Cignots blogg

En dag i taget... blir 100 så småningom

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

För hundra dagar sedan fimpade jag, fattade ett beslut med en ärlig önskan om att inte röka mer. För hundra dagar sedan var jag väl förberedd på resan, jag visste i alla fall hur den började och jag hade lärt känna några av mina rökfällor från tidigare rökstopp. Tidpunkten var viktig den här gången. Fimpade en vecka innan vi skulle åka på semester norrut, så den värsta abstinensen var över när vi åkte. Rökfriheten började i en stressfri period och belöningarna kom i stort sett varje dag. Började studera rökare och kände att jag var inte avundsjuk, började nästan tycka synd om dem. ”Jag behöver inte röka. Häftigt!” var och är mitt mantra.

Jag bestämde mig från början att ta en dag i taget. Fatta ett beslut varje morgon. Visst har det varit strider med Kung Nikotin i skallen, visst har jag tvivlat och visst har det svajjat. Och visst har jag haft svårt att koncentrera mig och känt mig trött och virrig. Konstigt vore väl annars. Jag har förstått hur jäkla mycket gifter och skit jag dragit i min under alla år jag rökt. Till ingen som helst nytta eller glädje, bara en meningslös nedförsbacke. Men bland annat tack vare bloggen här har jag kunnat peppa mig och lärt av de som gått före. Det kommer att gå över, säger dom. Det har börjat gå över, men jag kan fortfarande känna av det, speciellt när jag blir stressad och har för mycket omkring mig. Behöver lugn och balans i livet och jag jobbar med det. Jag tillfrisknar, både fysiskt och mentalt och det får ta sin tid.

En dag i taget, blir med tiden veckor och månader. Och nu har det blivit hundra dagar i taget och jag känner mig trygg mer tillfreds i mitt nya liv, för varje vecka som går. För hundra dagar sedan vågade jag inte tro något eller sätta upp mål. Det gör jag inte nu heller för jag är ingen tävlingsmänniska. Jag tänker att det som fungerar idag, fungerar säkert imorgon också. Ha det gott vänner, nya som gamla.

Yin och Yang

Ibland undrar jag över vad som driver en rökare. Förutom nikotinberoendet. Vad är det som gör att, när man inte längre har något beroende, ändå kan få Skitdiket att verka lockande? Det har under min resa vid flera tillfällen dykt upp en nästan lustbetonad känsla över att bara få krypa ner i skiten, en sista gång. Det handlar inte bara om rökningen, det har något med dekadens, snaskighet och destruktivitet att göra. Mitt svarta jag kanske. Yin och Yang. Känslan går över men den är lite märklig. Jag har ingen bra förklaring mer än att det kanske är något som alla har inom sig och att det är extra starkt hos mig som varit och levt där.

Hursomhelst. Skitdiket är ingen plats för mig. Jag har lämnat det bakom mig och vill aldrig mer dit. Men jag ska minnas väl hur det var.

Jag är rökfri och närmar mig mina 100 dagar. Jag mår riktigt bra i livet och kan hantera det utan cigaretter. Jag har några stressiga veckor bakom mig och nu tar jag mig mer tid till mig själv och ska börja med mina promenader igen.
Stress har varit en av de främsta orsakerna till att jag börjat röka igen tidigare gånger. Men jag behöver inte röka idag. Jag behöver inte röka mer. Jag får röka men jag vill inte. Jag ska ta hand om Cignot och fortsätta leva i lösningen och andas den friska höstluften, en dag i taget. Punkt.

Vi sitter inte i samma båt

Hejsan på er alla.

Jag tror att det gäller att hitta sin väg när det gäller att bryta ett missbruk. Oavsett vilken drog det gäller. En ärlig önskan att sluta är startbiljetten. Kunskap om vad det handlar om är en plusvara. Stöd från andra är en nödvändighet. Och även om man tror att man hittat sin väg så kan man ha fel. Det fungerade inte. Missbrukaren i mig tog över. Man laddar på nytt och försöker lära av erfarenheten. Resonerar mycket med sig själv. Pendlar mellan tvivel och hopp, tills stegen bär.

Jag pratar om mig själv. Jag har gjort otaliga försök att sluta röka. Flera av dem här på loggen. Och jag ser många som vinglar som jag gjort, och fortfarande gör emellanåt. Men den här gången vill jag inte tillbaka till Skitdiket, smutsen, stanken och förödmjukelsen, skammen och känslan av att vara en sån där som måste springa ut och röka en gång i timmen. Stackare.

