Nu har det gått över 2 månader och det har varit en ENORMT JOBBIG tid, men de tre senaste dagarna har jag (tack och lov, ta i trä) mått bra, samt inte tänkt lika intensivt på cigaretter som annars varje stund dessa 2 månader. Har velat ta livet av mig vissa stunder och varit fruktansvärt deprimerad. Nu har jag sett ett ljus i tunneln i 3 dagar!!!
Ber högre makter om att det ska få fortsätta!!!

Har idag beviset på att man ska HÅLLA UT, för så nere och deppig som jag har varit de två senaste dagarna har varit vedervärdigt. Speciellt igår...

Tyckte att allt var värdelöst igår, och hade fruktansvärda tankar som passerade mitt sinne, såsom exempelvis att hoppa framför tåget och göra slut på alltihop. Som tur var så följde min sambo med mig när jag var tvungen att åka till den medicinska fotvården, och jag är så himla tacksam!
Inte för att jag tror att jag verkligen skulle göra detta idiotiska, men bara det att det fladdrade förbi sådana dumma tankar som gjorde mig rädd.

Idag är det MYCKET BÄTTRE och alla destruktiva tankar är som bortblåsta, och jag är så himla glad för detta!!! Visst, tankar på cig kommer och går, som exempelvis och naturligtvis när jag sitter och skriver på denna sidan, men det är uthärdligt idag.

Hoppas att detta sinnestillstånd kommer att vara länge!!!

Orkade inte skriva något igår och det blir detsamma idag... Är galet röksugen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till er alla!!!

Okej, det är inget bakslag på så sätt att jag har rökt, men på så sätt att idag känns det jobbigare igen att vara utan cigaretterna. Likadant kände jag igår kväll. :-/
Det var ett fruktansvärt sug efter morgonciggen till morgonkaffet och melodikryssandet i morse.

Var och handlade julklappar igår i ett inomhuscenter, så det kan vara just vanan att gå ut och pausa nån gång emellanåt och ta ett bloss, som spökade.
Också just vanan som ställde till det i morse, för jag brukar ju röka till kaffet och krysset.
Har verkligen vanan en så himla stor makt? För nikotinbegäret kan väl knappast finnas längre, med tanke på att det har gått såpass många dagar och det i kombination med Zyban-behandlingen? Nu måste man väl ha knockat de där illasinnade receptorerna? (Ni har väl sett reklamen?)

Nåja, vad är väl en cigg i käften... Apropå jul och Askungen...
Det är bara att stärka sitt försvar och kämpa vidare!

Det verkar som att det fysiska begäret är borta nu!!! YES!!! Alltså, om man kan säga så, men vad jag menar är att det idag inte känns varken något "röksug i bröstet" eller att "kroppen känner sig vilse" när det första jag gör inte är att tända en cig på morgonen.
Däremot så skrev jag ju igår om de nattliga uppvandringarna till toan, och den vilsenhet som uppstår då när jag inte får gå ut till köket och tända ett bloss. Det fanns kvar i natt också.

Men...

Sitter nu här och njuter av en mugg kaffe och ser med glädje och förtröstan fram emot en helg utan varken cig eller alkohol, och förstår egentligen inte hur lätt det svåra kunde vara.

Och...

Stressa nu inte inför julen med alla dess göromål som ni tror att ni måste fixa. Det ordnar sig nog ändå ska ni se! ;-)

Förvånat konstaterar jag att det går bättre och bättre. Morgonkaffet gör mig dessutom inte mer röksugen, vilket jag var övertygad om att det skulle göra. Morgnarna är i det hela taget lättast med minst sug efter cigaretter. Värre är det med vanan att ta ett par bloss när jag vaknar på natten för att kissa. Brukade alltid göra det då, så yrvakenheten vill att jag ska gå ut till köket efter toalettbesöket och tända den där ciggen. Den vanan blir nog svårast att bli av med i och med att den är såpass undermedveten/automatisk.

