Hej igen!

Tack alla för era tips och kommentarer. Det betyder mycket!
Jag läste alla nu, då jag har haft fullt upp.

Så här har det varit sedan sist :-) :

Dag 5: Usch, det var inge roligt. Den dagen var mitt humör riktigt i berg och dalbana. Grät några gånger också.
Dag 6: Ganska mycket bättre, här vände det!

Sedan dess har det varit i stort sett bra. Tänker inte lika mycket på rökning och när jag gör det är det mer en mental grej som att jag bara ställer mig frågan om jag verkligen vill utsätta mig för det där igen. Och hittills har jag gett mig svaret absolut nej.

Jag tror att boken är inte så dum ändå. Väldigt käck, men det kan den väl få vara, bara om den hjälper! :-)

Dagen efter jag slutade var jag på fest och drack vin, det gick! Sedan dess har jag varit på två fester till och det har känts bättre för varje gång. Nästan helt bra måste jag säga. Otroligt..

Två veckor har gått nu och jag måste väl ge tid innan jag totalt kan rekommendera boken, men jag kan i alla fall säga att den har fått mig till att våga fimpa, och det tror jag hade dröjt mycket längre annars. Samt att jag tänker att jag aldrig ska röka igen, inte att det är ett uppehåll.

Alla metoder är bra som fungerar! Så fortsätt att kämpa på och lycka till! Vi är väl väldans duktiga som har gjort en sådan här stor grej!

Kram! /Louise

P.s min kille har slutat med hjälp av boken han också. Han har varit rökfri i en vecka. Han har slutat tidigare, men tycker det är en annan sak den här gången. Inte samma panik.

Hejsan alla tappra!

En undran till er som har slutat med hjälp av Allen Carrs metoder:

Har läst Allen Carrs bok Äntligen ickerökare. Köpte boken i februari förra året, men läste bara hälften.
Nu så läste jag den under ca två månader bit för bit och tog steget och fimpade min sista cigg.

Det står i boken att man ska vara glad och må bra, men jag måste säga att det är inte så roligt direkt. Svårt att låta bli att tröstäta också, fast jag vet att man inte ska. Den här eftermiddagen har jag känt mig nedstämd och nervös mixat med stunder det har känts bra, d.v.s då jag inte har känt mig besvärad. Just nu är det ok, men det är annars som en berg och dalbana... Det var faktiskt lättare de andra dagarna! Är det så här första dagarna, eller gör jag något helt fel? Är det normalt att tvivla nu och sedan må bättre om ett tag? Försöker att föjla Allens alla regler, men jag tycker det är svårt att tänka positivt hela tiden.

Kramar! /Louise