Jag vill vara en vinnare. En rökfri vinnare. Idag känner jag mig oftast som en sådan (jag är ju för bövelen en vinnare). Och för det är jag oerhört tacksam. Utan allas hjälp här, gamlingar som nya, så hade jag inte kommit hit. Det är jag övertygad om. Trots att jag inte vet vilka ni är egentligen så tycker jag oerhört mycket om er. Vi delar något viktigt, något bra och fint. Ensam är inte stark i missbrukssammanhang.

Vi sitter inte i samma båt (för då måste alla ro lika), vi sitter i varsin båt och guppar och ropar hejarop till varandra bland vågorna. Vi ror åt samma håll, var och en på sitt sätt. Havet kan storma eller vara lugnt, eller vackert och fint som nu när solen går ner på kvällen och havet är spegelblankt.

PS. Vågorna är värst i början, med tiden blir havet lugnare och rodden behagligare.

140 meter lång cigarett

Firar att det idag är tre månader sedan jag fimpade. Jag befinner på en konferens, står en hel del på scenen och kör presentationer. Och jag gör det rökfri och har inget behov av eller önskan av röka. Får lov att påminna mig om att ta pausar så att rökarna får sitt. En klart annorlunda situation som känns gott.
Loggboken säger att jag besparat mig 16500 halsbloss motsvarande en 140 meter lång cigarett. Och jag ligger på plus 5000 kr i plånboken. Bara högvinster.

Tack alla :-)

90 dagar

Idag är det 90 dagar sedan jag fimpade. Då trodde jag att livet skulle återgå till det normala efter att abstinensen och den mentala turbulensen var över. Så blev det inte riktigt. Det blev bättre. Det blev nytt och annorlunda när den våta filten försvann och dimmorna lättade. Som att komma till nästa nivå. Klarare, friskare och med en klarare syn på saker och ting. En ny och spännande inre resa, mitt förhållande till mig själv och det som händer runt omkring mig. Inre resor är de bästa reseäventyren.
Kort sagt: Livet har blivit så mycket bättre.

Om kampen mot Kung Nikotin är över? Nej, jag är medveten om att han finns i kulisserna och väntar på spelöppningar. Och jag har Gesines varnande ord i mitt medvetande om det svarta hålet runt tre månader. Jag ser mig för vart jag sätter ner fötterna. Det är aldrig långt till Skitdiket. Tack för allt stöd här på loggen. Ni är fantastiska. Vi är fantastiska.

Det enda som är väsentligt om man vill bli en icke-rökare
är att inte röka.

Om nikotinberoende igen

Det är lördag förmiddag. Ledig förmiddag. Solen skiner. Tar det lugnt. En rökfri lördag. Hösten är här och trädgårdsarbete väntar.

Det skrivs och frågas en hel del om s k ”nikotinhjälpmedel”, vilket är ett konstigt uttryck på något vars uppgift är att leverera nikotin till kroppen. Rökavvänjninsmedel kan jag kanske köpa. För det är ju vad de är tillverkade för. De påverkar inte orsaken till varför vi röker.

Ingen har tuggat ihjäl sig
Självklart är nikotintuggummin, sprayer, tabletter, portionspåsar m m som innehåller nikotin mycket mindre skadliga än cigaretter. Mycket mycket mindre dessutom. Det kroppsligt skadliga i cigarettröken är inte i första hand nikotinet, utan alla andra förbränningsämnen cigaretten är laddad med och som du får i dig: kolomonoxid, ammoniak. butan, bensen, metanol och över 4000 andra skadliga ämnen. Sammansatt och komponerad med ett enda syfte: att göra dig beroende. Cigaretten är uppfinningen som dödade fler än 100 miljoner människor på ett sekel. Tobaksrökning har sannolikt dödat mer människor än världens alla krig. Man dör av att röka, krasst uttryckt (jag tror det står på paketet också).
Sett i det ljuset är ett nikotintuggummi rätt oskyldigt. Ingen har väl tuggat ihjäl sig, vad jag vet.

Nikotin i sig är inte ofarligt.
Det är ett beroendeframkallande gift som skadar nervsytemet och är orsaken till varför vi röker och tycker det är så svårt att sluta, trots att vi vill och vet att vi borde.
Wikipedia: Nikotinet påverkar också perifera neuron (nervceller) i hjärta, blodkärl, andningsvägar och skelettmuskulatur. Framför allt stimuleras det sympatiska nervsystemet, detta medför att puls och blodtryck stiger. Ämnet är kraftigt beroendeframkallande och giftigt i större mängder.

