Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

Grafikerns blogg

En lång envis kamp

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Fem dygn nu utan rök. Har kommit på att det är både lätt och svårt att sluta. Lätt eftersom det rent teoretisk bara handlar om att inte ta en cig i munnen. Svårt för att jag nu börjar inse hur mycket av livet som helt sjukt kretsat kring rökningen. Det kommer att bli en lång och envis kamp det här. Att vara rökare är ju även en stor del av ens identitet. Det är tryggt att veta vem man är. Vågar man släppa taget helt och helt plötsligt inte veta vem man är längre?

Som sagt, en lång och envis kamp blir det men samtidigt en mycket spännande resa =)

PS. Blev skitsur på min löprunda igår. Hade som målsättning att ta mig runt under 55 minuter, kom i mål på 55.02! Får trimma mina knallrosa löparskor och ta en ny runda idag. Idag ska det bara gå!

100 timmar

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag är otroligt nöjd över att ha klarat 100 timmar utan ett bloss nu.

Ska fira detta med att ta på mig mina allra tightaste trikåer och ge mig ut på en skön löprunda. Ni anar inte hur snygg jag är i trikåer =)

Ha de gött allihop och glöm inte att det är du som bestämmer, inte nikotinet!

Hjärnspöken

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Nu börjar nikotinmonstret begripa att jag menar allvar med mitt rökstopp.

–Nu har jag varit helt rökfri i fyra dygn. Inte ett enda litet bloss. Alltså har jag bevisat att jag kan sluta röka och bara för att det är fredag kan jag fira med att köpa ett paket att ha under helgen. På måndag är det ju bara att lägga av igen för det är ju så lätt.

De där meningarna är de senaste i raden av försök att locka mig tillbaka. Men den här gången är jag starkare än alla mina hjärnspöken. Jag har i flera veckor innan rökstoppet tänkt tillbaka på alla de lögner nikotinmonstret utsatt mig för vid tidigare försök att sluta. Nu har han inget nytt att komma med. Jag kan inte lura mig själv längre.

Det allra värsta suget har nog lagt sig. Det som är jobbigt nu är tomheten, saknaden och längtan... Ja, och alla rent fysiska besvär naturligtvis. Sömnsvårigheter, magproblem, svettningar, koncentrationsproblem och småkramper i ben och armar. Annars mår jag rätt bra faktiskt =)

Ikväll ska jag äntligen få komma ut och springa igen. Har varit omöjligt att hitta tid för det under hela veckan. Ska ta min slinga på 7,25 km i ganska hård terräng. Hoppas på att lungorna kanske kan ha återhämtat sig lite och att jag äntligen kan komma under 55 minuter på varvet. 56.09 är mitt personliga rekord hittills.

Nyfikenheten driver mig

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag har som sagt rökt i hela mitt vuxna liv, dvs i 29 år. Ett paket om dagen. Minst. Jag har helt enkelt inga minnen kvar av hur saker ska lukta, hur maten ska smaka, hur det är att springa med friska lungor. Just nu så är jag extremt nyfiken på hur det är att vara som en vanlig människa och få uppleva alla dessa saker de får uppleva.

Jag sitter väldigt ofta i sekretariatet på diverse innebandymatcher och sköter tidtagningen och konversationen med domarna, så även igår kväll. De flesta ur publiken är tvungna att passera förbi mig när de går in i hallen. Det sjuka var att jag helt plötsligt kom till insikt om att jag faktiskt kände hur de flesta människor luktade när de gick förbi. Har aldrig lagt märke till det förut =)

Inne på tredje dygnet nu utan cig och hittills inte ett enda litet bakslag sen jag slutade. Jag vet att min dotter har cig hemma och att det vore väldigt lätt att ta en. Konsumtionen av nikotintuggummi börja minska faktiskt. Men det känns inte ett dugg lättare med någonting. Rökningen finns i tankarna nästan hela min vakna tid. Jag letar ständigt efter nya saker som kan öka på min motivation och idag kom jag på att det snart är jul och jag kommer att få uppleva årets julmat som rökfri. Med smaksinne!

Inte redan väl?

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Dagens lunch smakade mycket bättre än vanligt. Tyckte mig kunna urskilja smaker och kryddning på ett helt annat sätt än jag kunnat tidigare. Frågan är nu om det bara var inbillning eller kan det vara möjligt att smaksinnet börjar återhämta sig redan efter två helt rökfria dygn?

Varför vakna?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Väckarklockan ringer ilsket. Jag hör den men vill inte höra. Första tanken är att varför ska man vakna alls. Jag får ju ändå inte röka. Inser till slut att jag trots allt måste till jobbet och går upp. På med kaffebryggarn och nu då? De senaste 29 åren har jag alltid gått ut och tagit första underbara ciggen medans kaffet blir klart. Bestämmer mig för att ändå gå ut på altanen, frisk luft är alltid skönt. Går omkring en stund och är extremt rastlös. Vad gör ickerökare på morgonen?

Nu har jag varit vaken i nästan 2 timmar och ta mig tusan, känns det inte lite lättare idag! Ingen yrsel, inga skakningar och jag är absolut inte lika stirrig. Längtan och suget finns där men inte alls lika starkt. Jag börjar känna att det är jag som har kontrollen över mig själv och mitt beroende.

Nu eller aldrig

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Mörkret är kompakt. Pannlampan är riktad mot grusvägen framför mig. Det går fort. Benen går automatisk. Tänk så underbart det är att springa i höstmörkret. Idag blir det en rekordtid, tänker jag. Men helt plötsligt händer det. Det tar tvärstopp. Det tjuter och piper i lungorna och jag får ingen luft. Hur långt kom jag idag? 8-900 meter?.

Jag är en man på 46 år som började röka när jag var 17. Ett av mina sämsta beslut hittills i livet. Jag älskar god mat och gott vin. Inget ovanligt att det gick åt 4-5 flaskor på en helg. Och ju mer alkohol desto mer rökte jag. Var för två år sen uppe på lite smått manliga 107 kilo (174 cm kort). Började då förändra mina kostvanor en del så viktnedgången började då, är i dagsläget nere på 91 kilo. I augusti i år började jag motionera. Första rundan sprang jag lite drygt 50 meter innan lungorna protesterade. Benen och resten av kroppen kändes dock helt fräsch. Nu, lite drygt 3 månader senare är problemet det samma. Jag springer visserligen längre sträckor åt gången men jag blir alltid tvungen att stanna av samma anledning... Lungorna! Det går helt enkelt inte att andas efter ett tag och då är det ju omöjligt att springa vidare.

Igår fick jag nog. Ciggen tog slut kl. 14.07 och då bestämde jag mig för att inte köpa nya. Köpte nikotintuggummi istället. Saknade morronciggen nåt fruktansvärt i morse. Just nu är jag irriterad och känner en viss yrsel och lite skakningar. Fysiskt mår jag inte så bra och en cig skulle garanterat få mig att må bätttre. Men inte denna gången! Jag har försökt sluta flera gånger tidigare och alltid lurat mig själv med att "men en cig kan jag ju ta nu när jag varit så duktig och inte rökt på x antal timmar". Det mentala är dock skitstarkt. Motivationen är grym. Jag ska åka Vasaloppet om några månader och jag vet att slutar jag röka kommer min träning att ge helt andra resultat än vad de gjort hittills.

Drygt 4 timmar kvar till ett helt rökfritt dygn! Det är nu eller aldrig.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se