Jezzzs blogg

Sammanfattning av vecka 1

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

När dagen är slut har en vecka gått, så hur har det gått?

Dag 1: Mådde toppen och tänkte att det här skulle gå som en dans på rosor.
Dag 2: Sämre, fick äta upp allt jag sa dag 1 om att sluta röka var enkelt.
Dag 3-5: Mådde jag som sämst, jag blev och är fortfarande uppsvälld som fan. Dåligt humör, lättirriterad, gnällig, bitterkärring, ja, ingen vidare människa att umgås med. Vad arg konstant och grät, flera gånger. Jag kände tomhet, stor tomhet.
På kvällen på dag 5 pratade med en vän som rökt i 40 år och slutade tvärt, hon har varit rökfri i 5 år nu. Hon fick mig på bättre humör och det har hållt i sig! Hon sa att man får ta makten över sina egna tankar, och hon har så rätt. Jag tog makten över mina tankar och vägrade helt enkelt att se på allt negativt. Hon slog också hål på alla myter jag hört, det GÅR att bli helt rökfri, utan att gå runt och tänka på det hela tiden.
Dag 6: Mådde toppen! Jag tog en cig, hittade en liten rackare under soffan då jag storstädade, typiskt! Rökte halva bara, det var inte så gott osm jag trodde. Att jag hade gått runt i flera dagar och varit arg för något som inte var gott? Det gav mig bara fler positiva erfarenheter av att sluta!
Dag 7: Mått toppen hela dagen! Endast tagit en zonnic, till skillnad från kanske 5-10 övriga dagar.

MINA VÄNNER, ta makten över era tankar!!! Det hjälpte mig!

6:e dagen!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Dag 6, och jag åkte på ett riktigt onödigt bakslag. Som däremot visade sig vara positivt! Fram till igår kväll har jag mått riktigt dåligt. Dåligt humör, lättirriterad, tårfyllda ögon konstant osv. Det är en sorg för mig att säga hejdå till rökningen som alltid funnits där för mig.Jag pratade med en vän igår när det var som värst. Efter det samtalet var det dåliga Måendet som bortblåst! Jag mådde toppen! Samma sak hela dagen idag! Hennes tips var att ändra sina tankar. Hon sa att jag har makten över mina egna tankar och hon har så rätt!

Hursomhelst, storstädade idag, och under soffan låg den! En cigarett! Typiskt va? Jag dammsugaren sällan under soffan, och så gör jag det idag och under soffan ligger en cig sedan jag vet inte hur länge. Det positiva var att jag inte kände något sug, jag borde ha brutit av den direkt, men la den åt sidan och fortsatte städningen. 3 timmar senare fick jag för mig att jag skulle testa, bara för att se... Och det fick jag fan för!! Det var inte gott, jag slängde den efter halva, och nu har jag grym huvudvärk!! Jag har inte haft huvudvärk en enda dag sen jag slutade vilket jag förväntade mig, och så får jag det efter att ha dragit några helt meningslösa bloss! Så, att jag rökte var faktiskt positivt. Nu fick jag bevisat att det inte är så jävla gott, så nästa gång jag tänker på det ska jag komma ihåg detta!

tänk om, tänk rätt...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Vädjade om hjälp för inte alls så länge sen, men med suget från helvetet känns det som en evighet. Jag pendlar mellan att hitta ursäkter till att få röka, till att hitta orsaker till att inte röka. Det svåraste med att sluta röka enligt mig är att konsekvenserna är så långsiktiga, och tillfredsställelsen är direkt. Tillfredsställelse kan min hjärna få inom loppet av 5 minuter, bor granne med en mack som har öppet dygnet runt. Idag, imorgon, i övermorgon och dagarna efter det kan min hjärna få detta lugn, få sitt begär och beroende besvarat. Fram till den dagen det är för sent för mig att fimpa min sista cigarett. Jag kanske aldrig kommer att få se glimten av konsekvenser av att ha rökt eller om jag fortsätter att röka. Eftersom jag lever i det är det svårt att se hur det påverkar. Hade jag sett, känt av, upplevt eller fått se in i framtiden om konsekvenserna av rökningen hade det inte varit lika svårt. Hade belöningen av att sluta röka kommit lika snabbt som tillfredsställelsen av att röka hade det inte varit några problem.