Nikotinberoende utan att röka

Härligt med måndag

Det är måndag. En helt ny dag. Har bara hunnit förbruka en timme av den nu, insmuttandes min morgonespresso. Jag repeterar mitt beslutet att inte röka idag och jag är tacksam för att jag slapp igår. Måndagar är lite spännande dagar och idag är inget undantag. Jag ska jobba som vanligt och då vet man inte vad som kan hända. Det jag planerar brukar för det mesta bli annorlunda. Och i kväll ska jag göra något som känns lite spännande. Ha en rökfri dag alla. Andas frisk luft och njut av livet. Det är en gåva varje dag.

Freedom Fighters.

(PS. Klockan på här visar vintertid året om. Jag skrev detta kl 7:01.)

Inpyrt, Risifrutti och katterna

Har varit och besökt en vän precis. Har inte varit där sedan någon gång i våras. Det var som att komma in i rökkuren på Arlanda. Det stank rök. Inpyrt. Äckligt. Det kände jag inte i våras. Tände däremot glatt en cigarett då och kände väl mig hemma i doften.

Han vet att jag slutat och undrade om det var ok att röka, om jag skulle bli sugen om han rökte?
Jag hade god lust att svara: "Sugen, i den här äckelstanken. Aldrig i livet. Stackare, du bor ju för h-te mitt i Skitdiket. Jag är så tacksam att jag slipper det, du skulle bara veta. Om jag kunde förmedla den känsla och mående jag har idag jämfört med hur jag kände mig som rökare, så skulle du fimpa på fläcken."
Jag vet att jag inte kan det.

Jag sa bara "nej, jag blir inte sugen, rök på du". Sen pratade vi inte mer om det.
Men jag känner mig så tacksam för påminnelserna, nu när jag är hemma igen och delar en Risifrutti med katterna.

Ännu en seger på listan: Inrökta inpyrda lägenheter får mig inte att röka.

Att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra

Har funderat lite över hur det fungerar här på loggen och hur man lämnar över stafettpinnar med mera. Rätt fascinerande faktiskt och det fungerar så bra. Vi hjälper oss själva genom att hjälpa andra. Det är så fint. Våra roller förändras i takt med rökfri tid. Så här uppfattar jag det liksom, även om jag har hittat på egna titlar.

Nybörjare
De första två-tre veckorna är man Nybörjare, rookie och mitt i rökstoppets lätta eller kompletta kaos. Det är normalt. Man läser och slukar allt, frågar och undrar. Kroppen undrar vad som händer? Det går över.

Vägledare
Runt tre veckor, har abstinensen och det fysiska beroendet försvunnit. Man börjar få lite koll på sina hjärnspöken. Du har gått emot dem, känner att det kanske börjar fungera och det händer saker i kroppen - den tillfrisknar. Vinsterna kommer. Luften känns klarare och det blir lugnare. Allen Carr kallar det för Uppenbarelsens Ögonblick, då dimmorna lättar. Man kommer ut ur labyrinten, passerar grinden och kommer in på rökfrihetens äng. Forfarnade förvirrad men med ökad tillit och tro, man hittar en upptrampad stig. Nu blir man Vägledare med uppgift att lotsa nykomligar ut ur labyrinten.

Coach
När du passerar 60 dagar har livet börja fungera igen och vinsterna ramlar in. Du har gått igenom prövningar och segrat. Den upptrampade stigen har blivit bredare. Du är en vinnare och har koll på vart du sätter fötterna. Nu är det dags att bli en Coach och hjälpa vägledarna till 60-strecket. Naturligtvis peppar du nykomlingarna också. De behöver massor med stöd och tips, precis som du gjorde när du var ny här.

Ledljus

Det bara rullar på

Hejsan. Jag är ledsen för att jag inte hunnit skriva så mycket i loggen på ett tag. Är ofta inne och läser och kommenterar emellanåt, hejjar på och peppar mig själv. Som jag skrev förut så är oktober och början av november en hektiskt men rolig tid med mässor, kundtråffar och mycket annat. Och mitt i alltihop så ska vi sätta igång att riva ut hela köket och sätta upp ett nytt. Aktivt liv. Mår bra som tusan och allt rullar på som det ska. Nikotinkungen knackar på emellanåt och föreslår en rökpaus. Men det har jag ingen lust med längre. Är såååå nöjd ändå. Jag lovar att skriva mer när allt detta är över. Får en liten paus mellan köket och julen. Dock ej rökpaus. Ha det så himla bra alla. Vi hörs. 80 dagar imorgon minsann, sade han lite stolt :-)

Rökning är inget alternativ.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se