Jezzzs blogg

En vecka rökfri, 4:de dagen nikotinfri!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Fokus fokus. Jag har svårt att beskriva hur jag faktiskt mår och känner.

Jag är glad att jag slutade med all form av nikotin. Det känns hela tiden som att jag saknar någonting, men ingenting kan lugna känslan. Klassiska abstinensbesvär efter ett mångårigt beroende? Det hjälper dock att lura hjärnan med att ta ett vanligt tuggummi. Stickningarna i kroppen har blivit bättre och kommer inte lika ofta. Jag är inte lika lättirriterad och arg längre. Överlag känns kroppen mer lugnare. En sak som känns helt fantastiskt är att jag har mycket lättare att somna. Jag känner även att luktsinnet har förbättrats.

Jag har definitivt mer närmare till känslor nu än när jag rökte. Kanske beror det på att man tidigare kvävde sina känslor i cigaretterna, de var liksom lösningen på allt? När man var glad=cigarett. Ledsen=cigarett. Stressad=cigarett. Arg=cigarett. Trött=cigarett. Rastlös=cigarett... Ja, ni förstår! Svaret på alla känslor och problem var alltid en cigarett. Jag har inte riktigt lärt mig att kontrollera mig efter mitt humör ännu, jag kan gråta floder, bli riktigt förbannad, skratta hejdlös och det kan förändras fort! A bit crazy? Nu kommer man närmare det verkliga livet på något sätt, nu måste jag möta mina känslor och hitta nya sätt att hantera dem.

Det är så mycket med att sluta röka, det är inte bara saknaden efter cigaretter eller fysiska abstinensbesvär. Det är en helt ny livsstil. En livsstil av bättre psykisk och fysisk ohälsa, att kunna hantera känslor, att vara i nuet, att vara fri och så vidare. Än så länge, trots alla besvär, så känner jag att jag älskar det rökfria livet och alla dess fördelar, det är en stor lättnad.

Ser att det är massor av nya och flera aktiva här, kan ni inte uppdatera era loggar? Peppa varandra lite? Den här loggen och att skriva av mig hjälper mig så mycket, och att läsa om andras erfarenheter hjälper också.

Kvällstankar...

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Okej. Nikotinsuget är stort just nu, fortfarande inte rökning som lockar, utan nikotinet. Dessa nikotintuggummi brukar göra att jag mår illa, blir yr och det blir liksom en obehagskänsla av kliande i halsen. Och DET ligger jag och saknar som fan nu (???????). Sick! Hjärnspöket säger att jag kan ta bara En, bara en kan dock snabbt bli många många fler om känslan är densamma imorgon och alla andra dagar efter det. Så nej, jag ska inte ge efter. Ska. Inte. Ge. Efter......

Dag 7, vilken bergochdalbana

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Okej, dag 7! Snart har en hel vecka passerat, samtidigt är jag på den gyllene 3de dagen helt utan nikotin.

Sammanfattat då? Jag är inte särskilt röksugen och har inte känt att jag riktigt varit det heller, det känns inte lockande när jag tänker att jag för varje dag tar ett steg närmare mot att vara totalt befriad från hjärnspöken och abstinens. Jag vill inte nolla dom dagarna och börja om från start igen, aldrig!! Jag är nog snarare mer nikotinsugen, men där tänker jag samma sak! Sjukt att jag känner att jag saknar ett tuggummi mer än rökning, särskilt den där äckliga känslan i halsen och illamåendet!??!?? Men men, jag vill bli fri så fort som möjligt, leva detta magiska icke-rökares liv och må bra i alla sammanhang. Och jag vet att jag kommer komma dit! Och jag har framför allt förstått att det GÅR att leva utan cigaretter, miljardtals människor kan ju!
Känslorna just nu är värst, känner mig ofta gråtfärdig och är sjukt lättirriterad. I ren glömska har jag flera gånger tänkt att nu ska jag ta en cig eller nikotintuggummi, för att sedan känt en stor tomhet när jag direkt kommer på att det inte går. I helgen gjorde jag ju nåt man rekommenderas att hålla sig undan från, fest och människor som röker. Jag var omringad av rökare på grillfest, uteservering och festival men klarade mig utan + att jag samtidigt slutade med zonnic & nikotintuggummi i fredags. Känner mig så otroligt mycket starkare och mer målmedveten efter att ha klarat mig!

