Fringrids blogg

Jag glömde...

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

3 september 2016 var det fyra år sen jag slutade röka och jag glömde att fira! Det har blivit så naturligt och självklart att inte röka att jag inte längre tänker på det som något märkvärdigt. Jag känner aldrig något röksug längre men ibland (extremt sällan!) känner jag någon slags saknad. Efter vad vet jag inte riktigt. Det har också hänt några gånger, även det senaste året, att jag drömt att jag rökt. Egentligen är det väl inte konstigt. Det finns väl en liten rest kvar i ryggmärgen efter en nästan 45-årig djupt inrotad vana! Men att börja röka igen finns inte på kartan!
Meningen med mitt inlägg är att visa att det går att bli rökfri, t.o.m. efter många års rökande. Mitt bästa tips är: tänk positivt. Tyck aldrig synd om dig själv för att du inte får röka. Var istället glad för att du slipper. Neka dig aldrig kaffe/alkohol/fester eller vad du nu förknippar mest med rökning. I så fall blir ju allt positivt i livet kopplat till rökning och det blir omöjligt att låta bli. Känns livet tråkigt och innehållslöst om du inte får röka? Tänk efter! Har de som aldrig rökt ett tråkigare och innehållslösare liv än du? Knappast! Ditt liv var väl inte sämre innan du började röka heller. Det här är några av de tankar som Allen Carr planterade i mitt huvud och som definitivt hjälpte mig.
Nu vill jag avsluta med att önska er alla ett fortsatt rökfritt liv!

God fortsättning!

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Till alla som kämpar med att sluta röka: det går – jag vet! Det är tre år och fyra månader sen jag slutade efter 45 års rökande. (Hurra, hurra för mig!) Så fortsätt kämpa och läs Allen Carr. Låt 2016 bli ett rökfritt år!

Svar

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Svar på några frågor jag fick vid mitt förra inlägg ("2 1/2 år"):
Till PH: Det går inte att säga exakt, när röksuget försvann och jag kände mig helt fri från all abstinens. Den fysiska abstinensen, dvs att nikotinet har gått ur kroppen tar bara 2 - 3 veckor. Värt att tänka på, för sen är det "bara" vanan! Jag intalade mig hela tiden att det var skönt att sluta röka. Tillät mig aldrig att tycka synd om mig själv. Tillslut började det så sakteliga att tona bort, även det psykiska begäret. Idag är jag aldrig röksugen och det har nog varit så det senaste året. Jag vet att jag aldrig kommer att röka igen och skulle jag mot förmodan falla och smaka på en cigarett så vet jag att det inte innebär ett återfall. Det enda hot som finns mot min rökfrihet är, att jag skulle drabbas av en STOR katastrof. Jag är rädd att då skulle min nikotinskadade hjärna få för sig att cigaretter skulle vara en bra tröst. Så det är kanske så: en gång rökare alltid rökare. Fast å andra sidan, min gubbe har varit rökfri i 15 år och han har kommit så långt att han aldrig skulle komma på tanken att trösta sig med cigaretter. Så förr eller senare är man helt fri...
Till Erik: Det här var mitt första riktigt seriösa försök att sluta röka. Jag gjorde två mycket halvhjärtade försök för många år sen, som ju naturligtvis misslyckades. Men den här gången var jag så bestämd, det fanns liksom inga alternativ: jag skulle sluta! Och se, jag lyckades:). Fast det är ju väldigt många som gör ett oändligt antal försök innan de slutligen lyckas. Själv kände jag att jag orkade inte "försöka". Det är så jobbigt, jag ville verkligen bara sluta och inte försöka igen och igen.
Till Gesine: Har nu läst dina senaste logginlägg och kan bara säga grattis! Vilken tur att du red ut stormen!
Lycka till alla!

2 1/2 år

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Idag är det två och ett halvt år sedan jag tog min sista cigarett. Är nästan aldrig här inne och läser längre, men tänkte bara skriva och tala om att jag fortfarande är rökfri. Mest för att visa alla nya kämpar att det går att sluta! Lycka till och tvivla aldrig att det är värt kampen!

Tjoohooo!

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Undrens tid är inte förbi! Jag trodde att jag var den evige nikotinisten, som skulle ligga och dö i KOL eller lungcancer, med en cigarett i mungipan. Idag är det TVÅ ÅR sen jag slutade röka och visst kan jag fortfarande dö av KOL och lungcancer (jag var ju trots allt rökare i mer än 40 år), men det kommer INTE att ske med en cigarett i mungipan. Jag är och kommer att förbli rökfri. Som det är nu tänker jag så gott som aldrig på cigaretter. Någon gång i månaden glimtar det till ett sekundsnabbt röksug (oftast i samband med alkoholförtäring), men det går över lika fort som det kom, så egentligen är det inte värt att nämna. Så ni ska veta alla ni som kämpar i ett tidigare skede av ett rökslut: det finns hopp.
Och som grädde på moset har jag räknat ut att jag inte har rökt upp ca. 36.500 kronor!
Lycka till ni alla som kämpar där ute. Hoppas att ni som jag får skåda ljuset.:)

1 år och 8 månader

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Så länge har jag varit rökfri! Räknade ut att det betyder ca. 30.000:- mer i plånboken.Vilken ofattbar siffra!
Igår vårstädade jag en garderob och längst in hittade jag en bortglömd limpa cigaretter, inköpt i utlandet. Så skönt det kändes att få bära ut den i soporna. Och så glad jag var att jag inte kom ihåg den i början av mitt rökslut. Jag är inte alls säker att jag kunnat låta bli den då. Efter städandet tog jag en liten promenad i vårsolen och helt plötsligt fylldes jag av en nästan berusande glädje över att vara rökfri och jag kände mig helt säker på att jag aldrig mer kommer att röka!
Jag önskar er alla en glad rökfri vår!

HÄRLIGT!!!

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Ljuset återvänder så sakteliga och jag är fortfarande rökfri! Kan livet vara bättre!? Nu har jag varit rökfri i 1 år 5 månader och 3 dagar. Kämpa på alla ni där ute. Alla har vi gjort oss förtjänta av ett rökfritt liv.

Vilken resa!

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Har just läst genom min logg och inser vilken resa jag gjort! Visst har det varit jobbigt ibland, men som jag redan skrivit, betydligt lättare än vad jag nånsin kunnat föreställa mig. Träffade en bekant för ett par dagar sedan och berättade stolt att jag fortfarande är rökfri. Hon sa då att jag var nog den sista människa hon trott skulle lyckas sluta röka, jag verkade vara sådan inbiten nikotinist. Och det var jag! Ändå tog jag mig ur det och idag är det 500 dagar sedan jag slutade röka!!! Så ALLA kan - jag vet!

480 dagar!

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag har alltså varit rökfri i nästan ett år och fyra månader. Det har kostat mig en rejäl viktuppgång, men det struntar jag högaktningsfullt i. I början var det ovant, men nu har jag vant mig vid min nya kropp och tycker att den duger alldeles utmärkt. Att vara rökfri är så ofattbart härligt att det är värt vartenda kilo. Vill önska er alla ett gott slut på det gamla året och ett gott nytt rökfritt år.

Idag...

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

...står min räknare på 444 dagar och jag mår så väldigt bra. Stå på er alla ni där ute, framför allt alla nya kämpar, jag lovar det blir bättre och bättre!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se