Clementins blogg

Bättre å bättre dag för dag

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

123 rökfria dagar. Det hade jag svårt att se den 14 januari :)

Fortfarande kommer suget ibland, liksom att det är något som saknas. Men det kännsi inte alls så farligt längre, och går över väldigt fort. Det är bara de onda cigaretterna som vill spela mig ett spratt!

Tänker på de nästan 7000 som jag sparat, att jag kan skratta ordentligt nuförtiden (det gick inte förut, jag började hosta direkt), att jag slipper rusa ut och röka stup i kvarten utan kan se på bio/vara på restaurang/resa i lugn och ro...

Livet är bra gött!

Trevlig helg ni alla!

Äntligen en break i humöret :)

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Så har det gått ytterligare några dagar av mitt rökfria liv - totalt 37 stycken! Det har varit tufft, mest med humöret. I början var man ju förberedd men för 1-2 veckor sedan var motivationen att hålla uppe på väg neråt. Skulle mitt dåliga humör aldrig släppa? Kände mig mer eller mindre som en zombie, liksom "tom" och ALLT kändes tråkigt och jobbigt. Somnade vid 21-tiden och kände mig helt håglös. Era tips hjälpte mig att hålla ut och äntligen, äntligen har det släppt! Har haft normal energinivå ett par dagar nu och är så glad! Skitcigaretter, ni ska minsann inte vinna så att jag måste gå igenom det igen.... (för jo, ibland är jag ju fortfarande sugen, förstås. Men det är ok. Och det går över). Tack igen alla ni för att ni hållit mig uppe - och kämpa på! Vi fixar detta!

Trist?

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Ni som varit utan cigaretter ett tag, hur klarar man "tristessen" efter ett tag? Jag känner mig uttråkad mest hela tiden. I början var det lätt att inte röka, motivationen var på topp! Det har varit jobbigt och jag har känt mig som i ett "vakuum" men peppat mig med att det snart går över. Nu efter 4 veckor utan cigaretter är känslan fortfarande där. "Usch så tråkigt" - om det mesta. Det känns långtråkigt och jag går helst och lägger mig tidigt, bara för att kvällen ska gå. Sambon tycker inte heller det är sådär jättekul ;) Han har aldrig rökt och är ett jättestöd men har svårt att förstå min seghet och trötthet. Och det har jag också.

Finns det någon mer som känt samma sak, och hur gör man? Och när går det över? :D

Till exempel: jag var på gymet ikväll, det var en ny instruktör och inte alls ett bra pass - så istället för att kämpa på ändå lämnade jag passet ("det är ju ändå så tråkigt") och gick hem och åt choklad istället ("det spelar ingen roll, jag är ju ändå så tråkig"). Känner mig, förstås, ännu sämre, tjockare och slappare nu efteråt! "Bläää vad allt är tråkigt", liksom. Det är så konstigt. Som om jag vältrar mig i min egen tristess "stackars mig", fast egenligen är det ju "bra jobbat!". Samtidigt försöker jag se det från andra sidan, och tänka att jag kommer säkert att skratta åt det här framöver....men vad gör man så länge?

Tiilläggas bör att jag inte alls är så depressiv och generellt uttråkad vanligtvis (alltså innan rökstoppet) - men det här förstår jag mig inte alls på och jag längtar tills det går över!

Förlåt för ett oerhört trist inlägg, var tvungen att skriva av mig lite, och tack på förhand för tips! Har ringt Slutarökalinjen och hade ett jättebra samtal, kvinnan jag pratade med sa att det visst inte är så ovanligt - men det känns så!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se