grimlings blogg

Inspirerad av Allen Carr

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Allen Carrs bok "Äntligen icke-rökare" har gett mig perspektiv på min egen situation sedan jag slutade röka definitivt för ca två månader sedan. Här följer några av hans tankegångar som också kan inspirera er andra:
- Cigarretter är en drog som naturen och människan har konstruerat i maskopi för att hålla dig fången för alltid om du inte själv bryter denna beroendekedja.
- Rökning är en kedjereaktion där en cigarrett skapar beroendet av nästa cigarrett i all oändlighet.
- Vi röker för att befria oss från den abstinens som de föregående cigarretterna skapat och upplever då bara för stunden viss tillfredställelse för när nikotinet lämnat blodomloppet efter kanske ca en timme kräver våra kroppar ytterligare nikotinpåfyllning. Detta kan också vara en anledning till att inte använda nikotinsubstitut eftersom nikotinet ständigt kräver mer.
- Nikotinet som vi för in i våra kroppar skapar ett ständigt behov av påfyllning därför borde det naturliga vara att kedjeröka om vi inte lät hindra oss av oro för den egna hälsan, vår ekonomi etc.
- Cigarretter smakar och luktar inte gott, vilket somliga av oss kanske inbillat sig. Det är snarare så att vi blivit immuna mot den hemska smaken och lukten för att få vår s k kick. Detta kanske inte är så svårt att förstå om vi drar oss till minnes den där första perioden av tillvänjning då många av oss försökte uthärda den dåliga smaken, lukten, illamåendet, yrseln, hostan etc. för att i sociala sammanhang kunna behärska rökningen.
- Man väljer inte att bli rökare men däremot väljer man att ta sin första cigarrett som många av oss minns som illlasmakande och illaluktande och därför inte trodde att vi skulle kunna bli beroende av. Men nikotinet är en snabbverkande drog och förrän man anar sitter man fast i ett livslångt beroende .

Beslut om att sluta definitivt!!!

Igår rökte jag 14 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Fr o m ett visst bestämt datum:

- skall jag sluta röka definitivt utan några hjälpmedel eller nikotinsubstitut
- skall jag bli herre över mig själv och mitt eget liv och besegra nikotinets djävulska krafter
- skall jag en gång för alla bevisa för mig själv att jag inte är den viljesvaga och karaktärslösa människa
som jag hitintills trott
- skall jag befria mig från alla de illusioner som jag omedvetet indoktrinerats med om att cigarretter ger
större mod, självförtroende, minskar stress, ger tröst i svåra stunder, ökar koncentrationsförmågan etc
- skall jag totalt överge alla de motiv och ursäkter som jag använt mig för att fortsätta mitt drogberoende
- skall jag sluta tvivla på att jag kommer att lyckas och att det kommer att gå bra
- skall jag fullständigt släppa alll min rädsla över den period av eventuellt obehag som väntar mig med
insikten om att allt kommmer succesivt bara bli bättre och bättre.
- skall jag befria mig från min sjukdom och mitt drogberoende
- skall jag påbörja processen med att driva ut alla gifter ur min kropp som rökningen åstadkommit
- skall jag mobilisera de krafter som finns inom mig för att underlätta drogavvänjningen
- skall jag uthärda och stå emot de eventuella obehag som följer i spåren
- skall jag hantera alla de situationer som kan innebära stress och annat obehag
- skall jag radikalt minska den omedvetna ångest jag går omkring och bär på om rökningens alla skadliga
effekter, lugncancer, andningsbesvär, emfysem, hjärt- o kärlsjukdomar etc.
- skall jag bli mera aktsam om mitt liv och ersätta mina osunda vanor med ett hälsosammare liv med bättre
kostvanor och regelbunden jogging
-