Negativt:
- lättirriterad & väldigt känslig, det känns som att jag helt plötsligt fått 10 olika personligheter och alla tävlar om att vara frontpersonen.
- Svårt att somna de 4 första dagarna, försvann dock sen.
- Svårt att sitta still pga hyperaktivitet, försvann dock också efter ca 4 dagar.
- Stickningar i hela kroppen, fett obehagligt och det har inte försvunnit.
- Huvudvärk, det började då jag slutade med nikotinersättning och har varit konstant i 2 dygn nu.

Positivt:

Dag 6, 8 timmar senare

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Gaaaahh! Är på arg att jag vill gråta men jag har ingen aning om varför. Jag har en grym huvudvärk och det sticker i hela kroppen, sjukt obehagligt! Någon mer som känner av sticklingar i kroppen efter att ha slutat?
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att allt beror på att jag slutat med nikotin och det är bara dag 2 sen jag slutade med nikotinhjälpmedel. Jag har gett mig fan på att inte ge efter, jag står fast vid att inte dra ut på detta helvetes lidande.
Har även fått hosta nu, embrace it sägs det. Kroppen gör sig av med gift och tjära. Det är positivt, men just nu känns det verkligen inte positivt.

Konstigt nog känner jag inte direkt något sug efter cigaretter, så det är väl positivt åtminstone antar jag.

Dag 6, första dygnet nikotinfri

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det känns helt magiskt! I 14 av 28 år har jag inte gått nikotinfri en enda dag. Alltså halva mitt liv, hela mitt vuxna liv. Inte ens de gånger jag slutat röka har jag varit nikotinfri, utan då har min överlevnad baserats på tuggummin eller zonnic påsar istället. Även denna gång, fram till igår har jag känt att jag bara MÅSTE ta ett tuggummi. Det har känts som att abstinensen bara eskalerar och symptomen blir värre och värre och det är skrämmande att man inte vet hur långt det kommer att gå. Nästan så man slutar lita på sin egen förmåga att kontrollera sig själv.

Jag tror att Allen Carrs bok hade en stor påverkan på mig. Det liksom avdramatiserade nikotinet. Allt blev logiskt för mig. Jag har ofta känt en meningslöshet utan cigaretter, cigaretterna har liksom varit en del av alla delar av mitt liv. Särskilt sociala sammanhang, grillkvällar och uteserveringar. Utan cigaretter har det känts tungt och meningslöst. Allen Carr vände det tänket. Grillkvällar och sociala sammanhang blir inte roligare på grund av cigaretter, icke rökare har minst lika roligt, till och med roligare. För dem är där, just i stunden, och behöver inte gå ifrån, oroa sig och ha tankarna på cigaretter. De behöver inte ursäkta sig i 5 minuter, oroa sig om cigaretterna kommer att ta slut, osv osv.

Att avdramatisera nikotinet och att vända tänket om cigaretter och sociala sammanhang så klarade jag mig igenom en hel dag och en grillkväll med flera rökare på plats runt bordet och alkohol UTAN att ta en cig, UTAN att ta nikotinersättning och UTAN att må dåligt! Visst tänkte jag på det, många gånger, fast inte att jag tänkte att jag ville röka eller ta nikotinersättning, utan mer att jag tänkte att det här går ju fasen bra. Framförallt vad SKÖNT att vara icke rökare!. Allt efter att timmarna gick kändes det mer och mer ovärt, har jag klarat mig så länge så går det.

Dag 5

Igår varken rökte eller snusade jag.
Nikotinsug nu: Mycket lite .

Igår var det fruktansvärt men idag mår jag faktiskt helt okej. Jämför man med igår så mår jag riktigt bra.
Jag köpte hem Äntligen icke-rökare av Allen Carr, har sträckläst boken och jag skulle vilja rekommendera den.

