Elbelillas blogg

Herregud så jobbigt detta är!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Cigaretter, cigaretter, cigaretter.... det ända jag tänker på, drömmer om, vill ha. Mår skitdåligt, känner mig sjuk och så in i vassen trött, på dåligt humör.... ja, allt man kan tänka sig. Jag vet ingenting som skulle kunna pigga upp mig. Hur länge ska man hålla på så här? Helt sjukt, man känner sig som den värsta narkomanen. Börjar misstänka att plåstren har en massa biverkningar. Ska försöka klara mig utan dom, går det inte, dvs jag köper cigg, så åker dom på igen. Jag varken kan eller vill börja röka igen. Vad har man satt sig i egentligen!! Inte visste man detta när man drog sina första bloss i smyg.

40 dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Idag är jag sjukt röksugen, har varit det sedan imorse. Varför nu helt plötsligt? Har ju plåster så det är inte nikotinbrist precis. Jag är så förbannat trött på att tänka på cigg, röka i drömmen mm.

Vad man tror...

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag trodde verkligen inte att jag kunde leva utan cigg, har varit storrökare hela mitt liv, aldrig varit utan morgonciggen till exempel, när jag har blivit opererad så har dom kört mig från uppvak direkt till rökrummet (på den tiden det fanns såna), ja, ciggen har alltid kommit först. Nu har jag varit utan cigg i 35 dagar och det går bra! Jag tror knappt på det själv. Ingen i min omgivning tror på det, alla väntar på att jag ska återgå till det normala, dvs storrökandet.

Det psykologiska har varit svårast och är det fortfarande stundtals så jag slutar nog inte med plåster förrän jag känner mig stabil i psyket. En sak i taget. Trots att jag får nikotin i mig via plåster så är hälsovinsterna helt otroliga på så kort tid.

Ha en bra dag allihopa!

Underbart

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag har alltid tyckt att vi rökare mobbas otroligt mycket om man jämför med alla andra självdestruktiva beteenden. Speciellt i sjukvården. På 22 rökfria dagar har min puls och blodtrycket gått till det normala, hostan och andnöden är borta, jag sover otroligt gott och svullnaden i mina ben har försvunnit. Ständiga huvudvärken är borta. Så alla mina besvär har jag orsakat själv. Det är så man skäms. Så det är bara vinster hela vägen. Eller.... nu känner jag hur illa hundarna luktar. Det är nog ingen vinst direkt ;o).

19 dagar

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Idag vaknade jag glad och pigg för första gången sen stoppet, full av tillförsikt. Har varit så trött och håglös och antagligen deprimerad. Jag ska inte röka mer. Mina lungor mår bra, kan andas och ingen hosta. Jag vill aldrig gå tillbaka till som det var. Har nog inte riktigt fattat att jag kan faktiskt sluta röka... förran nu.

Tar på psyket

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Trettonde dagen idag. Mycket märkligt men suget är borta tack vare nikotinhjälpmedel. Det jobbiga är det psykiska. Oerhört trött och nedstämd, ingen lust att stiga upp på morgonen, ingen lust med någonting. Drömmer varje natt att jag röker. Har läst allt jag kommit över på nätet och tydligen kan man ha det så här i flera månader. Hur ska man orka?

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se