malinelisabeths blogg

Ledig och julefrid

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

En vecka hemma från Thailand och julen börjar göra sig påmind. Vi har båda varit ofrivilligt lediga den här veckan, min sambo och jag. Jag arbetslös och han sjukskriven och halkar fram på kryckor efter en motorcykelolycka näst sista dagen i Thailand. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det var nog det värsta röksuget under resan. När han ringde och säger, "Älskling, ta det lugnt nu, men jag har kraschat med motorcykeln. Oroa dig inte, ta med dig försäkringspapprena och kom till sjukhuset"
Tankarna som flög runt i huvudet då... han lever iaf, för han ringde... men är ngt brutet, har han skrapsår över hela kroppen och ansiktet, kommer han bli invalid, vad hade hänt om jag hade suttit bak? Usch, vad jag hann fara iväg i huvudet, och det kändes som att en cigg var det enda som kunde lugna mina nerver. Men jag samlade mig rätt snabbt, insåg att en cigg skulle ändå inte hjälpa honom, och att det är bara att stänga ute alla tankar och åka dit så fort som möjligt.
Han hade änglavakt och tack vare att han hade hunnit sakta ner till 30km/h och lagt sig ovanpå motorcykeln när den började kana, så klarade han sig undan med smärre skrapsår på benen och en stukad fot. Och ingen cigg blev det för mig heller. Lika glad för det är jag, om inte gladare. Det var en pärs och jag dukade inte under, som jag gjorde sist.
Efter det har jag inte haft ngt sug alls och under den här veckan har vi bara varit hemma med hans lillkille, bakat lussekatter och pepparkakshus, tittat på julkalendern i stan, hälsat på tomten och åkt häst och släde, och bara myst på tillsammans.
Och imorrn har jag arbetsintervju och förmodligen jobb på en gång, det känns helt underbart!
Tog mig lite tid på loggen imorse och upptäckte att många av "mina gamlingar" har försvunnit litegrann. Men antar att ni alla stressar och/eller myser på med julefriden :)

Njuter av semestern

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Fjärde dagen i Thailand och jag mår som en kung. Men trots att det är semester så måste jag alltid upprätthålla vissa rutiner, annars har det en tendens att bli destruktivt. Loggen är en av de rutinerna och jag surfar in här då och då och känner stödet, trots att jag inte skriver :)
Tio pers är vi här. Varav sex pers röker, två "semesterröker", en snusar, och så var det jag. Men det går över förväntan. Erkänner ett visst sug första dagen. En öl på stranden och alla tänder en cigg. En god middag och alla fiskar upp paketet efteråt. Men jag smög undan, la mig och läste ngt kapitel i Allen Carrs bok, sög åt mig informationen om hur fast och frihetsberövade de andra verkligen är, och hur FRI jag faktiskt är, tog ett (nikotinfritt) tuggummi och fortsatte njuta av semestern. Njöt nog kanske lite ännu mer tom :)
Nu är klockan 7.15 här och jag ska smyga iväg på en morgonpromenad på stranden och avnjuta en ensam kaffe, innan jag väcker de andra till frukost. Lite egentid är alltid viktigt. Och Carrs bok ligger säkert nerpackad i min beachbag. In case of...jag tänker inte sänka garden här liksom. Men jag ville bara att ni ska veta att jag mår prima iaf :)

Gratulationer

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Loggen har varit nere och jag har haft fullt upp. Surfade in en snabbis nu och vilken glädje att se er här igen!!!
Inte tid att läsa igenom ngt nu, möte om en timme och Thailand imorrn. Men jag vill ändå hinna gratulera SannaMaria till första 100. Härligt!! Den dagen kommer man så väl ihåg :) Stora gratulationer till dig :)
Och så gesine såklart. Året, det första året av många. Grattis gesine, jag hoppas du hade en riktigt fin dag! Och tusen tack för de ggr du ställt upp för en vilsen liten nikotinsjäl. Du är guld värd, stora grattiskramar till dig!

