Dreamyns blogg

Livet är inte så roligt som det borde vara...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Okej.
Så när man börjar fundera i banorna att fimpa för gott så letar man information (i alla fall gjorde jag det). Vart man än läser så får man se hur fantastiskt livet kommer bli utan cigaretter, eller nikotin i allmänhet. Man blir piggare, känner doft och smak, sparar pengar och så vidare. Det nämns också att man förmodligen kommer att bli på dåligt humör, stingslig och okoncentrerad när man slutat. Gå upp i vikt och bli rastlös. Abstinensbesvär..
Men ingenstans kan man läsa om allt det andra. Att man inte kommer kunna sova, inte orka ta tag i att göra saker, att livet inte kommer kännas riktigt okej, att man kommer ha alla känslor liggandes på ytan, som ett lager av fett som man inte kan tvätta bort hur mycket man än skrubbar.
Vi -jag och mannen i mitt liv, är inne på vår fjärde vecka nu utan cigaretter och visst går det bra. För varje dag som går tänker jag mindre på cigaretterna och känner mindre och mindre röksug. MEN, jag är ett vrak av vad jag har varit. När jag var ledsen förut så rökte jag och höll känslorna i schack, idag gråter jag som ett barn mer eller mindre varje dag. Visst ska man släppa fram känslorna, det är ju bra, men att ständigt gå med torra och lite svullna ögon eftersom jag gråter så mycket är inte kul. Jag har inte sovit ordentligt på tre veckor och trötthet har alltid haft effekten på mig att jag blir mer ledsen och håglös och mer förbannad. Vi bråkar inte, det har vi aldrig gjort, men vi stör oss på varandra. Vi blir lite irriterande på den andre om denne kommer för nära och vill kramas eller pussas, och vill vi inte kramas så klagar vi på det. Turligt nog kan vi skratta åt eländet och kärvänligt be varandra att dra åt helvete. Inte kommer vi för oss att göra något heller. Köksrenovering har totalt gått i stå och vi suckar åt skiten istället för att göra något. Och tröttheten.. Jag är utmattad, sover länge när jag väl somnar på nätterna och vaknar trött. Går ner och lägger mig på soffan för att somna igen.

Det går!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

När kvällen kommer har jag inte rökt 380 cigaretter.
När kvällen kommer har vi tillsammans inte köpt cigaretter för 1960 kronor.
Igår orkade jag jogga nästan 800 meter för första gången på 12 år.
Nu känner jag att det luktar skog, och vår.
Nu känner jag att det luktar rengöringsmedel hemma.
Nu känner jag att hundens mat luktar svinäckligt.
Nu känner jag inte längre att jag har huvudvärk varje dag.
Nu känner jag inte att jag har magkatarr varje kväll.
Nu känner jag att all mat jag lagar inte smakar gudomligt och att den smakar gudomligt.
Nu känner jag att det här funkar, att jag verkligen klarar det!
Nu känner jag att jag HAR slutat röka!

Rädslan slås närapå ut av vinsterna

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Det har dykt upp en ny rädsla, som blir starkare och starkare.
Jag antar att det är en väldigt vanlig tanke att man ger upp något när man slutar röka. Det har ju som sagt varit min starka följeslagare i många år. Tänk om den känslan aldrig försvinner? Tänk om jag för alltid kommer att ha kvar den känslan, att jag ger upp något. Kommer jag då att klara mig utan skiten?
Det konstiga är att jag samtidigt inte saknar rökningen. Jag har börjat se fördelarna med det, och de är så fantastiska att jag närapå kan gråta av glädje. Ändå vill jag röka...

Trots irritation från både mig och sambo, då vi gör det här tillsammans, så är vi närmare nu än på mycket länge. Vi skrattar på ett helt annat sätt tillsammans nu, har otroligt roligt tillsammans igen. Det känns som att rökstoppet och känslan att vi kämpar tillsammans har fått oss mycket närmare varandra.

Idag när jag var ute med hunden så reagerade jag på att det luktade märkligt ute och funderade på vad det kunde vara. Det tog mig ganska lång tid innan jag insåg att jag kände doften av skog, av natur! Det är så länge sen att jag inte ens kunde minnas hur det luktade. Och då är doftminnet det starkaste vi har.

Igår när vi åkte och handlade köpte jag ett garnnystan och en virknål (jag som hatar handarbete kände att det ändå kunde vara något för händerna att göra) Det kostade 49 kronor, och min första tanke var att det var rätt dyrt, sen kom jag på att det är hälften mot vad vi har rökt för dagligen förut och helt plötsligt kändes det som att jag hade fått grejerna gratis. Vi köpte en låda med Coca Cola Zero Vanilla också. 110 kronor och båda vi tyckte att det var svindlande. Men det är mindre än vad vi rökt upp på 1,5 dygn förut. Redan på 4:e dagen som rökfria så kändes det som att pengarna räckte till oändligt mycket! Då det är jag som har köpt alla cigaretter, så har jag hittills sparat 470 kronor sen i torsdags. Det känns helt absurt. Men vilken sporre!

