Cignots blogg

En rökfri jul och ett rökfritt Gott Nytt År

Det fungerar fortfarande och jag vill bara önska er alla ett riktigt Gott Nytt och Rökfritt 2016. Befrielsen är den största belöningen.

En dag i taget

Hejsan alla på loggen. Det är kul att titta in här ibland och påminna mig själv om hur och varför, om hur det var och hur det är nu. Jag hade inga vidare förväntningar när jag för drygt ett år sedan fimpade. Men jag hade en stark vilja och fattade beslutet. Dessutom hade jag slutat så pass många gånger att jag visste hur den första veckan skulle kännas. Klokt nog lade jag rökstoppet till första semesterveckan och kunde vara i mitt abstinenstöcken de första dagarna utan att ha en massa krav på mig att fungera normalt. Jag visste att det klingar av under första veckan och det gjorde det.

Sedan är det en dag i taget som gäller. Att ta beslutet om att inte röka idag varje morgon och stå fast vi det oavsett hur det känns eller vad som händer. Och en dag i taget har gett mig över 400 rökfria dagar tills nu, så jag är rätt övertygad om att det fungerar för mig.

En annan sak som varit viktig för mig är att vara observant på hur jag tänker. Lever jag i problemet eller levera jag i lösningen? Det vill säga, går jag och tänker och längtar efter en cigarett, eller tänker jag "Wow, jag slipper röka, jag är äntligen rökfri och inte fast i det där stinkande sjuka fängelset". Hur jag tänker, min attityd till rökstoppet har stor betydelse för mig om jag ska lyckas eller inte. Jag kan faktiskt välja att tänka positiva tankar även om det suger i kroppen. Jag kan se suget som nikotinmonstret eller hjärnspökenas dödskamp. Och för varje gång jag inte tänder den där cigaretten, kan jag notera en seger.

Så har det varit och är för mig. Det mesta av alla fysiska och psykiska obehag som tillfrisknandet innebär har tonat bort. Jag har läst en del och försökt förstå vad som händer i kroppen och hjärnan efter att man slutar förgifta sig. Och det är en hel del. Det är därför resan kan kännas väldigt olika från person till person.

Checkar in och säger hej

Tittar in och hejjar på. Vi är på bilturné i Europa. Från ostmarknad i Alkmaar, ett regnigt Bryssel är vi nu i lugn meditationsmiljö i Vlodrop Holland. Nu äntligen kommer sommarvädret och vi vänder snart hemåt. Rökfritt förstås. Att röka är inget alternativ. Livet är bättre än så.

Party On - Det fungerar.

Ikväll kl 21:51 för ett år sedan fimpade jag och tog beslutet att nu får det vara nog. Det var långt ifrån första gången jag gjort och sagt så. Men något blev annorlunda den här gången. Jag gav mig ut på en resa med öppet sinnelag. Jag fick stöd och hejarop av massor med andra som också var på samma resa, en del före mig, andra bakom, strax intill. Vi kunde hjälpa varandra här på loggen. Vi har aldrig setts och jag har ingen aning om vilka de egentligen är. Men här, kunde vi dela något vi hade gemensamt. The Force is strong. En önskan om att bli rökfria. Och många blev det.

Det var lättare och definitivt annorlunda än jag förväntat mig. Själva resan, abstinensen och och fajten med mina hjärnspöken var stundtals jobbig, men samtidigt intressant att iaktta, nästan som om jag stod på sidan om. Ett par gånger var jag inte på min vakt. Jag vet att jag fokuserade på att ta ett beslut varje dag och ha en positiv mindsetting. Inte längta efter ciggen utan glädjas över ytterligare en rökfri dag eller förmiddag. Hitta mina positiva milstolpar. Att försöka leva i lösningen (tillfrisknandet) och inte i problemet (sjukdomen). Det har funkat, en dag i taget, och för det är jag mycket tacksam, mina vänner. Jag har sparat ca 20 000 kr och mina lungor har sluppit över 50 000 smustiga giftiga halsbloss. Friheten är det största. Men listan över alla vinster är lång.

Tack för all hjälp.
Resan pågår fortfarande, men i betydligt lugnare och behagligare tempo än den första tiden.
Nu far vi på semester...

Sista arbetsdagen

Sista arbetsdagen, sen semester i fyra veckor. På onsdag (min ettårsdag) packar vi bilen och drar ner till Holland och Belgien på turné. Ser fram mot det. Vi hade sen semester i fjol också - det var för mig en perfekt period utan de vardagliga rutinerna och kraven, att sluta röka och ägna mig åt det. Vi for runt i norrland och ner genom Finland och njöt av varenda dag. Läste nyss mina loggar från de dagarna och inser hur viktiga de var.

Ska jag klara två veckor till?

Sommaren är här och snart är det semester. Precis som för ett år sedan. Och flera andra år med, för den delen. Under dessa år hade jag gjort åtskilliga försök att sluta röka. Jag var så evinnerligt trött på att vara rökare. Grått. trist, äckligt och förslöande. Jag hade lyckats några dagar eller t o m några veckor innan jag halkade tillbaka ner i skitdiket. Träning ger färdighet och det är av misslyckanden man får erfarenheter och lär sig. Så lär av misstagen.

