Cignots blogg

Någon hade hackat sig in

I morse när jag vaknade hade jag bara en idé i huvudet. Jag ville röka. Jag skulle leta på min kära hustrus cigarettpaket och sno en cigg av henne och smyga in på muggen och röka den, riktigt njuta av den. Det var kristallklart och kraftfullt.

Antingen ringde väckarklockan mitt i en dröm eller också försökte nikotinkungen sig på en morgonkupp. Nåväl, på vägen genom köket undrade en sömndrucken Cignot vad som stod på och ifrågasatte starkt hjärnans funktionalitet. Så efter en snabb reset så klarnade den och jag ville naturligtvis inte alls röka. Jag gav tusan i det helt enkelt. Förmodligen var jag utsatt för en rysk hackingattack på morgontimmarna och någon hade fått access till delar av kommandocentralen. Intrånget är nu avbrutet och säkerhetshålet är tätat försäkrar verkmästaren i huvudet.

Ha en fin dag alla som inte tänker röka idag. Varje dag, varje timme är ett steg åt rätt håll. Och det kan kännas lite ovant i början, men blir snart en ny härlig livsstil.

40 dagar

Idag är det 40 dagar sedan jag rökte en cigarett eller intog nikotin i någon form. Riktigt coolt. Jag fattar nog inte riktigt varför det fungerar så bra den här gången, men det gör faktiskt inget. Jag är glad och tacksam för det. Och jag kan inte ens påstå att det har varit särskilt jobbigt eller kämpigt. Det är snarar en lite spännande resa med mig själv. Det kan kanske bero på att jag har tränat rätt bra på att sluta tidigare. Dock utan framgång. Träning ger färdighet, sägs det. Och det var måhända dags nu. Jag har tagit beslutet och förnyar det varje dag, då blir det 40 dagar efter ett tag.

Att slippa dra ner smutsig äcklig giftig rök i lungorna så där en hundrafemtio gånger per dag är en underbar befrielse. Jag känner och märker att min kropp uppskattar det. Jag känner mig piggare, fräschare och mer komfortabel med mig själv än på många många år. Och det redan efter 40 dagar. Det är högvinst.

Visst visslar det förbi någon gammal avdankad röktanke emellanåt. Men den är fel ute och hör inte hemma i den här filmen. Den hör till en gammal unken film om livet i Skitdiket som är avslutad. Men den ska aldrig glömmas.

Återigen, tack till alla här på Loggen, för allt stöd. Jag behöver er. Ensam är inte stark, men tillsammans är vi starka. Folkfronten Rökvägrarna (FFRV).

Vitsen med att röka

Det är helt meningslöst att röka. Andra droger, från alkohol till narkotika ger ju någon form av berusning och kick. Men nikotin ger ingenting. Den återställer bara abstinensen från förra cigaretten så att obehaget försvinner. När nikotinen lämnar kroppen skapar det en känsla av oro, stress och tomhet. Ett obehag som nästa cigarett tar bort. Men den ciggen skapar också nästa abstinensobehag, inom ca en timme. Thats all. Ekorrhjulet snurrar. Och för den fantastiska upplevelsen är vi beredda att betala ca 700.000 kronor för att ha den med oss i livet. Ja, och försämrad hälsa och mående förstås. Men det är det ju värt.

Det är ju löjligt att man gått på den här nitlotten i så många år. Utan att få ett skit.

Om man skulle introducera cigaretter idag:
- Hej vi har här en fantastisk ny produkt vi vill lansera.
- Jaha, vad gör den då?
- Man tänder eld på den och suger i sig röken som genom ett slags pappersrör. Den för då in ett antal ämnen i lungorna och kroppen. Och sen blåser man ut röken.
- Ok, och vad är det bra för?
- Det är inte bra för någonting.
- Öhh, va? Men vilka ämnen innehåller röken?
- Tobak, nikotin, kolmonoxid, bensen, ammoniak, metanol, asenik, toulen, stearin, butan och lite mer.
- Det där låter inte särskilt hälsosamt?
- Nej det är ingen hälsoprodukt som är nyttig för kroppen eller något sånt.
- Jag förstår, men då smakar den väl gott då, en kulinarisk upplevelese eller ett slags godis?
- Nej, det kan man inte heller påstå, den smakar… bara som… rök.
- Nu blir jag fundersam. Varför ska folk då betala för att suga på den?
- Folk kommer att gilla den!
- Varför det? Den är varken nyttig eller smakar bra.

