Miwis blogg

Aaandas!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket stort .

60 timmar utan cigg och nu börjar det bli riktigt jobbigt.
Samma sak som fällde mig för 6 år sen på tredje dagen börjar spöka i huvudet igen, men denna gången är jag beredd. Just nu pågår en hysterisk kamp i mitt huvud där mina motiv till att sluta ifrågasätts, så därför struntar jag i motiven och tar en föräldraroll istället "Det är som det är för att jag säger så. Punkt." Jag ska sluta, skit samma varför eller hur, jag bara ska, så det så.
Jag tror det är envisheten som kommer avgöra om jag lyckas eller misslyckas.

Känner av skillnader iaf, t.ex känner jag massa lukter! På gott och ont, fy tusan vad vissa luktar!
Kanske skulle skaffa en wunderbaum och hänga på näsan?

Två saker jag är extremt stolt över: Jag dricker lika mycket kaffe som innan och kaffet ökar faktiskt inte röksuget (det var jag livrädd för). Så jag dricker mitt morgonkaffe och löser korsord i lugn och ro, hur skönt som helst!
Sedan, jag stod på balkongen och kelade med min mammas hund medan hon och min syster rökte, och det krävde ingen stor kamp inombords! Hur coolt som helst.

Däremot har jag extrema spänningar i nacke och axlar, handsvett och yrsel, men det ger nog med sig det med!

Lycka till alla. Känner mig 100 % starkare med er som stöd!

Fegis

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Efter att jag tog beslutet i April att sluta så grävde jag ner mig i depression och använde klassikern "Livet är bara skit ändå, vad spelar det för roll om jag röker och blir sjuk och äcklig!?" - började röka direkt igen alltså.

Nu har jag dock tagit ett nytt tag. Jag har varit rökfri i två dagar. De första 24 timmarna var hemska, fick för mig att jag skulle dö utan ciggen, hela världen blev obalanserad och jag kräktes i skogen när jag tog en promenad.
Men jag överlevde, det var ett stort steg för mig.

Jag skriver dessutom en rökdagbok som jag bläddrar i några gånger om dagen, fyller den med listor och peppande ord. Mest "Jag SKA klara det!".

Mår förövrigt ganska lustigt. Jag känner mig nästan lite hög eller något, är supertrött och helt isolerad från verkligheten och huvudet bankar på. Är det någon mer som haft det så?

Sedan, jag läste folks loggar här och de är inne på dag 100 och det är Fortfarande lika svårt!? Sånt får mig att tveka på om jag klarar detta, nog för att jag vet att det är en dag i taget, men jag vill ju känna någon lättnad snart, att gå runt såhär i ett år vet jag inte om jag klarar...

D dagen

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Idag bestämde jag mig - nu får det vara nog!
Jag vet inte exakt vad det var som fick mig att säga stopp nu, just idag, kanske var det motivationen som legat i dvala så länge som äntligen bröt loss.
Jag har rökt i 9 år och senast jag försökte sluta var för 6 år sedan.

Jag ser mina chanser som avsevärt bättre idag då jag bor ensam istället för med en annan rökare.
Samtidigt är jag väldigt rädd just nu, jag tog beslutet för endast en kort stund sedan och känner mig väldigt nervös och orolig trots att nikotinet fortfarande finns i min kropp.
Jag har lärt mig en del om mig själv under de senaste åren och kommit fram till att jag är en kontrollmänniska så jag misstänker att min oro ligger bakom det faktum att jag ska ändra mina vanor och bryta rutiner som jag levt med länge.
Vi får se hur det går.
Jag kommer ge det allt jag har och känns det för jobbigt så får jag gå till en läkare och be om hjälp, för nu är det slut med rökningen för gott!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se