Åh.
Vad finns det mer att säga när jag faktiskt gått genom denna dag utan att se mycket som inhalerat passiv rök. Nej, det är faktiskt sant, det är min första helt rökfria dag och den är, för att göra det hela lite kryddigare, fullständigt spontan. För att förklara; jag insåg inte ens att jag inte hade rökt förrän stressen tornade upp sig sådär vid lunchtid på mitt jobb. Dock lade sig denna stress relativt fort, och så gjorde tack och lov då även nikotinsuget.
Det kändes så skönt att få gå hem idag, och inse uteblivandet av tanken på att ta upp en cigarett.
Trots det fina vädret, den underbara omgivningen och möten med rökande kompisar så kändes det helt plötsligt inte som att jag skulle förgylla situationen om jag skulle ta upp en cigarett. Jag skulle förpesta den.

Ja, ännu en bra sak som har hänt är att efter endast dessa få dagar har jag återfått otroligt mycket av mitt smaksinne. Jag är inbiten vegan och skulle i morse smaka av mammas humus som var gjort med hemligt recept. Den var helt galet god faktiskt och mina smaklökar uppfattade helt plötsligt något jag inte tidigare känt.
"Är det olivolja i den här?" frågade jag eftertänksamt.
"Ja, men bara en matsked. Kände du verkligen det?" Hon såg tvivlande ut.
Ja, ni kan säkert ana er till den obeskrivliga euforin som utbröt i mitt hjärta. Vilken rökare kan stoltsera med att säga sig känna av en matsked olivolja i en humus? Ingen. Det kan bara en ickerökare.

I och med detta har jag emellertid fått ett helt annat matbegär än vad jag tidigare haft, nu i denna sekund är jag exempelvis rätt rejält hungrig och jag vaknade också vid tvåtiden i natt av ren hunger. Det är jobbigt eftersom jag också jobbar som modell och är tvingad att hålla mig vid en väldigt låg vikt. Dock som jag sa igår, jag får ta det en kort tid, helt enkelt. Min hälsa är trots allt det viktigaste.

Hej kära loggdagbok.
Idag var jag en rätt duktig flicka faktiskt. Jag lovade mig själv att inte röka någonting och höll mig borta från allt vad cigaretter heter.. fram till klockan sju ungefär. Då träffade jag min lilla älskling som röker lika ofta som en annan blinkar. Jag lyckades hålla mig borta från den första cigaretten hon togm men sedan brast det, jag var igång och den närmsta timmen rökte jag i någon slags desperation tre cigaretter.
Dock drabbades jag ganska snart av en grav ångest på grund av detta snedsteg och sprang långdistans nu ikväll för att plåga mig själv lite grann; 18 kilometer för att vara exakt. Sex kilometer för varje cigarett som tidigare tagits.
Mina ben var gummi när jag kom hem, inte konstigt då jag säkert inte har sprungit på tio dagar, men det var det värt. Jag fick ju trots allt skylla mig själv.

åh jag vill ju också bara säga till dig som gav mig en kommentar angående alla mina försök att sluta - de är ingen felskrivning, det stämmer faktiskt. Jag har försökt sluta flera gånger trots mitt enda, ynkliga år som rökare. Jag vet inte varför jag blev beroende så fort, kanske för att jag rökte hela högstadiet också, men det har i vilket fall många gånger varit ett helvete för mig och jag har alltid börjat igen. Nu är det dock kört för cigaretterna när de kommer till deras personliga vilja och jag har bestämt mig för att den enda som får styra över mitt liv är jag själv. Jag vill inte sitta på fik, i hus, på restaurang, bio you name it, och bara tänka på om det är okej att röka där, eller om filmen/middagen/samtalet snart är slut så att jag kan gå ut och blossa. Det skrämmer mig att jag är så beroende, därför måste jag avsluta det för att bevisa för mig själv att jag kan.

Jag har genomgått de senaste dagarnas rökning med en visshet om att dessa cigaretter jag då insupit är de sista. Idag har jag bara rökt en enda cigarett - dock är enda anledningen att jag inte har haft några egna cigaretter och av en slump påträffade min bolmande, ryska granne som glatt gav mig en alldeles för stark, ryskproducerad sak.
jag mådde ärligt talat värre med de spontana nikotinet rusande i blodet, än vad jag gjorde med abstinensbesvären som tidigare knullade min hjärna. Det är det som är så sjukt; för varje gång jag har slutat röka och sen tagit ett bloss igen så har jag alltid tänkt; fan, det var inte värt de. Därför har jag verkligen bestämt för att lägga ner rökningen på riktigt imorrn. Jag tror till och med på mig själv denna gång och jag ska skriva varje dag om mina framsteg. Follow and carry me baby :)

Ebba