Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

Thessis blogg

Varje rökare har sin historia

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Nu har jag inte rökt sedan i söndags. 6 dagar. Humöret har varierat och jag måste erkänna att jag haft en del utbrott. Min man har agerat psykologisk slagpåse.
Allt känns fel, och allt känns orättvist! Varför ska det vara så farligt att röka? Jag gillar verkligen att röka, jag erkänner...struntar i om det är omodernt, fult eller B. Men nu tvingar jag mig själv att sluta röka därför att jag är trött på att vara orolig och rädd för konsekvenserna.
Tuggar nikotin tuggummi 2 mg under de mest hårda stunderna, morgonkaffet, efter lunch, efter middags fikat och kanske en gång till under kvällen om jag blir för nipprig. Fortsätter som vanligt med mina zumbapass 3 ggr i veckan ( idag var det första gången jag kände en liten skillnad på träningen och kondition i allmänhet) Lättare att andas. Tycker att jag har lite lättare att somna in på kvällarna.
Lukt och smak sinne har jag alltid haft superbra trots alla år med rökning, så där tror jag inte det blir ngn förändring.
Avstod med sur min från fredags vinet. Bu vad trist!

Har funderat på att varje rökare har sin egen historia och att man påverkas på olika sätt. För många år sedan levde jag i ett destrukivt förhållande där min rökning inte var accepterad till exempel. Det här låter helt tokigt, men för er som levt in något slags förhållande med maktkamp och / eller psykologisk manipulering vet vad jag menar. Begreppet gaslightning stämde bra in på det jag upplevde.
i och med att jag var rökare och inte han, blev jag en sämre människa. Jag- vuxna människan började smygröka. Det blev liksom min frihetskamp...helt sjukt. Efter 12 år tillsammans och två gemensamma barn begärde jag skilsmässa. Nu kunde jag äntligen göra som jag ville.

Jag kan också nämna att jag alltid varit en träningsmänniska, helt paradoxalt. Sprungit Marathon, kört dans fitness i många år och styrketränat,

De längsta 14 timmarna i mitt liv...

Igår rökte jag 12 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Har Nikotin tuggummi som hjälp, har tuggat 2......på 14 timmar...Fyllde 46 år här om dagen. Blir så rädd när jag tänker på alla som drabbas av cancer, blir rädd och arg när jag tänker på att mitt liv blir kortare av varje cigarett....om jag får barn-barn - ska jag inte få träffa dem? Det finns så mycket jag vill göra och uppleva, hinna med...tankarna har gått i ett de senaste månaderna. jag började röka när jag var 13 år. 13 år!! Man kanske inte rökte med samma intensitet, men ändå. Mitt beroende skapades för 32 år sedan, och hur lättfångad jag var. Har bara haft uppehåll under graviditeter och sedan alltid börjat igen.
De senaste månaderna har jag haft problem med mycket hosta och astmaliknande symptom på morgnarna - man blir ju riktigt rädd.
Den här gången har jag gjort en djupdykning i beroendet, varför är just jag beroende? vilka är mina triggers? Hur började allt. Vilken cigarett på dagen är svårast att låta bli? ( för mig - frukost cigaretten med kaffet), efter maten, till vinglaset, telefonsamtaet, när jag är ledsen eller upprörd, men ocksp när jag är uppe i varv, jobb etc.
Skönt att läsa om att andra tycker att tiden kryper fram, att livet tycks så trist utan cigaretter, att det inte bara är jag..
Fast man innerst inne VET att det är så farligt att röka - gillar jag att röka. JA- jag gillar att röka, jag erkänner, gott, trevligt, och en social stödpinne. Men nu får det fasen vara nog. Jag vågar inte längre, och har påbörjat min resa mot ett rökfritt liv. Såg mig själv på bild också för ngn vecka sedan, rynkig och ohälsosam, riktigt skämmigt att en vuxen intelligent människa låter sig styras av ett beroende. Lite pinsamt faktiskt.
Den här gången ska det bara gå!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se