Jag röker ju inte

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Har haft en vinglig tid bakom mig. Dödsfall, uppsägning, flytt. Men igår landade allt. Igår jobbade jag min sista dag, tog mitt pick och pack, flyttade 25 mil ner till min sambo på heltid och idag börjar jag om. Eller idag och idag...idag ska jag bara landa, packa upp mina väskor och försöka ta in att jag bor här nu. På måndag börjar jag om. Då börjar jobbsökandet också.
Ibland känns det som att jag inte vill gå in här och skriva. Hade ju ett "återfall" i början av min rökfria period och ett nu förra månaden, i samband med dödsfallet. Efter det har jag haft lite svårt att definiera mig själv. Är jag rökare? Eller kan jag sälla mig till er andras skara - de rökfria? Men jag platsar ju inte där? Jag har ju syndat. Det är konstigt hur man kan känna sig mer misslyckad efter ett återfall, än vad man gör när man aldrig ens försökt sluta.
Och jag har haft abstinens efter de där ciggen jag rökte. Inte direkt efteråt, men ngn dag efter kom det. Och tankarna höll i sig i ett tag. "Kom igen, du har ju redan rökt ändå. Det gör inget om du börjar om imorrn. Du är ju ändå inte helt rökfri" osv osv. Men jag började om mitt rökfria liv - igen.
Börjar sakta inse att oavsett om folk tycker att jag fuskat, om folk anser att min resa inte räknas, att mitt rökstopp är bara fejk, så är det enda som egentligen spelar roll, det är vad Jag tänker. (Nu menar jag folk i allmänhet, i min omgivning) Och jag måste ändra mitt tankesätt om jag vill klara det här.
Jag vet att jag har kämpat hårt för det här. Jag vet att min resa började 2 mars, oavsett vad som hänt längs vägen. Jag vet att jag är nikotinfri idag och det är det jag vill hålla mig till, även i svåra situationer. Jag vill ju inte bara vara en icke-rökare, utan även vara en Stolt icke-rökare.
Jag har mkt kvar att lära, men jag hoppas mig komma dit ngn dag iaf.

De där extra rökkilona

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

För ett år sen åkte vi till Thailand och om 17 dagar är det dags igen. Jag plockade fram mina sommarkläder från förra året (har absolut inte varit att tänka på under sommaren, då jag hade lagt på mig 4-5 kilo efter rökstoppet), och förstå då min glädje när de passar igen! Jag ligger alltså på ganska samma vikt som jag gjorde förra året vid samma tid, när jag rökte. Är inte pinnsmal och kommer aldrig bli, men höstens träning har gett resultat och mina sluta-röka-kilon är borta. Vilken seger! :)

200 kr

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Konstigt hur jag tänkt i flera år att jag ska bli månadsgivare, men aldrig har råd.
Men när jag rökte så hade jag råd att röka upp flera 100 / månad...

Jag har blivit månadsgivare idag. Både till Unicef och Cancerfonden. Kunde jag verkligen prioritera cigaretter i flera flera års tid, så kan jag då gott och väl prioritera det här nu.

Önskar en mysig kväll och en god natt till er alla!

Tappade bort tankarna

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Även fast jag inte gråter längre så tänker jag. Och jag tänker och tänker och tänker och tänker. Men jag röker inte. Cignot har rätt, mitt naturliga tillstånd nu är att vara rökfri. Jag saknar inte ciggen det minsta och den hjälpte mig Inte Ett Piss när allt hände. Den gav mig noll. Ingen ro, inget lugn, ingen smärtlindring, INGENTING. Det var som att dra in luft. Med hostattacker som följd...
Jag har hört folk som har varit rökfria i flera flera år och sedan börjat igen, pga dödsfall. En vän till mig har varit rökfri i sex år och hennes första reaktion när jag berättade allt för henne var; nu skulle jag ha kunnat röka... Men det gjorde hon inte. Hon visste att det inte skulle hjälpa. Jag å andra sidan visste inte. Jag famlade efter ngt, vadsomhelst, som skulle stanna sorgen. Som skulle lugna huvudet. Och jag gav ciggen inte bara ett försök, utan fem. Men till slut gav jag upp. Det funkade inte. Och det är jag väl egentligen glad för.
Det är konstigt hur alla värderingar, alla mål, alla gränser, allt man vill, bara kan suddas ut sådär. Över en dag. Över en timme. Helt plötsligt var inget viktigt längre. Allt var bara svart. Det fanns inget längre.
Nu gör det det. Det är fortfarande tungt, men det är inte svart. Någonstans där inne finns mina mål fortfarande. Någonstans finns mitt liv. Någonstans glädje. Och jag kan inte bara ge upp och lägga mig ner. Det kommer en dag när tankarna blir färre. Och den dagen kommer inte snabbare med hjälp av en cigg.
Han rökte förövrigt. Ett paket John Silver / dag, ibland mer. Och han hade mkt kvar i livet. Hade mkt livsglädje och hade inte ens tagit pensionen. Vi borde inte göra samma sak. Cigaretter gör oss inte starkare, cigaretter dödar.

