Skogsmulles blogg

1666 dagar = 4 år och ca 7 månader :D

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Det blir bättre :)

Nu var det länge sedan jag skrev sist, (vill inte skriva ut antal dagar.. råkar vara "djävulens nummer" :O )

Har inte varit aktiv på länge, det behovet har försvunnit. Mitt liv har fått ett helt annat fokus och dagarna av abstinens är borta sedan länge. Det finns ett liv bortanför begäret och abstinensen, det finns ett liv utan nikotinmonstret.

Jag vet att ni är många som kämpar, det är för de flesta tufft att sluta röka men det blir bättre. Det spelar faktiskt ingen roll hur många gånger ni "misslyckas" så länge som ni inte ger upp. Varje gång ni lyckas göra ett uppehåll på några dagar, veckor, månader - då är ni ett steg närmre att bli helt rökfria. Så nej, ni misslyckas inte ifall ni börjar igen efter ett uppehåll för då vet ni ändå att ni faktiskt har styrkan att leva utan nikotinet - om så bara för någon vecka eller två.

Så står ut och ge inte upp, en dag står även ni där och firar flera år som rökfria :)

Styrka till er alla <3

1000 dagar idag! :D

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej alla kämpar där ute!
Idag är en bra dag för mig, jag firar 1000 dagar som rökfri! :D

Tiden flyger numera fram och från att i början ha varit en flitig bloggare här på linjen har mina besök nu blivit ytterst sporadiska men i takt med att tiden går, suget försvinner och nikotinmonstret glöms bort mer och mer så går vardagen vidare och andra saker prioriteras. Ja visst låter det konstigt att nikotinmonstret glöms bort? Att suget försvinner? Att det finns en framtid när detta ligger bakom? Det är faktiskt sant :D

Jag minns fortfarande tiden i början.. Hur klockan tickade långsamt, sekunderna räknades för att jag skulle kunna se hur lång tid som gått sedan sista blosset.. Vägen har varit lång, den har varit knagglig, tragiska händelser har färgat min tillvaro men jag har oavsett allt detta tagit mig igenom allting utan att ta ett enda bloss. För er som kämpar mot begäret säger jag därför: Kan jag så kan ni! :)

Nu är det längesedan jag kände något sug, numera undrar jag aldrig ifall jag fortfarande skulle tycka det var gott- för vad spelar det för roll? Jag ska ju aldrig mer röka :) Det som hjälpt mig är vänner jag lärt känna här på linjen, andras historier och råd, att själv dela med mig av mina tips och idéer men framförallt att jag slutade ljuga för mig själv. Det finns inga "måste bara"! Man måste inte röka, det är ett AKTIVT val att tända cigaretten. Det är första steget, att inse att man faktiskt väljer att röka. När man insett det så kan man börja välja att INTE röka :)

Jag brukar skriva att när man slutar röka så är det lite som att lära sig gå. En del faller gång på gång, stapplar fram på vingliga ben medan en del bara reser sig upp och går. Så länge som man fortsätter att försöka trots bakslag så har man inte misslyckats utan det är först när man slutar upp med att försöka igen som man har misslyckats.

2 år har passerat och det 3:e tar sin början

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

2 år och fortfarande rökfri. Datumet är för mig förknippat med både sorg och glädje, positiva och negativa händelser i cigaretternas fotspår, en förlorad kamp för en i familjen men lyckat beslut om rökfrihet för mig.

De senaste 2 åren har varit en otrolig resa med både positiva och negativa händelser men framförallt har jag upptäckt så mycket om mig själv. Jag hittade en inre styrka som jag inte visste att den fanns. Jag hittade nya sätt att hantera sorger och bekymmer men även nya sätt att uttrycka min glädje. Jag hittade en frihet som jag glömt bort att den fanns men framförallt hittade jag en ny vän via den här sidan. Jag har aldrig ångrat mitt beslut om rökstopp och hoppas att fler hittar sin egna styrka i kampen mot nikotinet.

Det viktigaste i eran kamp är inte bara viljan att vara rökfri utan även er inställning. Det blir många tillfällen när tvivel dyker upp, när det blir lätt att utnyttja ursäkter för att röka och då gäller det att ta en sekund i taget. Suget kommer att släppa, begäret blir mindre och med tiden blir det lättare att hantera men det finns många vanor att bryta. Mitt första år handlade om att bryta vanorna och hantera beteendet men det andra året flöt på med enbart mindre påminnelser.

Mitt bästa försvar när suget attackerade mig var det här: om jag aldrig mer tar ett enda bloss till så kommer jag aldrig mer att röka. Det handlar bara om att undvika ett enda bloss, mitt nästa bloss..