Ser fram emot måndag när jag ska på medicinsk fotvård för diabetiker, och jag kan berätta att jag då har varit icke-rökare i en vecka, ;-)

Friheten från cigaretterna är relativ, för även trots att jag inte röker så känner jag mig fången i deras grepp... Igår kväll kände jag mig djupt deprimerad och hela livet kändes totalt meningslöst. Inget var intressant, allt¨var innehållslöst och framtiden fanns egentligen inte.
Det är helt vansinnigt ett sånt övertag detta gift kan ha på en annars självständig och stark individ, men jag ska sakta men säkert undergräva nikotinets makt över mig, för så här vägrar jag att ha det!!! Nu är det dags att bli lite aggressiv gentemot detta sjuka begär!!!
Att inte rikta ilskan gentemot sambon, alla rökförbud och de som har tjatat på mig att sluta röka, utan mot det som faktiskt är destruktivt mot mig!!!
Nu fortsätter striden, och jag tackar alla som stöttar och ger goda råd på vägen!!! TACK!!!

Först vill jag bara säga att det blir lite förvirrande det här med dagarna, datumen, igår, etc..... Panikrökningen inföll alltså den 14 dec fram till midnatt, och igår den 15 dec började rök-stoppet...och helvetet...

Undrar hur jag hade varit om jag inte åt Zyban?!? Förmodligen och antagligen hade jag redan rökt igen, för jag lider alla helvetets kval just nu, och begäret efter att röka är ENORMT!!! En sådan himla tur att sambon kastat bort alla cigaretter och alla nikotinpreparat... Fattar inte hur man ska klara sig igenom det här??!!??
Hur länge kommer den här värsta fasen att hålla i sig? När kan man börja tänka på något annat än cigaretter hela tiden?

Tuggar tuggummi, knaprar morötter och käkar sugtabletter frenetiskt i en konstant växling mellan dessa. Vill inte gå till sängs, rädd för att inte kunna slappna av och somna. Nu är kl. 00:45 på det andra rökfria dygnet och jag vet inte om jag pallar detta...

Panikrökning innan rökstoppet imorgon...no comments...

Inte lika positivt resultat igår som i förrgår... Kände någon form av sluta-röka-panik i går och därför röksugen hela tiden, trots att Zyban gör att det smakar illa och att illamåendet var nära flera gånger. Det blev iallafall ca 10 cigaretter färre än mina normalt ca 30, vilket är en liten framgång.

Så, hur tänker jag inför morgondagen?
Jo, att det inte ska finnas kvar några spår av att vi har rökt (jag och sambon) och samtliga nikotintuggumin och den där saken man laddar med nikotinampuller och som ser ut som en plastcigarett, samt gör att man ser otroligt fånig ut när man sitter och suger på. Den ska kastas.
Askkoppar ska vara tömda, diskade och undanplockade.

Tänker också att det ska bli otroligt skönt för våra tre katter att slippa andas in våran rök och för oss som slipper dåligt samvete för detta. De kanske också får någon form av nikotinabstinens? Åtminstone den ena katten, som ivrigt brukar slicka på fingrarna som nyss hållt i en cigarett, och som häromdagen lekte med den där plastcigaretten innehållandes en gammal ampull. Vi får väl se om de hoppar högt och lågt och springer omkring som galna höns i vårt hem. Eller om vi bräcker dem i galenhet... ;-)

Sedan snurrar det omkring en mängd negativa tankar, men som jag låter bli att skriva om här, för det finns så mycket annat att läsa om andras negativa upplevelser och i framtiden säkerlgen mer sånt från mig också.

På pluskontot finns det:
Bättre hälsa, först och främst.
Friheten att slippa planera allt sitt rökande man skulle hinna med innan tågresor, bussresor etc. Att slippa springa ut och dra in så mycket rök man kunde mellan kafébesök och affärer etc.
Att kunna sitta i lugn och ro på restauranger, kaféer och biografer.
Att slippa få panik inför längre tåg eller flygresor (därav de tidigare nämnda nikotinpreparaten).