Sitter nu här och funderar på om nikotinmonstret gjort mig oresonlig eller om jag faktiskt gjort mig själv rättvisa för en gångs skull... mailet är skickat. Började nytt jobb för ett halvår sedan. Alltså var det där jag torskade rökningen efter förra gångens uppehåll pga tja..grupptryck antar jag.
Sitter nu här- röksugen som aldrig förr fast ändå inte. Bara jävligt less på allt. hade varit skönt att haft fenomenet en lugnande cigg nu..... fast då hade jag nog inte skickat DET.....MAILET....som förkunnade att jag inte tycker om att behöva välja mellan jobb eller familj pga att andra kan kräla framför chefens fötter och att jag vill ha en förändring NU. Så om två veckor från nu så har jag lovat att lämna in min uppsägning om det inte blir någon förändring. FÖr er som inte följt mig innan så kan jag bara säga att jag är Sveriges bäste knip kaftare och kappvändare så detta är verkligen livsomvälvande, kanske även livsavgörande för jag har ingen aning om vad jag ska göra om det inte går vägen. FÖrutom att hålla min del av vad jag sagt..../Lm

Ps, Är det bara jag som tycker dom borde ändra nikotinsug till röksug på statusen?

Då var milstolpe 2 nådd, nästa är 100 dagar. Ser på det så här, jag har låtit bli att röka och det känns bra. Visst saknar jag fenomenet att röka men jag saknar absolut inte ciggen... Det är stor skillnad på de 2 sakerna och allt handlar ön ens inställning. Är nöjd med att ha åter kommit på rätt kurs men är ändå lite besviken på att jag föll för om 2 dagar skulle jag ha haft årsdag....

Uppgifterna från denna lilla motivation gjorde jag förra året så min matematik är lite efter men sammantaget är det fortfarande skrämmande fakta:
Skrämmande fakta för mig
sön, 2010-11-14 21:03 — solhojen
Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.
Detta är en del av min motivation!
En av uppgifterna jag gav mig själv var att räkna ut hur mycket jag rökte upp varje månad för att jag skulle se hur mycket pengar som försvann. Men se, det hade jag gjort innan och vet att jag rökte upp 14-1500 varje månad men eftersom det bara är siffror och egentligen en liten fis i ett butanmoln så vände jag på det... och det var faktiskt lite skrämmande.
Jag började när jag var på dagen 11 år. Anledningarna fanns men jag går inte in på dom. Till skillnad från andra rökare så var mina föräldrar som jag bodde hos inte rökare vilket innebar att jag betalade för mina ciggaretter från dag 1.
De första 5 åren rökte jag i genomsnitt 4 askar i veckan. Det blev vid 16 års ålder ett intag på : 1010 askar= 20800 cigg. Varje ask låg på i genomsnitt 30.- och det innebar att jag redan där gjort av med i runda slängar 36500:-
De resterande13 åren har jag rökt 1 ask om dagen vilket blir 4732 askar= 94640 cigg och där har jag spenderat i runda slängar 190000:- med ett genomsnittspris på 40 kr /ask.
Sammanfattningsvis har jag alltså rökt för: 225000 svenska kronor.
För att göra det lättbegripligt stolpade jag upp några av de saker jag ibland kan gnälla på att jag saknat genom åren: - en ny bil av bra modell + ev lite bling bling.
- mat för 4 pers a`4000 kr/ månaden i 4 år och 10 månader ( vi är 4 i familjen) och har klarat oss på 2500..
-SEMESTER!!!! Betald semester a`20000 :-/ mån i nästan 11 månader. DVS fanfan, fan, fan, fan, fan, fan.......................de senaste 11 åren.
Har aldrig haft råd med att ta semester, har jobbat i 11 hela år utan semester. Gissa vad jag ska ha nästa år?

Skulle vilja passa på att skriva en uppmuntrande rad till alla er som kämpar på därute!
Blir glad när jag inser att jag är en av all säkert flera 1000-tals som står emot cancerpinnarna i detta nu. Varje dag är det minst en som man känner eller känner till som bestämmer sig för att fimpa....
En tanke skulle väl vara att fenomenet spred sig som en löpeld över jorden tills det inte fanns några att producera cancer-pinnarna till. Vilken tanke att det inte fanns cigg att komma över överhuvudtaget. Vad skönt!
Då tror jag att rökstoppet hade varit lätt. Man kan bara tråna så mycket över något som inte finns, sen slutar man eftersom det ändå inte finns... detta hade varit den ultimata lösningen!
Men, men det var i en önskevärld.
Verkligheten är lite bistrare. Varje dag ser man personer som står i avskilda grupper eller enskilt och bolmar.
Inte för att dom vill( stora majoriteten) utan för att dom tror dom måste om inte jorden ska rämna.
Varje dag luktar vi på människor som rökar och tänker vilken tur att jag slutat, det luktar pyton!
Varje dag ser vi människor som stressat plockar upp asken och tänder för att direkt kunna skynda vidare till vad som än väntar men som inte kan nås utan ciggen...
Varje dag som rökfri firar vi fast vi egentligen tycker det är en J****a plåga.
För trots att vi är glada för vårt nya rök-fria jag så längtar vi ändå tillbaka. Vad vi behöver är att stanna upp och tänka tillbaka. I mitt eget fall och säkert de flestas fall så fanns det minst en anledning till att sluta men man behöver påminnas om det. Iallafall så länge suget och begäret finns där!
Lycka till alla!!!!
Kom ihåg. Allt känns lättare om man bara tar det en dag i sänder!