Så jag försöker se det ur ett längre perspektiv. Jag VÄGRAR vara rökare livet ut, jag VÄGRAR vara efterklok och jag VÄGRAR att vara rökare minst 2 år innan jag planerar att bli gravid. Det är mina två grunder till att sluta röka. Men när är det den perfekta tiden att sluta? Livet ut är förhoppningsvis en lång tid. Men vart är startpunkten? Hur har jag tänkt där? Och jag är inte ens i närheten av att planera in en graviditet, har inte ens hittat den rätta ännu. Så när är det dags för mig att sluta av den anledningen?

HJÄLP!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

5 dagar rökfri...

Jag är sekunder ifrån att gå och köpa ett paket... Min hjärna skriker att jag älskar det just nu. Att jag älskar stunden för mig själv och lugnet det ger mig. Saknar mitt "gamla jag". Jag var glad, positiv och bara chillade! Nu är jag den trötta, bittra surkärringen som är irriterad på allt och alla.

Huuur ska jag stå emot!?!?

Är det sååå illa med ett återfall? Behöver man verkligen börja om på ruta ett?

(Fyfan vad motsägelsefull jag är med efter alla mina peppande kommentarer igår. Då mådde jag helt annorlunda.)

Och jag tar nikotinläkemedel, hjälper ej..

Nedstämdhet...?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Är inne på tredje dagen nu... Det är inte ens lång tid utan, men känns som en evighet för mig. Denna berg och dalbana var jag inte beredd på, de första veckorna ska ju vara kritiska har dem sagt...

Jag känner stundvis meningslöshet. Igår var tufft, idag likaså. Jag känner mig oerhört nedstämd och väldigt ledsen. Det är som en sorg! Igår kväll tänkte jag unna mig en öl, det struntade jag i för jag kunde ändå inte ta en cig.. (Det är i och för sig bra..) Sedan tänkte jag sätta på en film på mobilen, men avstod för att jag alltid brukar sitta på balkongen och röka då. Sedan tänkte jag spela ett spel på mobilen, men avstod för att jag även då brukar ta en cig. Sedan tänkte jag läsa en bok, tidningen, m.m. men avstod.

Till och med middagen avstod jag från igår för att jag ändå inte får röka efteråt.

Jag blir så frustrerad över att rökningen faktiskt hade en sån stor del av mitt liv, det som jag så länge förnekat! Sedan kom tankarna på allt annat då jag brukar ta en cig, faktum är att jag älskar att röka. Samtidigt som jag vet att endast beror på ett beroende. Det är ingen genuin eller ömsesidig rökning om man säger så.

När jag är ledsen, glad, har tråkigt, studerar, har rast, pratar i telefon, efter att jag har ätit, när jag läser bloggar, tidingar och böcker, på somrarna när det är skönt ute, på uteserveringar, på fester så har jag sedan jag var 14 år alltid tagit en cigarett..... På något sätt känns allt det meningslöst!

Rökningen har alltid varit en del av hela mitt vuxna liv och jag vet helt enkelt inte hur man lever utan det. Hur tragiskt låter inte det?

Nämnde jag att jag är gnällig med? En riktig bitterkärring har jag blivit! Jag brukar aldrig gnälla annars. Tur väl är, så är jag medveten om det och kan hejda mig samt be om ursäkt.

Summering dag 2.. Med tårar i ögonen!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Dag 2...

