Klingans blogg

Inte tillräckligt!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Tänk att man slutar göra något man tycker om. Oavsett skälet så kanske man med olika grader av energi håller räkning på hur länge man inte gjort det där som man tycker om att göra. Känslan av uppförsbacke när det oavsett antal dagar inte är tillräckligt. Blir det inte en dag till så är det slut. Det börjar om på noll. Det är aldrig tillräckligt! Inte nu, inte imorgon, inte om en vecka eller om ett år.

Är det dags nu?

Igår rökte jag 11 cigarretter.

Ja är det det? Är det dags? Klart det är....eller? Nej, jo, fan! Hur vet man? Hur vet man att man är redo att ta det där steget? Hur vet man att man vill någonstans inom sig? Även om man vill, hur vet man att man om en stund inte kommer att ha en större vilja att ta ett bloss? Bakslagen är så tunga. De tär nåt enormt på mig och jag vet inte om jag klarar ett till. Klart jag gör....eller? Nej det gör jag fan inte. Eller är rädslan för bakslag bara ännu ett svepskäl att fortsätta röka?

Det här är bland det värsta med slutarökatankar. Detta eviga psykoterapeutande av mig själv. Varför tänker jag si, varför tänker jag så? Varför vill jag inte? Är det för att....eller kanske för att....??

Jag vet hur den första veckan blir. Jag har gjort den. Den blir tyst. Full av ickeprat, inneslutna tankar, tvångsbeteenden. Beteenden som man i sin enfald hoppas ska ersätta, tränga undan, med våld få behovet att träda i glömska. Det går inte. I detta fallet är jag en elefant. Elefanter glömmer aldrig var det inte så?

Är det dags nu? Ja....nej, inte riktigt nu. Ett bakslag i sig....

Onsdag

Igår rökte jag 10 cigarretter.

Idag är det mitt i veckan. På så vis skiljer sig veckan från helgen eftersom det inte finns någon mitt i helgen. Det är grått. Hörde igår att Växjö bara har haft en enda soltimme i november. Man glömmer lätt att solen ju finns där, ovan molnen skiner den med samma glädje och värme som alltid. Den lämnar oss inte. Ett litet ljus att tänka på för er kämpar som är era egna hjältar. Ha en toppenonsdag alla här på bloggen.

Vokabulär besparing

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt.

Det är fortfarande före midnatt så än kan jag säga att igår rökte jag inte. Sen får jag vänta lite innan jag kan säga det igen. Hur länge får vi se. En sak är säker. Jag blir inte hes av att sluta röka. Jag sparar på orden och kommunicerar inte mycket med omvärlden.

Det är förstås en sanning med modifikation eftersom jag inte slutade i och med intaget av 7-10 cigaretter idag. Jag räknade dom inte så noga. Om jag inte tar ett morgonbloss så är det runt 12 timmar utan tobak efter frukost imorgon. Hela mitt väsen jublar över det och tycker att ett bloss ute i luften vore ett bra sätt att fira.

En lustig sak är att jag delar med mitt misslyckande med er här. Kanske för att ni är de enda som vet att jag försöker sluta. "Försöker", being the operative word. För mig är det så bestämd form som det är möjligt att tillåta. Jag vet, om man bara försöker så misslyckas man. Jag är ledsen men det var allt jag kunde uppbringa. Jag är en rik människa på flera sätt men när det kommer till sånt här är jag fattig. Imorgon blir det frukost med antingen sammanbiten tystnad eller klump i halsen och tåriga ögonvrår.

Suck!!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt .

Man ska skriva i hur många cigaretter man rökte igår. Idag då? Skit också!!!

Överväldigande

Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Det är så svårt att ta in att ni formligen överöser mig med värme tips och pepp, och det på ett sätt som att jag var en vördad medlem och inte bara någon som försökte sluta för ett par månader sedan och skrev några inlägg. Det måste ju ha passerat massor med såna som jag på den tiden. Om jag kunde förstå var ni får all insikt ifrån. Om jag ändå kunde få in allt i min tjocka skalle. Så mycket som ni vet och ser som jag inte alls är bekant med eller har någon aning om hur jag ska applicera det på mig själv.

Jag är överväldigad. Samtidigt rädd och orolig. Känslan av att jag precis som förra gången inte ska kunna axla ert engagemang och att misslyckandet står för dörren är stark. Stark är något jag inte är. Åtminstone inte i jämförelse med er alla här. Jag vill peppa någon så som ni gör. Jag vill kunna få fram den andan. Allt jag kan uppbringa i glädje nu är att dagen äntligen är till ända. Att jag får sova och slippa alla tankar en stund.

Tack från hela min själ. Kanske jag kan skriva något gladare imorgon. Om inte finns ju alltid nästa dag, eller dagen efter det.

Herr Negativ är tillbaks

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt .

Jag brukar gilla hösten. Njuter av att på olika sätt trotsa rusket. Antingen genom att sitta inne i värmen med ljus eller lyse och fascinerat studera rusket utanför. Eller genom att klä på sig och gå ut och trotsa skiten. Idag finns det inget positivt med den härliga hösten. Den är lika missfärgad och motbjudande som mina lungor. Den hindrar mig från att använda det enda vapen jag har, att springa mig själv till oigenkännlighet där kroppen och sinnet stänger ute allt annat än bara andning för överlevnad.

Jag måste få ut längtan ur själen så jag kan mota den när den kommer tillbaks. Det är en kamp som inte vinns men den tär för stunden mindre än kampen mot en längtan som har fått fäste. Denna kamp mot en längtan som jag önskar att jag aldrig hade haft stänger ute all möjlig vilja eller önskan till något positivt som hade kunnat tjäna som en morot. Det finns inga morötter. Bara piska, hånleenden och mörker.

Raggmunk

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

En pina när man slutar röka är då man äter något som man verkligen älskar. Idag gjorde min fru raggmunk. Hon gör det helt fabulöst och hela kroppen och sinnet fylls med lycka då man sätter sig till bords. Idag njöts det inte fullt ut. En tillräckligt störande del av uppmärksamheten upptogs av tankar på att jag efter maten inte skulle få njuta av ett bloss. Fan ta detta skit!!

Skammen och skuldkänslorna.....

Igår rökte jag 7 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

....efter förra misslyckandet har lagt sig något. Kanske tillräckligt mycket för att man ska våga prova igen.

Nu! Precis nu!!!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt.

Där plingade klockan till och sju dygn är avklarade. Har det gått bra? Nej! Vill jag göra om det? Nej! Kommer jag göra om det? Ja, de nästkommande sju dagarna...om jag håller så länge. Nikotinsug eller annat sug. Jag skiter ärligt i vilket. Det hjälper inte ett dyft att veta att allt sitter i huvudet. Ikväll blir det kräftor, räkor och några spännande ölsorter. För att det är gott!! Att jag påvisat förmåga att pina skiten ur mig själv i en vecka är inget som känns värt att fira. Nu ska jag ta en kopp kaffe och ge blanka fan i att ta ännu en förbannad cigarett och det kommer att kännas lika jobbigt som de andra jag inte tagit när jag inte har tagit dom.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se