Humlas blogg

En dag i taget.

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Ok, då var resan igång.
Tack för stöttande kommentarer RoxyJulietta, Fanns, och PEB.
Under normala förhållande hade jag nog inte använt plåster, Champix fungerade ju väldigt bra sist gång.
Dock är omständigheterna med min hälsa annorlunda denna gång, något äldre ;-)/knäfraktur i rehab läge 100'/fortfarande yr efter kristallanfall (höger öra)/akut magkatarr.
Vågar helt enkelt inte plocka bort nikotinet helt ur kroppen, vill veta vad som är yrsel sen tidigare, att skilja på yrsel efter rökstopp.
Så får börja på detta sätt just nu, och försöka leva igenom rastlösheten som infinner sig.
Spännande resa man har framför sig, ha, ha, ha!

Ha det gott alla kämpar!
Bryt i ihop och kom igen om inget annat hjälper eller.....?

Dags för plåster...

Igår rökte jag 16 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej!
Så var det dax igen.
Slutade röka 2012 med Champix, gick Bra, höll upp i 8 månader.
Gick dock upp enormt i vikt, typ 8kg, och hade en stressig period på jobbet.
Så 9 månaden gav jag upp, började så smått igen.
Nu är det dock dags att hålla upp, efter en knäskålsfraktur i nov. , kristallsjuka i maj, och nu fått magkatarr/ev. magsår. Känner att rökningen (ca. 15 om dagen) hör katarren värre.
Börjar med plåster 14mg/24tim i morgon, och hoppas det ska fungera.
Hoppas magen tål nicotin i plåsterform ;-).
Kom ihåg detta forum som gav mig stöttning sist gång.

Nån annan här som blivit bra från magkatarr genom rökstopp?

Nån mer som känner sig som en ny människa?

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej alla!
Varit rökfri snart 3 månader (8/11-12 ska det firas). Det som förvånat mig mest är den "nya människan" låg på lut under "rökångorna".
Redan efter 3 veckor började identitetslösheten och först nu börjar jag acceptera att den rökande tjejen inte finns mer.
Det stämmer inte som folk säger att jag är densamma idag förutom att jag inte röker.
Jag har i 34 år använt cigaretterna som en "tröstnapp", om jag var rädd, ledsen, trött, eller ville gå ifrån nån situation/människa passade det bra att gå och ta lite luft,(cigarett).
Detta förstog jag inte medans jag rökte, jag trodde jag rökte för att dämpa stress, stressa ner men igentligen var det helt tvärtom, stressen hölls kvar.
När kan jag röka nästa gång, hur många cigaretter har jag kvar, var kan jag köpa mina cigaretter-Right Mentol 100 LÅNG, har jag pengar till ett eller två paket, har jag cigaretter med mig, ja snacka om stressande!
Jag jobbar med mitt nya jag, har för säkerhets skull bytt hårfärg, för första gången helblekt blondin(tufft!), måste ju se nåt nytt i spegeln som matchar mitt inre.
Tillåter mig att inte försöka fixa allt, gör så lite som möjligt på jobbet(jobbade som en galning och stressade innan), ingen märker skillnaden ändå!
Blev lite långt, men vill kolla om några fler gått igenom nåt liknande?
Kramar Humla

Rökfri drygt 2 månader och ett antal kilo tyngre...

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Angående "slutarökakilon": Märker att dom kommer snabbt, har varit rökfri drygt 2 månader
och borde vara skitnöjd!
Att bli fet istället, är inget kul, (10kg innan rökslut och 5 kg till efter som ska bort!).
Känns lite som att flytta problemen från rökning till extrakilo, summan av alla laster eller?

Dock vill jag inte gå tillbaka till rökningen, är nu FRI från den lasten!

Håller också på att skaffa ny identitet:Är mörk brunett som färgat lite i mörka och röda nyanser förr, nu testar jag helblekning, (ja det sker i steg,efter första blekningen: gult(!) och orange(!) / det blir så i första blekningen ha, ha) allt för att testa nåt nytt!

Några fler som gått igenom liknande faser med identitetskriser," kiloexplosioner", och som kommit ut som normala människor så småningom???

Många rökfrikramar från Humla.

Rökfri och lätt desperat.

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej!
Rökfri nu 6,5 vecka, lite speciellt att räkna i veckor istället för dagar.
Slutade röka med hjälp av Champix, fungerade superbra innan stop och 3veckor fram.
Inget röksug, mådde hur bra som helst.
3veckor och därefter började identitetslösheten komma och ökade, mycket skumt, kan varit början till att bli deprimerad?
Strax innan 6veckor började humöret bli övervägande negativt, blev nästan aggresiv mot omgivning som "pressade", d.v.s. ville ha svar på nåt.
Upplevde nästan "tunnel"seende, illamående och ARG!
Bestämde då att sluta med Champix, två dagar en-om-dan, sen stopp. Att Champix hjälpte mig att sluta är helt klart, men jag vill inte bli mer "känslomänniska" än jag var innan.
Nu, utan Champix, är jag fortfarande rökfri, inte ens lusten.
Dock är jag instabil till humöret, har svårt hitta nåt positivt att fokusera på.
Märker plötsligt att magomfånget ökat så det märks, är det möjligt på denna korta tid???Ännu nåt att sätta på att göra listan, bli smal, ska man skratta eller gråta!!!
Tror jag skulle behöva vara ensam med mig själv längre stunder, inte ens en make som servar, lagar mat, och bryr sig klarar en f.d. Rökare med depression!
Tack för att ni finns som support, hoppas på mer positiva inlägg längre fram på min resa,
kramar från Humla.

Ska det verkligen vara så här?

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt.

Hej!
Varit rökfri sen början på aug-12, går mot 6 veckor nu. Slutade med hjälp av"Allen Carr" Äntligen icke-rökare! , Champix och egen uppladdad motivation.
De första 3 veckorna gick över förväntan bra, och gjorde mig lite stolt!
Tänkte att är det inte värre än så här kan ju alla sluta var 14:e dag.
Det var då det började bli riktigt skumt, upptäckte plötsligt att min gamla identitet var borta, vem ska jag nu vara "icke-rökaren ???".
Jag letar och funderar nu som en galning, ska jag vara blond/vithårig(det enda jag ej varit tidigare, om jag nu måste skapa helt ny id), VEM är jag igentligen?
Det började också gå upp för mig att jag inte längre kunde fly undan lite jobbiga situationer, privat eller på jobbet. Känslorna som tidigare packades i "ryggsäck" och dämpades med att gå undan för att röka i lugn och ro, kommer numer direkt, snacka om att man är på hugget!
Tror nog att det är nyttigt att inte hålla inne med det man tycker och känner, men det kom som en chock för mig att det kommer så starkt.
Frågan är om man måste börja om med livet, ( maken kommer att få bekänna färg var hans gräns går för mina abstinensbesvär, funderar allvarligt på att flytta några månader, vissa dagar vill jag inte se/höra fler människor än jag absolut måste!), ska det verkligen vara så här?

Kämpar på, tänker inte börja röka igen, men behöver allt stöd jag kan få.
Hälsn. Humlan

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se