Tillbaka på ruta 1

Tillbaka på ruta 1. Misslyckandet. Dagen då man föll för frestelsen. Bara röka en eller ett par. Den välbekanta känslan av att fylla lungorna med rök. Pirret i benen. Yrseln och syrebristen. Ångesten. Insikten att man är tillbaka på röktåget igen, tillbaka i Skitdiket och dragit den unkna smutsiga syndarfilten över sig igen. Shit, shit, shit. Ta sats igen och försöka igen. Helvete!

Nä, inte idag, tack.
Det lockar inte. Jag har det mycket, mycket bättre här på friska sidan. Lever ett gott liv som icke-rökare idag och är tacksam för att slippa galenskaperna.

Den goda cigaretten är en fantasi

Gruppstödet via bloggen här är viktigt och jag tittar in här varje morgon och kväll och ibland flera gånger per dag för att se hur det går för oss och för att ge och få energi till resan vi gör. Jag är bland vänner och vi är reskamrater. Här finns vinnarna och de jag tar rygg på. Här finns nykomlingarna som jag vill ge lite ljus och hopp till. Jag bryr mig. Ibland blir det tyst från någon på flera dagar och man undrar…
Men så dyker de upp igen och jag blir glad.

Idag är det den rökfria fredagen den 29 augusti. Jag önskar alla en bra dag, framför allt rökfri. Varje sådan dag är ett stort steg mot friheten och en seger för det friska i oss, oavsett om dagen är god eller inte (det finns dåliga dagar även för icke-rökare - livet är sånt).

Om du tvivlar på dig själv, räkna ut hur många cigarettpaket du inte behövt köpa, hur många cigaretter du inte rökt, hur många smutsiga halsbloss du besparat dina lungor och hur mycket pengar du sparat. Leta dessutom på någon sida på nätet som berättar om allt fantastiskt som händer i kroppen så snart du fimpat.
Har du bestämt dig och tagit beslutet kommer du inte att misslyckas.

Stöllberg 100 dagar rökfri - Grattis!!

Så idag passerar du genom 100-dagarsporten. Rökfri och lycklig. Jag gratulerar och hoppas du unnar dig något lyxigt att fira med. Det är du värd.

Jag tar rygg på alla som går före och som delar med sig här på bloggen.

Jag var en av dem

Det känns magiskt. Som en grå unken filt dragits undan och frisk luft och ljus strålar in i mig. Jag har tappat lusten att röka. Jag ser rökare men blir inte sugen. Tycker det ser lite tragiskt ut. Jag har massor av chanser att röka men har ingen lust. Vill inte ha det längre. Konstigt. Vad har hänt? Jag känner mig lugn och trygg och livet går vidare som om inget har hänt. Jag åker ner till Skåne och håller en utbildningsdag med några kunder utan att röka, utan att tänka på att röka, utan en önskan att röka. Ingen rökte och jag var för första gången en av dom som inte var tvungen att springa ut och röka en gång i timmen. Det kändes fint. Jag var en av dem som inte behöver röka.

Jag var en av dem som inte behöver röka. Det låter väl fint? En känsla och en bild att hålla fast i.

Att gå emot sina hjärnspöken

Jag har skrivit mycket om det här med hjärnspöken därför jag tror att det är den största orsaken till varför vi (eller åtminstone jag) återgått till rökning vid mina tidigare försök. Hjärnspöken är invanda tankar och känslor och alla de galna bortförklaringar och självrättfärdiganden vi hittat på för att kunna fortsätta röka fastän vi vet att vi är idioter.

