Cignots blogg

Gott Nytt Rökfritt 2018

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag vill önska alla nya och gamla här på loggen ett riktigt Gott Nytt Rökfritt 2018. Det fungerar.
Ge inte upp om du faller tillbaka. Upp och på den igen. Det kommer att fungerar till slut. Så var det för mig. Att fortsätta röka är inget alternativ.

Hejsan

Min erfarenhet är att det egentligen inte är cigaretten som är huvudproblemet. Det är nikotinberoendet som är det verkliga problemet. I alla fall för mig. Jag har gjort otaliga försök att sluta med hjälp av plåster, tuggummi och portionspåsar med nikotin. Men har alltid börjat röka igen också. Tagit nya tag men misslyckats. Det verkar som att så länge jag matar mitt nikotinberoende så spelar det ingen roll. Jag intalar mig själv att någon cigarett emellanåt är ok.

När jag kom underfund med det (mycket tack vare Allen Carrs bok "Äntligen icke-rökare") så började jag i andra änden. För det första skulla jag inte försöka sluta röka, jag betämde mig för att jag nu skulle sluta röka.
Först sluta helt med nikotin i någon form. Enligt boken skulle det ta ca en vecka med fysiska abstinensbesvär och sedan ca tre veckor innan man är helt avgiftad. Det stämde. De tre första dagarna var tuffa med snurrig skalle, kände mig konstig, fladdrig och trött. Sedan klingade av och jag började fungera.Jag valde att sluta en semestervecka utan krav, vilket var klokt, sett i efterhand. Därefter hade vi en kanonsemester som du kan läsa om i min logg. Jag mår som jag tänker, så jag fokuserade på att glädja mig varje dag över att jag inte var tvungen att dra i mig skitig rök.

Därefter fick jag jobba med mina invanda reflexer att röka, mina förevändningar och hjärnspöken tills de också klingade av och jag insåg hur löjliga de var. Ingen av mina påhittade orsaker till varför jag rökte var sanna. Det var bara självrättfärdigande konstruktioner för mitt beroende.

Ooops! Missade med tre dagar

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hejsan allihopa. Jag är tre dagar försenad här. Jag skyller på att jag varit på konferens och helt glömt bort det. Hade planerat tidigare att logga in och skriva någon rad på min 1000-dagarsdag. Och nu är det 1003. Men det är väl bara ett tecken på att vara rökrfri en dag i taget. Och att dagar så småningom blir veckor, månader och år.
Men det är fortfarande en dag i taget - den enda dag som jag kan vara i och göra mina val. Här och nu.

Lycka till allihopa!
Kramar
Cignot

Det är lättare att sluta röka än att inte börja röka...

Jag vill gärna dela med mig lite av det som fungerat för mig och det jag lärt mig. Kanske kan det hjälpa någon i sin resa mot rökfrihet, även om jag hävdar att var och en måste hitta sin väg. Det blir ett långt inlägg så klicka på Läs mer för att se hela.

Att hitta sin väg...

Rökfrihet var inte målet för mig. Det går bra att vara rökfri under långa perioder med hjälp av plåster, tuggummi, nikotinprillor eller e-cigaretter. Att vara befriad från de tusentals gifter som tobaken innehåller är en bra bit på väg för kroppen. Men det var inte tobakens alla tillsatser jag var ute efter när jag rökte, utan nikotinet. Jag var nämligen nikotinberoende. Och jag har tidigare ersatt det med s k "rökavvänjningsproukter". Zonic munpåsar, små påsförpackade nikotonprillor var lösningen under en rätt lång period. Den ledde dessutom till återkommande återfall i rökning. Den mentala besattheten fanns kvar.

Det var först när jag fattade att jag måste göra mig fri från nikotinberoendet som jag lyckades bli både rök- och nikotinfri. Och faktum är att man blir avgiftad rätt snabbt. Det är jobbigt de tre första dagarna men sedan klingar det av och efter tre veckor är man i stort sett nikotinfri, befriad från det fysiska beroendet. Det mentala kan sitta i längre... men sakta klingar det också av.