Ett ljus i mörkret

Igår rökte jag 14 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Träffade under dagen en fransk läkare som skrev ut de mediciner jag efterfrågade. Jag känner att jag är illa nödd och tvungen att ta till något när abstinensen blir oregerlig. Jag upplyste henne om att jag fått tid hos läkare i Sverige i januari för att få champix utskrivet. Hon skakade på huvudet och avrådde på det bestämdaste att använda detta läkemedel och därpå följde en lång litania på alla biverkningar som följde i spåren. "Vet du inte om att champix är förbjudet som läkemedel i Frankrike", frågade hon med en viss förvåning. Precis som La France skulle va ett föregångsland. Oavsett vad så har jag beslutat mig för att ge champix en chans. Jag har fått bra respons beträffande champix här på bloggen. Dessutom har jag träffat en f d storrökare, svenska naturligtvis, som hade idel lovord att komma med. Varje kväll fördjupar jag mig i Allen Carrs "Äntligen icke-rökare" och somnar med tillfredsställelsen att det finns hopp även för mig!!!

Fortfarande ursinnig

Igår rökte jag 14 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Fortsättning av min logganteckning från i går;

Efter att ha slussats än hit och än dit så när jag skulle börja mina franskalektioner i går kväll fick jag på min lärares rekommendation veta att jag skulle byta till en grupp två nivåer högre. När jag väl kom dit så menade den läraren att mina kunskaper, ordförråd etc var så mycket bättre än gruppens i övrigt och att jag istället skulle återgå till den grupp som jag blivit hänvisad till i början för att åtminstone prova svårighetsgraden.
Normalt sett kan jag hantera liknande situationer men efter min kraftiga nedminskning så fungerar jag inte längre lika bra i det avseendet. Nu på morgonen har jag redan slukat 4 ciggissar och då jag satt gränsen vid högst 15 per dag, vilket jag är fast besluten att inte överstiga, så får jag lov att klara mig utan dessa giftpinnar under en stor del av dagen. Jag tror att jag ska kontakta en läkare under dagen för att få något orosdämpande utskrivet. När jag är åter i Sverige i januari har jag fått tid hos läkare för att få champix utskrivet och det kan kanske slutligen bli min räddning.

Vansinnigt arg

Igår rökte jag 13 cigarretter.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Den här dagen har varit rent ut sagt för jävlig! Anmälde mig till en kvällskurs i franska på Institut francais i Rabat, där jag bor, för några veckor sedan. Jag har under denna korta tid fått byta nivå två ggr och dessutom fått fel kurslitteratur två ggr. Den senare upptäckten gjorde jag för några timmar sedan. Jag fullkomligt explodera av ursinne och kände att nu behövde jag cigarretterna mer än någonsin. Abstinensen bara tilltog men jag lyckades trots allt återta kontrollen efter en halvtimmes joggingtur. Nu sitter jag här blöt av svett framför datorn och skall strax hoppa in i duschen. Efteråt ska jag försöka få tag på den kursansvariga, vilket jag misslyckats med redan tre ggr i dag, och avleda alla mina frustrationer på henne.

champix

Igår rökte jag 13 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

När jag är åter i Stockholm i januari skall jag träffa en läkare för att få champix utskrivet. Efter att funderat fram och tillbaka har jag nu slutligen bestämt mig. Därför är min fråga till er som använt detta läkemedel om det varit till någon hjälp? Snälla delge mig gärna av era erfarenheter, positiva eller negativa???

Funderingar

Igår rökte jag 14 cigarretter.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

För ca fyra veckor sedan minskade jag ner min konsumtion från ¨ca 40 per dag till 14. Jag är ännu ej beredd att ta de slutliga steget. Då jag är bosatt i Rabat/Marocko så har jag bestämt mig för vänta till efter jul då jag skall stanna en månad i Sverige och där uppsöka läkare för att få Champix utskrivet. Här i Marocko finns bara nikotinplåster att tillgå. Champix fanns här tidigare men har enligt den apotekare jag talat med borttagits ur sortimentet då det gav svåra biverkningar som t ex depressioner etc. Idag har jag talat med en professionell och kunnig person i Sverige via telefon som faktiskt tyckte att jag skulle prova Champix och som enligt vederbörande faktiskt har visat sig ge goda resultat och varit till hjälp för många.
Min sambo är i Jordanien på någon slags konferens och kommer inte åter förrän på fredag så jag sitter här ensam och känner mig ganska nedstämd och har endast två cigarretter kvar att röka innan det är dags för mig att gå och lägga mig. Sömnproblem och en viss överkänslighet för ljud som jag inte tidigare har jag reagerat för har blivit en konsekvens av den kraftiga nedminskningen. När jag försöker sova ligger jag och lyssnar på alla jävla vakthu ndar i området som envisas med att skälla nätterna igenom. Oh, vad önskar att jag vore som många av er här på bloggen som faktiskt lyckas riktigt bra!!!

