sandoraas blogg

Zombie

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

Som första gången jag gjorde rökstopp har jag inga hjälpmedel.
Vilket jag känner är lättare. Dock har jag sådan abstinens.
Och detta abstinensbesvär som jag har nu kommer jag inte ihåg att jag hade förra gången.
Förra gången jag hade mitt rökstopp var jag energisk och ville visa för mig själv och andra.
Det va kul att sluta röka då och jag såg framemot så mycket.

Denna gången har jag legat i sängen hela dagarna från morgon till kväll.
Jag har inte städat på två veckor. Jag har två hundar som jag måste ta hand
om, men jag orkar inte. Jag är så besviken på mig själv att jag inte orkar slita mig upp
och ta hand om mina hundar. Det enda jag orkar göra är att ligga och kolla ivägen och att blunda.
Det är inte så att jag vill röka, men om mina hundar blir lidande pga jag ska sluta så är det inte
värt detta. Jag ser också att den ena hunden ser deprimerad ut och jag undrar om det inte har smittat av sig.
Jag har ingen aptit och jag ser att hundarna inte heller har det. Jag vill inte ha det såhär.
Jag vill orka gå lång promenader med mina hundar och jag vill se dom må bra.
Men om mitt tillstopp ska smitta av sig på dom så kanske det inte är värt det nu.

Min kropp är orkeslös och jag har ingen energi.
Det första va min mamma sa igår när jag träffat henne första gången på fem dagar(familjen har varit på skidsemester), att jag såg blek och hängig ut.

Jag ligger inte och tycker synd om mig själv. Men min energi är borta och jag går runt som en zombie.
Jag känner mig även som en zombie.
Vad ska jag göra? Det här går inte.. Jag har provat och dra mig upp men det går inte.
Åhh blir förbannad på mig själv!

Om mig

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Inget.

Jag började röka när jag nyss hade fyllt 13år.
Ingen ålder då man egentligen ska börja röka.
Man är ju fortfarande barnet.

Första gången jag kände ett beroende va när jag va 19 år.
Och jag kände riktigt för första gången näe jag vill fan inte
leva såhär. Vänner och familj hade tjatat på mig så länge.
Jag provade alla slags nikotinläkemedel, men inget hjälpte.
Jag fick då Allen Carrs bok av en kompis som jag inte läste
ut.

Jag fortsatte och rökte. Kände ingen motivation till att sluta.
När jag va 20 började jag dejta en kille och som hade väldigt
stort inflytande på mig. Jag slutade röka rätt snabbt när vi började
träffas, det rökstoppet höll bara i en dag. Men jag fortsatte å smygerökte och jag
trodde inte han märkte något. Det första året han och jag träffades så försökte
jag sluta hundra gånger. Sen lyckades jag och rökte inte på ett och ett halvt år.
Min morot va, han vägrade kyssa mig(patetiskt). Men jag va kär och ville ha honom. Så jag tyckte
det va värt att sluta röka för hans skull och andra orsaker. Men det va den viktigaste.
Helt sjukt, jag vet! Men jag rökte inte på ett och halvt år. Det gick bra, hade lite abstinensbesvär, gick upp
lite i vikt. (Vägde omkring 52-53 innan jag slutade och är 171 cm lång).
Jag började träna och fick en rätt schysst kropp.(killen va träningsnarkoman kan jag tillägga). Sen början på 2011 och hela våren blev det dåligt mellan honom och mig. Jag började småfesta och började även feströka typ en cigg på en kväll någon gång ibland. Sen på hösten så flyttade han till Sthlm och fick reda på massa skit som gjorde att jag kom in i en väldigt svår period. Vad han gjort spelar ingen stor roll, men det hade en
förklaring till mitt mående. Jag blev iallafall deprimerade, festade rätt hårt, åt mycket för dämpa ångest, började feströka ännu mer och blev av med mitt jobb.
Jag började gå upp i vikt, vägde 65 som mest. Vilket är rätt normal för min längd och det.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se