Det skrämmer mig lite att läsa ett stort amerikanskt tobaksmärke funderar på att sluta sälja cigaretter. Istället ska de specialisera sig på e-cigaretter med olika smaker "för ungdomarna gillar det bättre". Det handlar fortfaranade om att göra människor nikotinberoende och tjäna stora pengar på det. Nikotin är ett nervgift som bryter ner nervsystemet och den mentala hälsan. Låt vara att det är bättre än att röka, men det är inte bra.
Dessutom är det ett meningslöst beroende, det ger inga kickar, berusningar eller sköna upplevelser. Det enda det gör är att det tar bort abstinensobehaget från senaste nikotinintaget.

God Jul och ett Gott Rökfritt Nytt År till er alla

Efter att man slutat röka och vara nikotinberoende börjar kroppen att återhämta sig. Man blir lite friskare varje dag. Man kanske märker det, att kroppen reagerar annorlunda. Och vi känner det även känslomässigt. Men det är något positivt som händer. Varje dag. Kropp och sinne håller på att anpassa sig till livet som rökfri.

Här är en liten lista med det som händer:
http://rökavvänjning.se/vad-hander-i-kroppen-nar-du-slutar-roka/
http://www.riskbruk.se/default.aspx?id=8787

Är inte det en jättefin julklapp till alla som fimpat?

God Jul på er och ett riktigt Gott Rökfritt Nytt År med fortsatt tillfrisknande!!!

Önskar alla en fin och rökfri Jul

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag är inte inne här så ofta och skriver inte ofta. Men jag tittar in och läser och känner igen mig. För mig är det viktigt att påminna mig om hur det var för då kan jag behålla en övertygande känsla om att jag inte vill dit igen.

Jag vill också säga att det var värt besvären, kampen, tvivlen och matcherna med Kung Alkohol och den psykiska delen av beroendet. Det blir bättre och bättre och till slut blir det lugnt och fint. Att vara påläst och förberedd på vad som kommer att hända, hjälpte mig mycket.

Belöningslistan är lång.

En annan sak som var viktigt för mig, och fortfarande är viktig, är min morgonstund med stilla meditation. Även om jag inte är religiös så ber jag om att fär slippa ifrån mina beroenden och negativa känslor varje morgon. En del kallar det mind setting och det ger mig tveklöst en bättre dag. Man sätter liksom ribban och fokus för dagen och den blir lugnare, enklare, positivare och lättare att hantera. Meditation ger mental kraft och energi.

Stress och negativ energi är skräp i nervsystemet. Jag mår som jag tänker. Gör jag bra saker så händer bra saker. Att inte röka är en bra sak.

Ta hand om dig i jul. Du är den viktigaste personen i ditt liv.
Den här bloggsidan räddar liv eftersom de flesta rökare dör en för tidig och plågsam död.

God Jul på er alla.

Två år ikväll. Jag bjuder på tårta!

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Den 22 juli 2014 på kvällen, fimpade jag efter ett stort antal misslyckade försök att sluta röka. Det var egentligen det som var problemet, jag hade bara försökt tidigare. Den här gången bestämde jag mig för att nu var det färdigrökt och att oavsett hur jag skulle må så skulle jag inte röka. Mina försök hade dock lärt mig lite om hur det skulle bli de kommande dagarna, så jag var rätt förberedd. Hade läst en hel del här på bloggen, Allen Carrs bok och mer på webben.

Efter den första abstinensen gått över for vi på semester och allt gick bra och över förväntan. Läs gärna om min resa här på bloggen om du vill. Första tiden är berg- och dalbana och den ena dagen är inte lik den andra. Men jag satsade på att känna och uppleva befrielse. Glädjen av att ha blivit befriad och utsläppt från mitt fängelse som sakta höll på att ta livet av mig. Den känslan var starkare än alla tankar på skitig rök. Jag tittade på rökarna och tänkte att ”jag slipper, tack”.