När vi går emot dem, när vi inte reagerar som vanligt på dem (dvs tänder en cigarett) så är det en seger. En snyting som försvagar spöket och nästa gång samma tanke kommer så är den blekare om den ens kommer. Vi vet att vi kan hantera den. Har jag hundra sådana tankar, känslor och reflexer så måste jag vara beredd att möta dem, en och en, och slå dem på skallen. Kill your old darlings before they kill you.

Jag tar livet av en ikväll. Jag är på tjänsteresa, långt hemifrån. Flera gånger har jag passat på att röka då när ingen ser mig. Med resultat att jag förr eller senare är rökare igen. Nu sitter jag på hotellet och förbereder morgondagens möte. Jag har varit ute och strosat på stan, käkat lite och fått min dubbla espresso. Och inte rökt. Tanken dök upp lite svagt under kvällen förstås, men den har inte ens försökt dra igång mig. Drop dead. Det är en seger över ännu ett hjärnspöke.

Gå nu och klappa till dina så mycket du orkar.

Jag är fri

Det är en helt vanlig tisdag morgon. Lite mulet ute och nästan lite förkänslor för att hösten är här. En sommar går så fort. Jag mår bra. Det känns rent och fräscht i lungor och luftrör och jag är tacksam för att slippa morgonciggen. Den som var så viktig. Och det dröjde inte särskilt länge förrän jag tände nummer två heller till kaffet. Och så en efter duschen och en efter frukosten och en på vägen till jobbet. Och så vidare. Ut och röka med jämna mellanrum. Reflexmässigt tända en cigg när man klev ut genom en dörr, när man parkerat bilen, när man gick ut i trädgården, när man stannade och snackade med någon på stan. Dag ut och dag in. Året runt. Cigarett efter cigarett.

Befrielsen är häftig när man tänker tillbaka på hur det var bara för drygt en månad sedan och hur det sett ut i större delen av mitt liv. Jag saknar inte en enda av dem. Tvärtom, jag är tacksam och glad idag att jag slipper denna ändlösa smutsiga besatthet som styrt mitt liv i så många år. Jag behöver inte röka längre. Jag är fri.
Det är ingen kamp. Det är en skön känsla.

Beslutet

Det här med att bryta ett beroende är komplext och personligt. Jag tror inte det finns några enkla patentlösningar utan att var och en måste hitta sin väg. Det är lätt att komma med goda råd (och goda råd kan vara värdefulla) men, vi är alla unika och dina fötter passar inte alltid i mina skor.

Beroendet har sin fysiska del och den är väl rätt allmängiltig skulle jag tro (det här med drogens abstinens och de kroniska förändringarna i hjärnans belöningssystem). Däremot skiljer sig den psykologiska delen av beroendet, våra känslor, tankar, vår bakgrund och personlighet och våra bakomliggande orsaker och bortförklaringar, från individ till individ. Vi kan känna igen oss i varandra så därför är delandet av erfarenheter värdefullt, men vi kan förmodligen inte kopiera varandra rakt av.

Jag har slagit i botten, bestämt mig och slutat många gånger. Och jag har börjat röka igen, i regel inom en till två veckor, av olika dumma påhittade anledningar. Mitt problem har varit att jag försökt sluta röka. Jag har inte slutat röka, utan bara försökt. Det är en avgörande skillnad på det, märker jag nu. Den här gången har jag kapitulerat helt och jag har slutat röka. Jag försöker inte utan jag har tagit ett beslut och agerat utifrån det. Och därför är jag rökfri. Jag förnyar mitt beslut varje dag att inte röka, tills det sitter i ryggmärgen, eller livet ut om det behövs. Jag är på rätt väg och det går bra. Men jag har bara varit rökfri i drygt en månad. Inte mer. Eftersom jag tycker om att vara rökfri så verkar det lovande :-)

Sluta Röka-loggen är ett smörgåsbord av erfarenheter och en uppsjö av verktyg. Hitta dina verktyg, testa och använd det som känns bra för dig och gör din resa. Jag berättar om min och mina kommentarer präglas av min resa. En del tycker annorlunda och det är helt ok.

Detta är dock allmängiltigt (anser jag):
”Det enda som är väsentligt om man vill bli en icke-rökare, är att inte röka”

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se