I början är den något provocerande när han skriver att rökning aldrig gett mig något lugn eller glädje i livet, att det inte är svårt att sluta och att det faktiskt är lätt. Men efter att läst med öppet sinne och gett den en chans så har han faktiskt rätt. Rökning har aldrig gett mig ett lugn, någon glädje eller något positivt, rökning har orsakat att jag överhuvudtaget lever med illusionen att jag känner mig stressad, olycklig ovh att det enbart är en cigarett som kan göra mig lycklig. Det är helt enkelt inte lösningen på problemen, utan det som faktiskt orsakat problemen.
Att bli rökfri är i högst drag något psykiskt. It’s all in our head! Särskilt om man går runt med en klocka och räknar dagar i väntan på att passera 3 veckor i hopp om att då ha blivit av med abstinensen, det man dock missar är att man istället missat att arbeta med det psykiska. Tydligen är de fysiska besvären sv nikotinabstinensen väldigt små, men ökar på grund av de psykiska. Han förespråkar även att sluta tvätt, då beroendet ligger i nikotinet.

Just den frågan är något jag själv haft många funderingar på. Och jag är beredd att stå bakom att man faktiskt inte är rökfri så länge man tar någon form av nikotin. Beroendet ligger i nikotinet. Även om jag slutat med cigaretter så är jag fortfarande beroende av nikotin, slav för att alltid se till att jag har det till hands, slösat pengar och utsätter mig själv för hälsorisker. Misstolka mig rätt! Att enbart sluta röka är grymt! Det tycket iaf jag om mig själv, och än så länge har jag själv inte varit utan nikotin en enda dag. Men det är nästa mål, jag har insett att jag hellre mår intensivt dåligt en kort period v mitt liv, än att må från dåligt till riktigt dåligt under en längre period av mitt liv.

8 timmar senare...

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

8 timmar sen jag skrev här, i ett desperat försök att motivera mig själv vilket fungerade.
Jag har inte rökt idag, trots att jag var iväg och hälsade på en person som röker och som rökte framför mig flera gånger. Jag mår fortfarande kasst. Gråten är inte långt ifrån!
Jag och sambon har för tredje gången nu slutart samtidigt, vi vill tillsammans ha gemensamma barn. Leva mer hälsosamt för hans barn/mitt bonusbarn. Även om han också slutar samtidigt får nog han ta de största smällarna från mina humörsvängningar och gnäll. Han är däremot ett otroligt stort stöd!!

Jag vet och känner att det är på grund av abstinensen som jag kan gråta, känna ilska och skratta, allt under en och samma minut. Min sambo är otroligt förstående inför detta! Han lägger inte alltför stor vikt vid mina utbrott, pch jag är väldigt medveten om det och rättar till mig efter att ha fått andas en stund.

Men men, mot dag 5 nu. Spännande att se hur jag mår imorgon, då idag var kasst och igår var ändå rätt bra.

Dag 3-4, du kommer att betala 1,1 miljoner för psykisk och fysisk ohälsa och tidig död.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

"Som rökande kvinna kan du statistiskt förvänta dig en livslängd på ca 74 år varav 20 år med självupplevd ohälsa. Motsvarande för en icke rökande kvinna är förväntad livslängd ca 83 år varav 13 år med självupplevd ohälsa. Om du röker ett paket cigaretter/dag från 16 års ålder får du betala ca 1,1 miljoner kronor för att åstadkomma denna ohälsa och tidiga död. Jag kan inte se några bieffekter förknippade med ett rökstopp. Däremot kan du uppleva abstinensbesvär..."
Hittat på doktorn.com skrivet av Per-Åke Lagerbäck som svar på en fråga om biverkningar att sluta röka.