Hitta det som motiverar er allra bäst och använd det när suget blir starkt. Det blir bättre så ge inte upp. En sekund i taget, en minut, en timme, helt plötsligt kommer det ha gått 2 år för er också :)

Lycka till,

Fortfarande rökfri :-)

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

En minut, en sekund, ett andetag
en längtan, ett begär, en frustration
Så var mina första rökfria dagar

Ett djupt andetag, en gnista, en glädje
ett liv i frihet, utan tvång, utan måsten
Så är de flesta av mina dagar nu

Ibland kan suget knacka på dörren men till skillnad mot förr så finns det inte längre ngt tvång att röka, inga "ska bara ta några bloss", inget huttrande i regnet. Jag är fri! Fri från begäret! Fri från beroendet! Fri från nikotinet! Jag är nu så som ni alla kan bli, fri från ett onödigt behov och med en ny insikt om hur långt man kan gå om man verkligen är redo för en förändring. Numera är det jag som styr och inte cigaretterna :-)

Lycka till allihop :-)

Tanken och vanan är det som var det jobbigaste för mig

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

De som aldrig har rökt tror att det bara är de första veckorna som är jobbiga, att det är beroendet och abstinensen som gör att det oftast bara blir ett kortare uppehåll. Så fel de har! Det är den lättaste perioden egentligen för då är vi beredda på att kunna få abstinens, stort sug och dåligt humör. Den första perioden klarar de flesta av oss av. Det svåraste är när tiden går men tanken på att få röka förföljer en även i drömmen, när lusten att röka tex efter maten inte känns som att det ska ge med sig. Det jobbigaste är när tiden går men vanan efter alla cigaretter fortsätter att spöka för då måste man stå på sig och inte ge upp, inte ge efter. Det är då det är viktigt att hitta sin inspiration, det är då vi börjar kämpa emot vår egna vilja. Viljan att ge upp kan kännas så lockande att lyssna till men då gäller det att tänka på att om man lyckas stå emot och aldrig börjar igen så kommer man slippa genomlida samma skit igen. Då är det bara nu man måste kämpa och det kommer en tid när kampen verkligen är vunnen, när vanan är bekämpad och tanken inte längre är bunden till att vilja röka. När det kommer är olika för alla men det gemensamma är att det verkligen blir lättare med tiden.

Om ni känner ngn som aldrig rökt och som tjatar på att ni ska sluta, säg då till dom att testa en sak så de kan förstå hur jobbig vanan kan vara. Be dom byta ordningen på hur de tar på sig strumpor, byxor och skor. Många av oss börjar alltid med samma fot och det känns fel att byta. Säg till era vänner att byta fot i åtminstone 2 veckor så får de se hur lätt det är att återgå till gamla vanor. Lovar att de flesta kommer göra som vanligt redan första morgonen. Om det är svårt för dom att bryta hur är det inte då för oss som röker/ har rökt? Det är många tillfällen per dag där vi måste bryta vanan men det går. Jag vet det för jag har nu brutit alla vanor och är fri! Det kan ni också bli :-)

Många styrkekramar till er alla där ute:-)

Länge sen sist och fortfarande rökfri!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nu är det ett tag sedan som jag var här inne och skrev men det är så mkt annat som måste göras. Mitt liv fortsätter i sin kaotiska bana, känns som om jag vore förföljd av en förbannelse ibland.. Den enda fördelen med allt skit som hänt sedan mitt stoppdatum är att när nya tragiska saker händer så tänker jag inte på cigaretter överhuvudtaget. Har blivit så van vid att hantera sorger och bekymmer utan min vanliga napp så behovet är helt borta! Förra veckan gick min svägerska bort helt utan förvarning men inte ens det fick mig att vilja ta till med cigaretten trots att båda hennes föräldrar röker och min bror började röka igen. Möjligheten fanns, sorgen och förtvivlan borde fått mig att vilja röka men tänkte inte ens tanken. Har nu blivit helt van vid att ta tag i alla livets tragedier utan en cigarett i handen.

En dag som idag däremot när solen skiner och vi eldar gammal bark i trädgården, då kände jag att det kunde varit gott med en cigarett. Hade inget sug utan kändes mer som en saknad. Även dessa stunder kommer nog ge med sig med tiden men då de inte är jobbiga så stör de inte när de dyker upp.

Det jag den här gången vill förmedla till er är att fundera inte på hur lång tid det kommer ta innan suget försvinner. Det kommer successivt ge med sig och helt plötsligt är det borta helt och ni kommer undra varför ni la ner så mkt tid på att oroa er över suget. Lär er att acceptera suget, låt det vara en del av vardagen men låt det inte bestämma över er. Ni märker snart att suget minskar från dag till dag men kan helt plötsligt komma tillbaka med full styrka. Även dessa "attacker" kommer till slut försvinna de också.