Går det bra? -Jovars. Det flyter på fint.
Mår jag bättre? -Nja-arg som ett bi, lättretlig men nog ändå ett relativt normaltillstånd för alla andra så ja- jag mår nog bättre.
Är jag icke-rökare nu? - Per definition nikotinfri för 23 dagar sedan men min hjärna har nog varit icke-rökare sedan första uppehållet eftersom jdet enda jag INTE ville var att röka, ens under tiden jag rökte under mitt "misslyckande" som jag nu tror var en bra hjälp psykologiskt på vägen.
Faktum är att jag är rätt nöjd. Min motivation har fått nytt däck så när möjlighet bjuds så rullar den på. TYvärr lider man av det dåliga vädret så min revanchrunda resulterade i en förkylning och målbrottet....
Lider med alla de som inte lyckats stå emot men vet nu också att man kan få medvind i seglen igen rätt så snart bara ens inställning är den rätta och för en del av er är jag övertygad om att ert misslyckande i själva verket varit en "spark i häcken" ! Håller tummarna för er alla och önskar Lycka till med massor av styrkekramar!

Går det bra? -Jovars. Det flyter på fint.
Mår jag bättre? -Nja-arg som ett bi, lättretlig men nog ändå ett relativt normaltillstånd för alla andra så ja- jag mår nog bättre.
Är jag icke-rökare nu? - Per definition nikotinfri för 23 dagar sedan men min hjärna har nog varit icke-rökare sedan första uppehållet eftersom jdet enda jag INTE ville var att röka, ens under tiden jag rökte under mitt "misslyckande" som jag nu tror var en bra hjälp psykologiskt på vägen.
Faktum är att jag är rätt nöjd. Min motivation har fått nytt däck så när möjlighet bjuds så rullar den på. TYvärr lider man av det dåliga vädret så min revanchrunda resulterade i en förkylning och målbrottet....
Lider med alla de som inte lyckats stå emot men vet nu också att man kan få medvind i seglen igen rätt så snart bara ens inställning är den rätta och för en del av er är jag övertygad om att ert misslyckande i själva verket varit en "spark i häcken" ! Håller tummarna för er alla och önskar Lycka till med massor av styrkekramar!

Så där, då har man kommit en bit på vägen. Idag hade någon slängt ut lite snubbeltråd, men jag tog mig förbi. Sen får vi se om jobbet finns kvar när man vaknar igen.... I vanliga fall är jag nog rätt tacksam. Gör alltid som alla andra vill, sväljer förtreten och tar på mig allt... Idag var det som fan for i mig, visserligen var det välförtjänt för idioten men ikke desto mindre ovanligt för det. Efter otaliga förolämpningar gällande personens intelligensvefrielse och tveksamma existensrättighet, så kom det: helvetet vad det hade suttit fint med en cigg för att coola ner sig på! Det här är nu när jag tänker på det det allra svåraste med att vara rökfri. Nu går jag och lägger mig så kanske det lugnar ner sig/Lm

Hej alla. Sitter och läser era loggar och hoppas innerligt ätt inte nikotinmonstret kräver några offer ikväll. Vill bara dela mes mig av min erfarenhet. Ni som har varit med ett år känner igen mig sen mitt första allvarliga rökstopp son solhojen, en tidigare väldigt bestämd föredetta rökare som hade många bra tips och tankar men stod relativt fast i mitt beslut och hade kommit till den period där det kändes ok. Men se nu, snart ett halvår sedan första ahhnciggen och jag sliter mitt hår i ren frustration över att jag vet ätt det kommer krävas mycket mental pepp.., för ätt komma dit jag en gång var. Jag vet också ätt bara för ärr idag och igår kändes bra så betyder inte det att imorgon kommer att bli lika bra. Det enda jag vet är att att jag aldrig kommer att få en så bra chans som nu igen.... Utan att behöva gå igenom allt igen. Mitt mål ätt komma så långt i mitt rökslut att jag slutar räkna. Först då vet jag att jag har lyckats/Lm

Just idag- är det dagen som ska testa mitt tålamod? Får verkligen hoppas att det bara är denna- annars vette tusan.
En femåring som bara gör allt tvärtemot. En tioåring som bara tycker jag är pest och en man + granne som tycker jag är SÅ associal bara för att jag inte vill hänga med ut......
Själv har jag bara kämpat för att hålla ihop- jag lovar inte att jag kunnat låta bli ett bloss om det hade funnits. Ja, just det- jag går förbi dom djä****a varenda gång jag ska gå in i mitt eget hus.... Känns som det är bäddat för misslyckande! Är på dag nio men kunde lika gärna vara på dag ett. Det enda som jag har under kontroll just nu är sockersuget- vilket är det man brukar ha problem med. jaja, klapp på axeln idag med- får hoppas man är mer uppskattad imorgon!

Gud vad jag är trött!! Måste vara hjärnarbetet som suger musten ur mig.... Att hela tiden tänka: jag ska inte, jag ska inte, JAG SKA INTE!!!! Har passerat en vecka nu och känner att jag klarat av delsträcka 1. Delsträcka 2 är en månad. Nikotinsug eller bara röksug? Njaaa, jag tror det är det sistnämnda. Om man bara kunde hålla sig sysselsatt hela tiden så vore problemet löst... Att inte göra något triggar igång suget. Det har alltid varit så och det var nog därför man rökte som en borstbindare hemmavid! Mina däck till motivationen dröjer så jag får ge mig till tåls... Det känns lite Grand som att rökslutet motarbetar mig. Suck. Nu till min undran: känner sig rökare snälla när dom bjuder på cigg eller är det svartsjuka? Typ: om hon rökar behöver inte jag känna mig så kass? Eller?