Igår gick det super bra, jag tog endast ett nikotintuggummi då jag vill arbeta på att få bort nikotinberoendet och lämna livet som rökare så fort som möjligt, detta efter svar från er underbara människor på mitt förra inlägg. Idag mår jag riktigt dåligt och sitter redan med två tuggummin i munnen samtidigt i skrivandets stund. Jag sov dåligt, har svettningar och domningar, humörssvängningar, nedstämdhet och rastlöshet.
Men ovan citat motiverar. Vill jag lägga 1,1 miljoner för psykisk och fysisk ohälsa och en för tidig död? 1,1 miljoner för att vara slav för cigaretter och ha dålig kondition? Jag har räknat ut (viss räknefel kan uppstå, ha överseende ;) ) att jag lägger cirka 1 timma om dagen bara på att röka, det är 7 timmar på en vecka, nästan en hel arbetsdag! 28 timmar på en månad, 336 timmar på ett år. Totalt under de 14 åren jag har rökt har jag spenderat 4 704 timmar på att röka. 196 dagar, ett helt halvår, nonstop rökning. Och jag har redan spenderat 180 000 kronor, alltså arbetat gratis större delen av ett år bara för att finansiera mina cigaretter

Förskjuter man enbart problemet med nikotinersättning?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Som rubriken lyder försöker jag hitta svar på frågan.
Att vara helt utan nikotin är extremt jobbigt, tufft och utmanande, när jag tror och det känns som att man inte kan stå ut mer tar jag snabbt in ett tuggummi i munnen och upprätthåller mitt nikotinberoende.

Blir det någonsin Enklare att sluta helt med nikotin? Blir man mindre nikotinberoende när man slutar röka, men tar nikotinersättning? Nu har jag varit utan cigaretter i 2 dagar, men inte utan nikotin. Minskar mitt beroende av nikotin enbart av att jag slutat röka, dock ej slutat med nikotinersättning?

Anledningen till att jag frågar är att om det inte kommer att bli enklare att sluta med nikotinet ju fler dagar man varit rökfri, så förstår jag inte riktigt syftet att dra ut på lidandet. Då vill man ju hellre bara ”dra av plåstret” direkt och gå igenom lidelsen så man blir fri från beroendet.

Däremot, om det blir enklare att sluta med nikotinet ju fler dagar man varit rökfri, då ser jag inga problem med att fortsätta för det lindrar ju helt klart besvären rejält!

Tankar på detta? Hur har ni andra gjort? Har ni istället blivit beroende av nikotinersättning? När ska man sluta med det?

I’m BACK, rökfri 36 timmar!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jag hade i bakhuvudet att jag någon gång i livet skrivit härinne, och mycket riktigt! För nästan exakt 3 år sedan skrev jag bloggar här och då hade jag minsann bestämt mig för att sluta röka.

Jo men tjena 3 år äldre me, myself and I!
Som ni nog förstår så gick det inte så bra, 3 år senare och här är jag, fortfarande rökare och har återigen slutat röka. I höstas lyckades jag hålla mig i 3 veckor, för en månad 3 dagar, och nu fimpade jag sista cigen kl 10.00 den 21 maj 2018. Så vad har förändrats? Jag står fast vid mitt ord att jag vägrar vara rökare livet ut. Nu är jag på en plats i livet där jag inom en snar framtid vill bli gravid. Jag vill kunna orka leka och springa efter cykeln för mitt 4 åriga bonusbarn etc. jag vill vara hälsosam, inte bara för mig utan för min omgivning. Och! Jag är så trött att vara slav för en cigarett.

Dag 1-2:
Panik och sorg! Jag ringde sluta röka linjen som gav mig hur bra stöd som helst. Läste i tidigare inlägg att jag skrev om att jag blir som ett litet barn i den värsta trotsåldern och riktigt bitter. Det har inte ändrats gentemot denna gång. Jag skrev även att det var tur att jag åtminstone var singel, det är man ju inte nu. Sambon får ta alla smällar, jag känner verkligen hur hatet växer fram inom mig och hur allt bara mörknar. Jag som aldrig blir arg, kan bli riktigt sur nu! Samtidigt är jag så medveten om mina känslor, mitt agerande och beteende att jag bara vill gråta då jag istället blir ångerfylld för mitt beteende. När man tänker efter är det G A L E T att man tillåtit sig själv dra in tusentals gifter och låtit det påverka en nåt så fruktansvärt i livet. Tilläggas kan att jag tar nikotintuggummi, jag vet helt ärligt inte hur jag hade klarat mig utan dem.

Känslorna är kaos. Jag är arg, ledsen, tom, allt på samma gång. Jag tog cykeln och cyklade allt jag kunde för att få bort energi och det hjälpte.

Positivt:

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se