Till slut fungerar det. Jag trodde det knappt själv. Men dagarna och veckorna gick och jag befann mig i en ny värld. Förvirrande men det kändes rätt och bra och jag peppade mig varje dag, ja, varje stund när röktankarna kom. Mitt mantra var: Man mår som man tänker. Tänker man att livet är skit så blir det skit. Men tänker man "Wow, jag slipper röka idag, jag är fri" så är man det. Livet kan knappast bli sämre av att sluta röka. Tvärtom. Så lev i lösningen och inte i problemet. Och lösningen är enkel:

Det enda som är väsentligt om man vill bli en icke-rökare, är att inte röka.

Om två veckor har det gått ett år. Jag tror banne mig jag fixar det :-) Kan jag så kan du.

Glad rökfri midsommar till alla icke-rökare

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Den 15 juni för drygt ett år sedan fimpade jag. Jag var inne på femte dygnet när jag önskade alla en rökfri midsommar. Det höll i en vecka den gången. Och det var långt ifrån mitt första försök att sluta. Drygt en månad senare kom jag tillbaka. Den 22 juli fimpade jag igen. Med undantag från två små snedsteg har jag varit rökfri sedan dess. Och det är jag oerhört tacksam, glad och stolt över.

Jag har ikväll suttit och läst igenom alla mina blogginlägg och dragit mig till minnes hur det var och hur det kändes. Mycket av detta har jag kunnat lägga bakom mig, men jag vill spara minnena. Det motiverar mig idag. Liksom att läsa alla andra som också är med på resan.

Så nu önskar jag igen alla en glad, skön och rökfri trevlig midsommar. Kom ihåg att man mår som man tänker. Längta aldrig efter en cigarett (destruktivt) utan gläd dig åt att slippa skiten (positivt). Det är mitt tips.

Ha det fint alla.

10 månader

Jag har inte skrivit här på länge. Men just ikväll är det läge.

Ikväll för tio månader sedan fimpade jag och gav mig ut på min rökfria resa. Jag lever ett aktivt liv och är engagerad i mitt jobb, styrelsearbete och föreningsliv. Mitt liv är i balans och jag är en lycklig människa. Jag gör bra saker och det händer bra saker i mitt liv. Men utan Sluta röka-loggen är det tveksamt om jag hade lyckats. Stödet från andra som gör samma resa, både de som går före och de som kommer efter ger styrka, peppning och hopp. Plus att det finns massor med erfarenheter och kunskaper här på bloggen att läsa och ta till sig.

Vid ett par tillfällen har jag “provat på att röka” sedan jag fimpade. Första gången var på en konferens då jag helt plöstligt stod framför en kiosk och köpte ett paket cigaretter. Det var inte planerat och jag reflekterade inte när jag köpte paketet. Inom mig hejjade Svarte Petter (eller Kung Nikotin) på med full kraft. Jag rökte två cigaretter och kastade resten. Sen har det hänt en gång till, och då var det stressen som jag föll på. Han lyckades få mig att bli övertygad om att jag skulle kunna lösa en uppgift om jag bara fick röka lite.

Det som var positivt var att jag vid båda tillfällena snabbt bestämde mig för att vägra gå tillbaka till att bli en rökare igen. Usch och fy fan, dit ville jag inte tillbaka. Vid det andra tillfället hade jag väckt mitt lilla nikotinmonster och fick ta Zonnic till hjälp att trappa ner. Det jag lärt av detta är att Svarte Petter är en del av mig och han kommer förmodligen att finnas där tills jag dör. Jag ska bara lära av misstagen och ge tusan i att lyssna på honom.

Åtta månader igår

...och jag glömde gå in här och fira med er. Vi var ute och for och kom hem sent och jag hade ingen tanke på det då. Men igår kväll var det åtta månader blankt. Och det känns bara bra. Så håll ut, livet börjar fungera igen fast på en liten annan nivå. Liv 3.0 eller nåt sånt.

En cigarett är inget lyckopiller

Jag läste mitt inlägg jag skrev sent igår kväll och gillade det inte idag (jag var nog för trött). Vad jag ville säga var att jag mår bra, är tacksam för att jag slipper röka och att livet fungerar. Att familjen är rökfri nu känns extra kul. Att jag fått jobba en hel del med mig själv för att förstå hur "beroendepersonen" i mig fungerar, och tränar på att vara observant, medveten, undvika de triggers som lockar fram honom, och försöka tänka och leva som en icke-rökare. Och det går rätt bra. Livet och världen har sin gång. Ibland skiner solen, ibland känns det grått. Så är det för alla. En cigarett förändrar inget. En cigarett är inget lyckopiller.
Att sluta röka är som att lära sig leva med ett handicap. Acceptera att jag har en destruktiv "beroendeperson" inom mig och lära mig leva med det. Yin och Yang. Lev i det vita, i ljuset. Insikten och friheten är större än allt. Om det känns visset nån dag så tar jag fram min segerlista för att påminna mig om vart jag är på väg. Det fungerar.

Det är som nån skrev "Det är inte svårt att sluta röka. Konsten är att inte börja igen".
En segerdag till alla idag!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se