Positivt: både igår och idag tränade jag dubbelpass på gymmet. Mest för att hålla mig själv sysselsatt. Idag på spänningen blev jag inte ens andfådd alls. Mest jobbigt för musklerna och mjölksyran i benen.
Jag känner att andningen är bättre. Särskilt då under träningen och när jag ska sova.

Negativt: Jag blir stundvis som en litet barn. Oerhört gnällig, lite smått kaxig, och framförallt känslig.. Känner för att gråta nu, likt ett barn som gråter för att hen inte får sin snuttefilt. Igår var allt som dans på rosor, men nu, idag, denna kväll... Jag vill gråta, mycket och högt! Känner mig ängslig och ensam, och tomhet!! Yr är jag med!!

Återigen positivt: Man vill absolut inte gå igenom detta igen, så det får en ännu mindre att vilja börja röka igen! Mycket positivt!

Och detta är alltså bara 2 dygn... Tur man är singel!!! Vilken berg och dalbana!!
NU ska jag dricka kaffe och sen sova, och hoppas på att mardrömmarna inte dyker upp igen!

Mardrömmar?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Andra dagen helt rökfri. Men har en fråga till er!

Inatt så hade jag fruktansvärt många mardrömmar. Såna som känns riktigt verkliga. Vaknade flera gånger av dem och det var riktigt obehagligt. Det har aldrig hänt mig förr att jag vaknat av en mardröm och det händer extremt sällan att jag överhuvudtaget drömmer mardrömmar.

Kan det höra ihop med att man slutat röka? Någon mer som upplevt det i samband med rökstopp?

Dag 1!!!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Första dagen har gått oväntat bra!! Endast tre stycken zonnic munhålepåse eller vad det nu heter. Och 0 cigaretter!!!

Rökningen har endast gjort sig påmind på grund av mina rutiner, inte för röksuget. Har vissa stunder på dagen som jag alltid röker. Efter frukosten, vid telefonsamtal, efter skolan, efter träning(!?!??), efter mat och innan jag hår och lägger mig. Det har varit på rutin idag att, nu har jag ätit färdigt så nu tar jag en cig. Och sen... Nähepp det kunde jag inte göra.

Känner aningen tomhet just nu. Vad gör man då man inte röker? Efter maten? Efter träning? När man pratar i telefon? Märker verkligen nu hur styrd jag har varit av cigaretter i mitt liv!

MEN hur som helst, första dagen avklarad och det har gått bra! (Förutom att jag tagit zonnic då.. Känns lite som att man fuskar eftersom jag fortfarande håller uppe mitt nikotinberoende. Hade säkert känts tusen gånger värre om jag inte hade haft dem!) men efter att ha rökt i princip varje dag, flera gånger om dagen i 10 år är jag jävligt glad!!

Dagen D

Igår rökte jag 4 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Förra veckan på onsdagen bestämde jag mig för den 24677 gången att jag ska sluta, fann mig själv strax därefter utanför med en cig i handen och sträckrökte flera cigaretter. Likt att en kär vän skulle resa bort och aldrig komma tillbaka så ville jag aldrig släppa taget, som en final goodbye. Anyhow, ringde sluta röka linjen, lyckades hålla hela torsdagen och fredagen fram till kl 20, sen föll jag dit igen hela helgen. Var så mycket festligheter, tyvärr...

Måndagen kom! Jag hade kvar cig från helgen. Pratade med sluta röka linjen och nu ska jag sluta på riktigt. Rejäla bakslag då jag rökte tre cig på förmiddagen, sedan bröt jag sönder cigen, slängde dem och sen gick det bra. MEN likt förbannat rotade jag bland soporna likt en heroinist och lyckades dra in ett par bloss. Ångrade mig sen, såklart!

MEN!!! Imorgon, då mina vänner kommer dagen då jag ska förbli rökfri!! Tänkte att det kanske blir ännu lättare att blogga om det, ju mer offentlig man är desto mer tar det emot att röka! Vore tacksamt med pepp för nu kör vi!!!!

Tisdag-Dag 1!!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se