Sömnlös

Igår rökte jag 13 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Under de siste tre veckorna har jag minskat ner från ca 40 om dan till 13, och allt har hitintills gått över förväntan. Min tanke har varit att fr o m torsdag nästa vecka gå över till nikotinplåster av svagaste styrkan innan jag slutar definitivt. Nu börjar jag plötsligt känna mig tveksam över om jag kan fullfölja mina planer då jag sedan några nätter tillbaka praktiskt taget varit sömnlös. Normalt sätt har jag en bra sömn så dessa problem oroar mig verkligen. Det betyder många timmars vakenhet med viss oro och som en följd därav ännu svårare att motstå cigarretter. Vad gör jag? Kommer aömnproblemen att försvinna efter ett tag? Kanske skall jag uppsöka läkare och be att få utskrivet sömntablttter, som jag kan använda under en övergångsperiod? Just för tillfället utgör sömnen det stor hotet mot min kamp för att bli nikotinfri!.

Tydlig handlingsplan

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Efter två veckor med successiv nedminskning inser jag mer och mer att det inte längre är någon omöjlighet att bli fri från nikotinbegäret även om det stundtals känns som en kamp mot djävulska krafter. Nikotinsuget har minskat och det är få av de cigarretter jag röker under en dag som verkligen ger den där speciella kicken.Fr o m torsdag nästa vecka har jag beslutat att konsumtionen inte får överstiga tio, och veckan därefter ska jag gå över till nikotinplåster av svagare styrka innan jag så slutligen tar steget fullt ut och blir fri från eländet. För att nå detta mål så tror jag att det är viktigt för att inte säga nödvändigt att ha en klar och tydlig handlingsplan för hur man skall gå tillväga. Utan denna tydliga handlingsplan så tror jag att det finns stor risk för att alla dessa ambivalenser, tveksamheter, kompromissanden och ursäkter som så tydligt visar sig då man försöker bryta vanemönster i slutändan tar överhanden.

Hittat en strategi.

Igår rökte jag 16 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Från att tidigare ha ställt mig avvisande till att succesivt minska ner på rökningen för att i slutändan bli av med skiten så har jag nu mer och mer kommit att inse att detta ändå kan va en framkomlig väg för mig. För ca två veckor sedan tillbaka fullkomligt slukade jag två pkt om dagen men har nu efter en och en halv vecka kommit ner till hälften, och igår "endast" sexton. Min föresats var från början att minska med fem per vecka. Insåg emellertid vid närmare eftertanke att här måste till radikalare åtgärder så under första veckan beslutade jag mig för att konsumtionen inte fick överstiga 25. Redan det är alldeles för mycket och dessutom kände jag hela tiden att jag måste gardera mig för eventuella akuta behov som plötsligt kan uppkomma så konsumtionen blev under första veckan ca 23 cig per dag. Andra veckan som inleddes i torsdags hade jag satt gränsen vid 20 cig. och för att då gardera mig har det hitintills blivit ca 18 per dag, och igår som sagt "endast" 16. Tredje veckan av nedtrappning börjar under kommande torsdag och då får det bära eller brista men definitivt inte bli mer än femton. Sedan kanske det får bli plåster av svagare styrka eller så väntar jag tills jag kommit ner till tio per dag och därefter upphör totalt utan några hjälpmedel. Det positiva jag upplevt under denna korta tid är att nikotinbegäret faktiskt minskat.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se