! Det hjälpte mig!

6:e dagen!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Dag 6, och jag åkte på ett riktigt onödigt bakslag. Som däremot visade sig vara positivt! Fram till igår kväll har jag mått riktigt dåligt. Dåligt humör, lättirriterad, tårfyllda ögon konstant osv. Det är en sorg för mig att säga hejdå till rökningen som alltid funnits där för mig.Jag pratade med en vän igår när det var som värst. Efter det samtalet var det dåliga Måendet som bortblåst! Jag mådde toppen! Samma sak hela dagen idag! Hennes tips var att ändra sina tankar. Hon sa att jag har makten över mina egna tankar och hon har så rätt!

Hursomhelst, storstädade idag, och under soffan låg den! En cigarett! Typiskt va? Jag dammsugaren sällan under soffan, och så gör jag det idag och under soffan ligger en cig sedan jag vet inte hur länge. Det positiva var att jag inte kände något sug, jag borde ha brutit av den direkt, men la den åt sidan och fortsatte städningen. 3 timmar senare fick jag för mig att jag skulle testa, bara för att se... Och det fick jag fan för!! Det var inte gott, jag slängde den efter halva, och nu har jag grym huvudvärk!! Jag har inte haft huvudvärk en enda dag sen jag slutade vilket jag förväntade mig, och så får jag det efter att ha dragit några helt meningslösa bloss! Så, att jag rökte var faktiskt positivt. Nu fick jag bevisat att det inte är så jävla gott, så nästa gång jag tänker på det ska jag komma ihåg detta!

tänk om, tänk rätt...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Vädjade om hjälp för inte alls så länge sen, men med suget från helvetet känns det som en evighet. Jag pendlar mellan att hitta ursäkter till att få röka, till att hitta orsaker till att inte röka. Det svåraste med att sluta röka enligt mig är att konsekvenserna är så långsiktiga, och tillfredsställelsen är direkt. Tillfredsställelse kan min hjärna få inom loppet av 5 minuter, bor granne med en mack som har öppet dygnet runt. Idag, imorgon, i övermorgon och dagarna efter det kan min hjärna få detta lugn, få sitt begär och beroende besvarat. Fram till den dagen det är för sent för mig att fimpa min sista cigarett. Jag kanske aldrig kommer att få se glimten av konsekvenser av att ha rökt eller om jag fortsätter att röka. Eftersom jag lever i det är det svårt att se hur det påverkar. Hade jag sett, känt av, upplevt eller fått se in i framtiden om konsekvenserna av rökningen hade det inte varit lika svårt. Hade belöningen av att sluta röka kommit lika snabbt som tillfredsställelsen av att röka hade det inte varit några problem.

Så jag försöker se det ur ett längre perspektiv. Jag VÄGRAR vara rökare livet ut, jag VÄGRAR vara efterklok och jag VÄGRAR att vara rökare minst 2 år innan jag planerar att bli gravid. Det är mina två grunder till att sluta röka. Men när är det den perfekta tiden att sluta? Livet ut är förhoppningsvis en lång tid. Men vart är startpunkten? Hur har jag tänkt där? Och jag är inte ens i närheten av att planera in en graviditet, har inte ens hittat den rätta ännu. Så när är det dags för mig att sluta av den anledningen?

HJÄLP!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

5 dagar rökfri...

Jag är sekunder ifrån att gå och köpa ett paket... Min hjärna skriker att jag älskar det just nu. Att jag älskar stunden för mig själv och lugnet det ger mig. Saknar mitt "gamla jag". Jag var glad, positiv och bara chillade! Nu är jag den trötta, bittra surkärringen som är irriterad på allt och alla.

Huuur ska jag stå emot!?!?

Är det sååå illa med ett återfall? Behöver man verkligen börja om på ruta ett?

(Fyfan vad motsägelsefull jag är med efter alla mina peppande kommentarer igår. Då mådde jag helt annorlunda.)

Och jag tar nikotinläkemedel, hjälper ej..

Nedstämdhet...?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Är inne på tredje dagen nu... Det är inte ens lång tid utan, men känns som en evighet för mig. Denna berg och dalbana var jag inte beredd på, de första veckorna ska ju vara kritiska har dem sagt...

Jag känner stundvis meningslöshet. Igår var tufft, idag likaså. Jag känner mig oerhört nedstämd och väldigt ledsen. Det är som en sorg! Igår kväll tänkte jag unna mig en öl, det struntade jag i för jag kunde ändå inte ta en cig.. (Det är i och för sig bra..) Sedan tänkte jag sätta på en film på mobilen, men avstod för att jag alltid brukar sitta på balkongen och röka då. Sedan tänkte jag spela ett spel på mobilen, men avstod för att jag även då brukar ta en cig. Sedan tänkte jag läsa en bok, tidningen, m.m. men avstod.

Till och med middagen avstod jag från igår för att jag ändå inte får röka efteråt.

Jag blir så frustrerad över att rökningen faktiskt hade en sån stor del av mitt liv, det som jag så länge förnekat! Sedan kom tankarna på allt annat då jag brukar ta en cig, faktum är att jag älskar att röka. Samtidigt som jag vet att endast beror på ett beroende. Det är ingen genuin eller ömsesidig rökning om man säger så.

När jag är ledsen, glad, har tråkigt, studerar, har rast, pratar i telefon, efter att jag har ätit, när jag läser bloggar, tidingar och böcker, på somrarna när det är skönt ute, på uteserveringar, på fester så har jag sedan jag var 14 år alltid tagit en cigarett..... På något sätt känns allt det meningslöst!

Rökningen har alltid varit en del av hela mitt vuxna liv och jag vet helt enkelt inte hur man lever utan det. Hur tragiskt låter inte det?

Nämnde jag att jag är gnällig med? En riktig bitterkärring har jag blivit! Jag brukar aldrig gnälla annars. Tur väl är, så är jag medveten om det och kan hejda mig samt be om ursäkt.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se