Och på den tredje dagen...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Det är tungt idag.. Jag har inte rökt sen i torsdags kväll, och det är i särklass det längsta jag har varit utan cigaretter på 12 år.
Jag kan inte säga att jag saknar dem, eller ens tycker att det skulle vara gott. Men det känns otroligt tomt. Det var ju en av grejerna med 'Äntligen icke rökare', att abstinensen kommer som en tomhet, och nog gör den det.
Jag känner mig lite nere, lite som att något fattas mig, men utan saknaden av just det som fattas. Är det någon som känner igen sig? Och det är svårt att inte ta till något substitut, nikotin preparat eller inte. Jag tror att det skulle kännas bättre om jag hade något att tugga alt. suga på. Att sysselsätta munnen med ett tag.
Jag måste sätta mig ner och läsa om boken igen, för just nu är jag helt säker på att jag kommer att misslyckas.

Äntligen icke rökare - Allen Carr

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag ska villigt erkänna att skepsisen var enorm när jag började läsa denna bok. Men jag gav mig tusan på att läsa den, och jag gav mig tusan på att jag skulle tro på allt som står i den.
Jag har läst halva boken nu, och att sluta röka börjar kännas lätt och än mer självklart. Jag börjar känna en enorm övertygelse att jag inte kommer att vilja röka efter att boken är slut. Känslan har redan börjat bli starkare och starkare, och känslan att det är lätt börjar bli större och större.
Även om du är skeptisk, så läs den. Jag är en cynisk, skeptisk människa som sällan tror på något jag läser om det inte finns tydliga källor. Men jag är förbluffad över hur känslan ändras kapitel för kapitel.
Jag ser fram mot den här resan nu, den kommer att bli rolig.

Rädd...

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag börjar få panik nu.

I tolv år har jag rökt. I tolv år har jag identifierat mig med rökningen. Inte gått hemifrån utan cigaretter, alltid haft koll på hur många jag har kvar och när jag måste köpa nya. Nu ska jag byta identitet. Jag som är rädd för förändringar.
Jag är inte bara rädd för att sluta. Jag är också rädd för vad som komma skall. Abstinensbesvär, ångestattacker, viktökning, bakslag. Allt som hör till när man slutar med ett begär.
Jag är rädd att jag kommer falla dit och börja smygröka för att jag inte vågar erkänna för någon att jag misslyckats. Men mest är jag rädd för förändringen.
Det må låta löjligt, men det känns som att jag ska göra slut med min ständiga följeslagare. Men som i alla destruktiva förhållanden så kommer man till en punkt när man inser att man bara skadas. Jag är där nu. Och det kommer bli tungt att göra slut. Jag kommer sakna dig, så mycket tröst som du gett genom åren. Så mycket tid som du har fördrivit åt mig. Men jag saknar att känna lukten av vår och smaken av mat ännu mer än jag kommer sakna dig. Och som i alla destruktiva förhållanden så kommer det vara skönt när jag har kommit över dig.
Du får vara med ikväll, men sen ska du ut. Utan diskussioner.
Dra åt helvete ditt as!

Cons and pros..

Humör nu: Mycket bra.

Det positiva med att röka

Socialt
Lugnande
Tidsfördriv
Smakar gott

Det negativa med att röka

Kostnaden
Hälsoriskerna
Smak och doftsinnet
Konditionen
Andedräkten
Alla kläder luktar illa
Det är besvärligt att behöva gå ut
Kompisarna tycker att man är en idiot som röker
Känslan av panik om cigaretterna börja ta slut
Att alltid behöva fundera om man har cigaretter och tändare med sig
Magkatarren blir värre
Tänderna tar stryk

Det negativa överväger det positiva. Det är ett stort steg för mig. Det är ett enormt steg för mig.

Jag har bestämt mig.

Humör nu: Mycket bra.

Jag ska sluta nu. Inte bara försöka. Jag SKA sluta nu. Datumet är satt till den 31 januari, dvs nästa fredag. Jag tror att det är lättare än att börja veckan med ett rökstopp. Sen är det för sambons skull, han ska också sluta, och han har sin praktikant tisdag - torsdag som också röker. Klarar vi fredagen så kan vi peppa varandra under helgen, klarar vi helgen så kan vi klara måndagen.
Jag SKA lyckas den här gången. Jag röker varje år för ca 17.000.. Jag vill gå en utbildning som kostar 25.000. Min rökning sätter just nu stopp för en framtid inom ett jobb jag verkligen vill syssla med. Min rökning ska inte få hindra mig att göra det jag verkligen vill. Min rökning ska inte stå i vägen för mina drömmar.
Den 31 januari kommer jag sluta fimpa. Den 30 januari kommer jag att röka min sista cigarett. Den 30 januari kommer jag somna med ångest, vemod och panik. Men jag kommer lyckas, vi kommer lyckas. Den 31 januari tar vi vår första rökfria dag på 12 år. Sen tar vi en dag till, en dag i taget tills begäret är borta.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se