Tiden går och det lugnar ner sig i känslorna och hjärnspökena. Ett år var stort, nästan ouppnåeligt. Och idag har det gått ett år till. Fantastiskt. Jag har besparat kroppen över 105.000 smutsiga halsbloss och fått över 2.000 timmar över till annat än att röka. Och sparat över 40.000 kr. Lägg till min älskade som firade ett år rökfri för några dagar sedan så har vi sparat 60.000 kr. Och vi mår så mycket bättre. Vi har t o m investerat i en ny husbil och haft en underbar upptäckarresa nere i Kroatien och Slovenien i sommar. Livet är gott.

Utan alla erfarenheter som finns i bloggarna här på Sluta röka linjen och det starka stöd som vi gav varandra så hade jag inte klarat det. Beroendekungen hade med all sannolikhet överlistat mig. Jag har haft ett par snedtramp ner i diket, men bestämde mig för att jag inte ville gå tillbaka och bli heltidsrökare igen, så de gick över snabbt. (Läs mer)

Jag behöver inte röka

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag behöver inte röka. Smaka på den meningen. Alla minns hur det var när vi minsann behövde röka i tid och otid. Vi hade inget val. Vi var maktlösa. Vi försökte intala oss att vi rökte för att det var gott, eller åtminstone gjorde gott. Fast, innerst inne visste vi nog att det var stor lögn. Vi visste att vi sabbade oss själva, så vi skulle ju sluta. Men inte idag. En annan dag.

Jag behöver inte röka. Många gånger har jag försökt att komma dit, men misslyckats. Jag har till och med hoppats på att jag en morgon bara ska vakna och känna att jag behöver inte röka mer. Det är klart nu. Jag är fri. Men den morgonen kom aldrig, hur mycket jag än ville det.

Jag måste göra fotarbetet själv och ta livet av det lilla nikotinmonster som hela tiden ropar efter mer nikotin. Och ta livet av alla mina föreställningar och självrättfärdiganden som jag använt som ursäkter inför mig själv och andra. Jag måste bli ärlig och inse att jag röker för att jag är nikotinberoende. Punkt. Vill jag vinna den här kampen är det bara en sak som gäller, ge tusan i att tända en cigarett och sluta gå och längta efter en. Det är en illusion.

Jag behöver inte röka. Den dagen kom efter flera processer, fysiska och psykiska. Det blev lättare och lättare med tiden. Idag kan jag välja att inte röka och det är jag så tacksam för. Jag är tacksam för den här bloggen, den hjälpte mig verkligen och jag blir glad när jag ser att fler av “gamlingarna” tittar in här emellanåt och ropar små uppmuntrande ord. En rökfri dag i taget så blir vi alla gamlingar. Idag är det 545 dagar sedan jag fimpade och jag brukar då och då titta in och läsa igenom min resa. Jag tänker, jag vill inte tillbaka till skitdiket.

Att sluta röka är ingen tågresa

Tåg eller inte, en resa är det. När jag var ny här pratades det ibland om att vi satt i samma båt. Men vid närmare eftertanke så gjorde vi inte det. En del upplevde stormar, andra hade det lugnt, en del rodde som tusan medan andra tog sina årtag i lugnare takt. Det slog mig att vi nog satt i varsin liten båt, men vi var på samma flod. Vi rodde från det stinkande giftiga Rökarlandet till det hägrande fria Icke-rökarlandet på andra sidan och däremellan fanns en bred flod. Vi satt i varsin båt och tog rygg på varandra, ropandes hejarop medan vi närmade oss den andra sidan. Floden hade strida fåror och lugnare vatten, steniga partier och forsar, det var mörker och dimma och vi var rätt utspridda, ibland vilsna. Men vi rodde på, ropandes våra hejarop, tills vi såg ljuset på den andra stranden. Och där stod ett gäng som ropade och välkomnade oss i land.

I ett tåg lutar man sig lugnt tillbaka och låter någon annan köra. Så tycker inte jag att det fungerar här. Här paddlar var och en ur sin egen smet in på klarare vatten. Ge inte upp, paddla på, det blir bättre och bättre.

Fast, å andra sidan, bry er inte om mig, ni får kalla det vad ni vill så länge det fungerar.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se