Cignots blogg

25 dagar rökfri. Det händer saker.

Storrökare i 40 år, cirka ett paket om dagen. Röd Prince, bröt till och med av filtret för att få i mig min nikotindos. Jag har investerat över 800.000 kr i 14.600 cigarettpaket, rökt nästan 270.000 cigaretter och dragit i mig över 3,9 miljoner halsbloss. Nu får det vara nog.

Och idag så behöver jag inte röka. Det är ett val som jag gör. Tidigare har Nikotinmonstret gjort mina val. Jag har varit maktlös när det gäller rökningen i 40 år. Vi har haft många duster under årens lopp och han har alltid vunnit. Jag har alltid suttit där med cigaretten i hand, övertalad och lurad igen.

Jag är lite förvånad över att han verkar ha gett upp den här gången. Eller också ligger han lågt för att invagga mig i säkerhet, för att slå till med full kraft när jag minst anar det.

Mitt friska jag växer sig starkare för varje dag som går. Jag trivs mer och mer med mitt nya rökfria liv. Det händer underbara saker i kropp och sinne. Kroppen och lungorna renar sig och piggnar till och nervsystemet börjar fungera utan gifter. Lyckokänslan kommer inte längre från nikotinets kemiska kickar utan från livet självt. Jag orkar gå 5 km i rask takt och tycker att det är njutbart och drar i mig massor med friskt syre. Konditionen förbättras, jag känner mig piggare, fräschare och min självkänsla mår gott. Jag är en lycklig icke-rökare.

Man blir yngre och fräschare av att sluta röka.

Titta på de här bilderna:
http://www.webmd.com/smoking-cessation/ss/slideshow-ways-smoking-affects-looks

Kroppens förmåga att reparera sig själv efter 40 års misshandel är häpnadsväckande.

Jamen va bra...

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Vad kul. Det verkar gå bra för många här just nu. Det ger mig extra kraft och jag hoppas ni känner detsamma.

De två vanligaste triggers som fått mig att börja röka igen, verkar inte fungera den här gången alls. Den ena är att jag har svårt att koncentrera mig på jobbet (och behöver en cigarett för att fixa det förstås) och den andra är att min älskade hustru röker (och därför är det rättvist och solidariskt om jag också röker).

Jag har jobbat en vecka nu och hon röker igen sen någon vecka tillbaka och jag slipper röka. Utan kamp och knutna nävar och utan tvivel. Jag bara behöver inte. Jag vill inte ner i det där mörka skitdiket igen och snutta i mig rök och gift och tro att det är en livsnödvändigt för att jag ska kunna fungera. Hur jävla dum får man bli?

Njut av rökfriheten, gläds åt sidovinsterna, lev i lösningen och ta de gamla hjärnspökena med en fet klackspark. De försvinner snart precis som nikotinmonstret gjort. Andas in det friska och fräscha.
För mig är det Livet 4.0 som börjar nu. Dags för en kvällsmeditation nu.

Idag gör vi revolt igen

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Ännu en rökfri dag i mitt liv. Och en ny morgon och ett nytt beslut att inte röka idag. Det börjar kännas som en ny och trevlig livsstil. En väg som fungerar om jag bara gör det jag ska.

1. Det enda som är väsentligt om man vill vara en icke-rökare, är att inte röka
2. Lev tanke- och känslomässigt i lösningen och inte i problemet

Jag behöver vara tålmodig och vara tacksam för att jag slipper dra i mig skiten och vara snäll mot mig själv. Jag ska inte säga att det är busenkelt och att Svarte Petter inte försöker få mig att röka, men ett positivt tänkande är viktigt. Det är inte svårt att sluta röka. Det är min gamla rökarskalle som krånglar till det. Hans röst bleknar, märker jag, för varje gång jag vägrar diskutera med honom.

Jag behöver inte röka idag. Och det är riktigt coolt. Revolt!! Det Goda ska segra...
Att skriva några rader här är en del av min mind setting.

Jag har inte varit rökfri länge. Men 24 dagar är rekord för mig. Jag skulle ha dragit i mig över 400 cigaretter eller över 6000 smutsiga halsbloss annars. Det har min kropp tacksamt sluppit.

Lycka till alla som står på barrikaden och gör revolt. Vi kan inte misslysckas om vi gör det vi ska!

Jag har uppfunnit ett nytt sätt att röka

Som jag skrev igår så har jag lite nya jobbrökarreflexer som spökar. Normalt går jag ut och röker med jämna mellanrum. Från och med idag gör jag detsamma, går ut en stund och tar en paus och INTE röker. Istället tar jag några djupa sköna andetag, blundar och känner hur fint det är med rent syre i lungorna och hur glad kroppen är att slippa rök och gifter.

Kan man spela luftgitarr så kan man väl luftröka.
Helt ofarligt och alldeles gratis dessutom.
/Kram

Tillbaka där jag var för några veckor sedan

Nu har jag jobbat i tre dagar. Det är ok, jag gillar mitt jobb. Men jag märker också hur stress, problem som ska lösas, folk som ska kontaktas, lösa trådar som ska följas upp med mera, påverkar mig. Måste ta hand om min sinnesro.

Nya rökreflexer dyker också upp, såna som är jobbrelaterade. En bonusrökpaus när man är klar med något, en för att koncentrera sig och en för att stressa av, en till kaffet och så handen som ska plocka upp cigarettpaketet ur fickan.

