Imsdals blogg

Ledsen

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Är bara så ledsen och liten just nu.
Kan inte sova och har gråtit och suttit på golvet vid kylskåpet med öppen dörr. tröst-hetsätit för att fylla tomrummet, höja blodsockret som jag känner dippar väldigt ofta.
Jag har aldrig slutat förut.
Jag vet inte just nu om jag borde vänta med att sluta?
Jag tvekar. Tvekar till allt, är tveksam till mig själv, till min förmåga att hantera.'Mår inte alls bra, vill gråta igen men jag bara skriker.

Hur kan någon påstå att nikotin är enklare att avgifta sig ifrån än ex alkohol / droger? För jag ahr gjort dem båda och jag mådde inte så här då.
Det var enklare på något vis än detta... detta rävgift.

Yrseln vill inte försvinna eller de vita prickarna jag ser.
muskelkramper och värk och smärta i hela kroppen, varma bad och Alvedon fungerar inte.
Huvudvärken är kanske lite bättre men känns som om allt är dimmigt, inget spelar roll, nästan som den chockartade desorienterade känslan som när man förlorat någon närstående, som ett dödsfall.
Samma dimmsyn, samma lilla bubbla av något, vad är det här?
Blödandet i mun och näsa kan jag hantera bara det inte blir för mycket, smärtan i magen med, tror jag.
Men det psykiska, där jag bara vill försvinna,mörda,tortera,gråta,älska,hata dö och drunkna i choklad och mat och snus. Limbo.
Inatt är jag i limbo och vet inte vad jag gör.
Känns som om jag fått två personligheter, de har olika dialekter och en vill att jag sover, i morgon är en ny dag. Den andra vill att jag börjar röka igen för att lindra snusabstinensen, eller dricka kaffe och ta en snus, att jag kan sluta sen, när jag vill.

Vart började det?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Måste få det här sagt.
Jag rökte i 17 år, ett paket om dagen, ibland mer, ibland mindre men för mycket.
Började när jag var i början av tonåren, det var filterlösa john silver, sedan camel osv.
Jag började gymnasiet , en linje där man inte hann springa ut för en cigg så jag började snusa .
Under många går rökte och snusade jag , inte lika mycket snus som cigaretter då.
Tjej som jag är så valde jag portion, large, de små påsarna räckte aldrig,

X antal år senare så började jag trappa ned på cigaretterna och slutade tvärt, det är 1 månad sedan idag.
Hade otrolig hosta första veckorna, ingen kondis och svårt att andas.
Misstänker att jag är täppt i näsan med av just cigaretterna även fast jag inte röker längre.
Fick ingen abstinens, jag snusade ju fortfarande. Minst en dosa portion om dagen. Snusen var allt.
Panik: Ta en snus:mår dåligt:ta en snus:stressad:snus:trött:snus:för pigg:snus... ni vet.
Alltid den oron att stockarna med snus inte skulle räcka varje månad.
Att alltid ha en portion under läppen, skifta sida för att inte få sår .

Mitt liv rasade för ca 3v sedan, behövt ställa om mitt liv eller mer, vem jag är. Vem vill jag vara,resulterade iaf i mängder av tester, mediciner (CS) vilket ökade ett redan högt BT till ohållbara värden.
EKGn för hjärtat slog +130 bpm i vila. Gissa hur snabbt det slog vid ansträngning . Fick dödsångest och dagen efter köpte jag Onico för att få in vanan, tog var tredje snus en "riktig" sedan onicon igen i två dagar trappade jag ned för att kliva av nikotinet helt sedan.

Är inne på dygn 4 nu, utan nikotin. Det är jobbigt. Otroligt jobbigt.
Men jag ger mig inte,
Jag kan,
Jag vill
Jag vill leva

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se