Stå på er, håll er starka och lycka till :)

Många styrkekramar:)

Äntligen!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nu har även jag tagit mig igenom mitt första år som rökfri! Ikväll kl 21:15 om man ska vara exakt:-) Det har varit både toppar och dalar, vissa dagar ett riktigt helvete och många gånger i början undrade jag vad f#n jag gjorde men trots allt så höll jag ut.
Vinsterna har varit många som bättre luktsinne, smaksinne, mer saliv, hostan och snuvan är borta. Det är lättare att andas, flåset och orken är mkt bättre och framförallt självinsikten har blivit mkt bättre och nu vet jag att det går att övervinna det mesta och jag har en inre styrka som jag tidigare inte visste fanns! Även ekonomin är märkbart mkt bättre och det har blivit många fler shoppingrundor. Förr tyckte jag det var jobbigt att gå i affärer, hade inte ro att i lugn och ro gå omkring för att kika på allt i butiken. Var hela tiden tvungen att stressa ut för att röka.

Så hur ska dagen firas? Blir ännu en resa till Ikea, inte för att vi behöver ngt utan för att vi har råd att köpa onödiga saker vi egentligen inte behöver :-D

Även om det kan vara tufft många gånger så är det värt kampen i slutändan! Det finns så mkt att vinna i längden så som hälsa och frihet att slippa allt tvång som rökning ger, att slippa alla tillfällen av "måste röka" är helt underbart! Så alla ni som kämpar, stå på er! Alla kan sluta men det kan ta tid att hitta den metod som fungerar bäst för just er :-)

Lycka till och många styrkekramar:-D

Värt att veta om eran vän mr/ miss cigarett...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Alla har vi hört hur farligt det är att röka och hur många giftiga ämnen vi får i oss av varje cigarett men är det ngn av er som vet exakt hur giftigt det egentligen är med bara nikotinet? Ifall man tar mängden nikotin ifrån 4 cigaretter och sprutar in det direkt i blodet, då dör man... Av 4 cigaretter?? Informationen om nikotinet och lite andra ämnen finns i länken.
Visste ni också att cigaretter innehåller radioaktivt polonium? Och det har vi alla frivilligt dragit ner i våra lungor! Bara det ger mig motivation att fortsätta den rökfria vägen som jag snart följt i ett år :-)

http://m.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Rokning/

Många styrkekramar till er alla :-)

Förstår ni undermeningen?

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Minns mina barndoms besök hos min farbror. Han var storrökare och rökte i lägenheten vilket var väldigt vanligt på den tiden. Kommer så väl ihåg de gula väggarna, de flottiga möblerna och fönsterna med den sega, klibbiga hinnan som var svår att putsa bort. Tyckte att det var så äckligt och det fick mig att aldrig själv röka inomhus men i bilen däremot, där rökte jag! Även där blev det en äcklig hinna på vindrutan, gul färg i tak och på bilklädseln. Svårt att kunna få bilen riktigt ren inuti hur mkt jag än skrubbade och lukten gick helt enkelt inte att få bort!

Vad vill jag då förmedla med denna historia? Tänk efter, vad kan ni dra för slutsats av det? Tänker inte skriva det nu utan ger er alla en chans att komma på det själva. Inte svårt egentligen men inget jag själv reflekterat över förrän i natt faktiskt :-)

Många styrkekramar till er alla!

Livet går vidare och suget minskar

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

För er som följt det jag tidigare skrivit så är jag trots allt fortfarande rökfri:-) Har inte tagit ett enda bloss sedan jag slutade och tycker att det luktar otroligt illa! Var nära att köpa en ask men utanför affären stod en kvinna och rökte. Lukten ifrån hennes cigg och den sura stanken i hennes kläder gav mig sådan avsmak att det inte blev ngt köp av cigaretter.

Till er som vill sluta eller som redan börjat er rökfria framtid, det blir bättre! Suget kommer minska och tankarna på cigaretter blir snart färre och färre. Jag firar snart ett år som rökfri och numera dyker tankarna bara upp som mest ngn gång då och då. Ngt riktigt sug har egentligen inte funnits sen kanske 5-6 veckor efter rökstoppet. Det som däremot spökat lite är avsaknaden av en gammal vana. Speciellt jobbigt var det innan jul, blev arbetslös pga konkurs och blev tvungen att avliva hästen så känns som att jag förlorade hela min identitet. Haft samma jobb sedan -99, haft häst sedan -90 och rökt sedan -90/91.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se