Det är vad det är. Gamla hjärnspöken och väl ingrodda reflexer. Men jag struntar väl i dom också. Jag röker ju inte idag.

Yipiiiiieeeee!!!! Jag behöver inte röka längre.

Jag kan röka. Jag får röka. Jag måste inte röka. Jag vill inte röka. Jag behöver inte. Jag kan välja. Det är frihet, mina vänner. En dag i taget. Keep them coming….
 
 
 

- Hm, kände för ett litet kvällsvrål innan jag hoppar i säng. Hoppas jag inte väckte någon...

Tre veckor idag. Världsrekord för mig.

Jag vill tacka er alla här på Sluta röka-loggen för alla kloka ord och råd, alla klappar på axeln, både vänliga och tuffa kommentarer. Det är en fin och kärleksfull gemenskap här, något som verkligen hjälper och behövs. För ensam är jag inte stark mot mitt nikotinberoende.

Tre veckor. 21 dagar. 504 rökfria timmar. 1100 kr sparade. 5600 halsbloss jag sluppit dra i mig. 50 timmar som jag kunnat ägna åt annat än röka (10 min per cigarett). Det är kul med lite statistik.

Förutom bloggen så är Allen Carrs ”Äntligen icke-rökare” ett ovärderligt stöd i mitt arbete med att sluta röka. Både före, den första tiden och nu. Att sluta röka är ett arbete som jag måste avsätta tid till, vara förberedd inför och arbeta med varje dag för att lyckas. För mig är det inte bara att fimpa, vissla och gå vidare. Det sitter djupare än så. Men nu har jag klarat tre veckor genom att ta en dag i taget, och jag är så tacksam för det. Tre veckor är en milstolpe.

Jag mår så mycket bättre, känner mig piggare, gladare och fräschare än på mycket länge. Belöningarna kommer snabbt. För att inte tala om självkänslan. Jag är inte längre en sån där suspekt och lite äcklig individ som måste smyga undan och dra i mig en massa gifter och skit med jämna mellanrum. Jag stinker inte rök längre.

Är det på riktigt nu?

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Idag börjar jag jobba igen och allt ska fungera som vanligt. Men inte riktigt va? Jag har väl slutat röka, eller hur? Det är väl på riktigt den här gången?

Svarte Petter (jag kallar kung Nikotin för det) tipsade mig igår om att på måndag kan jag faktiskt smygröka om jag vill, ingen kommer att märka det. Han är så påpasslig och omtänksam och vill mitt allra sämsta hela tiden.

Man måste provköra nya maskiner och provflyga alla nya flygplan innan man vet om de fungerar som det är tänkt. Och det är väl vad jag ägnat mig åt de senaste åren. Att provflyga slutarökaresan. Prova på abstinensen, lära känna den. Känna på de första rökfria dagarna och de första sidovinsterna. Krascha och lära av misstagen. Förstå mina hjärnspöken och mitt sjuka jag.

Jag vet inte om det är på riktigt den här gången. Det är i alla fall min längsta provflygning hittills och jag känner att vingarna bär och det är härligt att flyga. Jag har ingen önskan att krascha ner i ett skitigt rökmoln idag. Jag har en önskan att lära mig flyga på riktigt den här gången. Luften är så klar och frisk här och utsikten så fantastisk.

Fly on, my sweet angel.

Jag mår som jag tänker

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Även om det känns lätt och fungerar bra, så vet man aldrig när bakslaget kommer. Att tänka positivt är en del av min strategi. Är det kul och fräscht att vara rökfri finns ju ingen anledning att snuska ner sig och röka. Och sanningen är att det faktiskt ÄR kul och fräscht att vara rökfri.

Den fantastiska cigaretten
Den där kung Nikotin som styrt mig i så många år blir jag nog aldrig helt kvitt. Han kommer att kunna dyka upp när det känns tungt eller motigt. Han kommer att med mjuk och vänlig stämma föreslå att "bara en cigg kan nog hjälpa” eller nåt i den stilen. Det kan till och med låta som en alldeles utmärkt idé, om jag inte är på min vakt. Tillåter jag hans idé att flytta in i min skalle så dröjer det inte länge tills jag röker. Så har det varit för mig i alla fall. Så lyssna inte på fanskapet, han vill ju ta livet av mig.

Att ta beslutet att inte röka varje dag ser jag som en livslång daglig mindsetting som ingår i min morgonmeditation. Jag har träffat många som varit rökfria i många år, men som plötsligt bara tänt en cigarett och halkat tiibaka, precis där de var innan de slutade.

Rökfrihet är ingen självklarhet
Njut av rökfriheten, bli inte högmodig och ha koll i backspegeln och på framför allt på känslolivet så kanske det kan fungera, tänker jag. Men ta det aldrig för självklart. Rökfrihet är bara en självklarhet för människor som aldrig börjat röka. För rökare är det en självklarhet att röka i tid och otid.

Min första rökfria semester

Då går min första rökfria semester mot sitt slut. Idag far vi till Stockholm från Åbo och sedan vidare hem. Det har varit fantastiska 18 rökfria dagar och som alltid blir det skönt att komma hem till katter och ordning. Och på måndag börjar vi jobba igen. Känns bra att ha tagit rökstoppet och abstinensbesvären under en lugn och fin ledighet. Och tack alla för allt fint stöd här, både gamlingar och nykomlingar. Det här är den häftigaste resan!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se