Det som inte fick hända

Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag skäms att skriva här. Men gör det ändå. En väldigt nära anhörig gick bort för två dagar sedan. Jag var den sista som träffade honom. Jag hade precis blivit uppsagd från jobbet pga nedskärningar och gick förbi honom på vägen hem. Kände mig trött och förvirrad om framtiden. Vi sa inte så mkt, gjorde som norrlänningarna, satt mest bara tyst, han verkade också trött. Tillsist sa vi hejdå. Han skulle ut i skogen och jaga och jag skulle hem. Vi ses imorrn, sa vi, och när jag gick till bilen så tänkte jag, Gud vad skönt att jag iaf har honom. Men vi sågs aldrig dagen efter.
Jag rökte två cigg den dagen. Efter att jag fått beskedet och själv varit tvungen att förmedla det till resten, så bröt jag ihop och ringde en rökande väninna. Tror jag var i chock och jag visste att hon skulle "förstå" mig. Igår rökte jag en. Och två till idag.
Jag vet inte vad jag sysslar med. Skulle ha firat 200 dagar samma dag, ironiskt nog, och det fanns inte en chans att jag såg mig som rökare igen. Inte en enda tanke på det. Men nu? Vad ska jag göra nu? Jag känner mig så vilsen.

Nikotinfri och spammad!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag försöker och försöker och försöker att svara på inlägg (gesine och stöllberg, jag skickar massa tankar åt er härifrån istället) Men spammet griper mig!
Jag har visst kommit in i nästa fas hos de nikotinfria; vikten har blivit mitt största problem och jag är logg-spammad som aldrig förr!
Utöver det så går det dock bra, en vecka nikotinfri nu, var bara irriterad de första två-tre dagarna, och nu går det som en dans. Nja, inte riktigt... Jag är fortfarande låg och har svårt att kliva upp på morgonen. Inget som motiverar mig, brist på stimulans till belöningscentrat. Men det går lättare för varje dag och börjar jag bara motionera igen så fixar det sig nog.
Kram till er alla och hoppas det här går igenom nu!

Gesine, jag ligger fortfarande tätt bakom dig. Känner igen mer och mer av dina fotspår :)
Stöllberg, jag har varit där, exakt där, och vet hur det känns. BRA att du klev upp direkt efteråt. Och BRA att du la det bakom dig och fortsätter utan att slå på dig själv för mkt. Fortsätt exakt så nu, Inte ett till bloss! Klarade jag så klarar du.

Kaffet

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nu när jag tänker efter förövrigt, så är inte kaffet lika gott som jag alltid tyckt. Det har kanske aldrig varit kaffet i sig? Det kanske alltid har varit nikotinet som jag alltid tagit i ngn form, i samband med kaffet? Jag kanske aldrig riktigt varit kaffesugen, utan det är nikotinsuget som styrt kaffedrickandet på morgonen och efter varje måltid och rast? För kaffet i sig nu, är inte alls lika avslappnande. Det är inte lika gott heller, det känns bara som ngt saknas. Jag ska nog byta ut kaffet efter maten mot citronvatten under den närmsta tiden..

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se