tel005s blogg

En läkares råd...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

I tisdags var jag till husläkaren för att prata om de problem kring mat och ätbeteende som eskalerar när jag slutar röka. Jag berättade att jag börjar äta okontrollerat och att jag kompenserar med att kräkas eftersom jag är livrädd för att gå upp i vikt. Jag berättade om att jag snarare upplever att jag flyttar över mitt nikotinberoende till sockerberoende. Jag berättade om hur det här påverkar mig själv, min familj och vår ekonomi. Läkaren började prata om rökavvänjningsläkemedel som Zyban och Champix. Jag berättade att jag läst på lite om dessa och att man inte ska använda dem om man försöker bli gravid. Han undrade då om jag inte kan tänka mig att skjuta lite på graviditeten för att kunna äta medicinen. För mig känns inte det som ett alternativ. Vi har redan skjutit upp vår önskan att få ett barn till i ett år, och nu när vi börjat försöka så funkar det inte, vi har försökt i över ett halvår. Så nej, jag vill inte skjuta upp dessa försök. Och jag känner mig ändå tveksam till Zyban och Champix eftersom jag läst om många som fått tuffa biverkningar. Han frågade om jag hade egna tankar kring vad jag ville ha för hjälp och jag svarade att det jag själv tänkt var en remiss till någon enhet där jag kan få hjälp med att jobba med mitt beteende. Problemet enligt honom var väl nu att vi går in i semesterperioder och att det inte kommer gå att tas in i behandling före sommaren.
Till slut konsulterade han en kollega (han jag talade med från början var en ganska ung at-läkare). Han kom tillbaka med en distriktsläkare, en kvinna i medelåldern. Hon sa att hon förstått att det fanns tre delar i det jag beskrivit:
1. Jag vill sluta röka.
2. Stora problem med mat och ätbeteende som uppkommer och eskalerar i samband med rökstopp.
3. En stark önskan om att bli gravid.

Melankolisk dag...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Usch för den här dagen! Och usch för att det är usch utan någon egentlig anledning ens!
Jag blir så trött på det här ekorrhjulet som livet i mångt och mycket består av. Jag tycker inte att jag gör annat än plockar och städar här hemma, vareviga dag går det runt runt och tar aldrig slut. Vi har hållit på hela förmiddagen både jag och maken. Jag har planterat om några orkidéer och han har städat undan en del i uterummet. Jag har bytt gardiner i köket och sovrummet, han håller på och klipper ner buskar. Vi har hjälpts åt att byta sängkläder. Vi har fixat lunch och tagit hand om disken. Kört en maskin tvätt. Jag är medveten om att jag är rätt så pedantisk av mig. Jag vill ha ordning och reda, fint och städat. När jag rökte var det lättare att ta mig runt i ekorrhjulet, jag tog mina välbehövliga pauser med jämna mellanrum och lugnade på så vis ner allt. Jag vet inte hur jag ska ersätta det beteendet för det känns som att jag behöver det. Jag har brutit ihop och grinat flera gånger under förmiddagen för att jag inte står ut med det här.

Lördag, solsken och trädgårdsfix

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Lördagsmorgon och solen skiner utanför fönstret men det verkar blåsa en del. Vi har precis avslutat frukosten och ska göra upp planer för dagen. Vi har inget inbokat så jag vill gärna fixa lite i trädgården. Vi har ett par buskar som behöver kapas men det bästa är att det äntligen är dags att inhandla sommarblommor! :) Jag älskar att strosa runt i handelsträdgården och kolla på allt fint! Och jag tycker det är härligt att få plantera och göra fint.
Det lite aviga är att trädgårdsfix för mig är starkt förknippat med rökning. Det brukar vara fint och härligt ute och jag brukar ta regelbundna pauser, sitta i en lugn vrå, ta ett bloss och njuta.
Idag ska jag klara det utan cigaretter. Jag kommer inte behöva smyga undan för att inte förpesta mitt lilla hjärtas lungor. Det är skönt att inte behöva ha en massa snuskiga askkoppar ståendes överallt.

Nu ska jag ta tag i räkningarna innan det är dags för hela familjen att göra sig i ordning.

Veckopassering

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Igår kväll passerade jag en veckas rökfrihet! Dagen till ära så klarade jag att äta helt okej. Kanske några fler kalorier än vad jag "borde" äta, men absolut inget okontrollerat. Det var först framåt kvällen som det där vansinniga suget satte in. Med mycket stöd av maken så klarade jag mig till slut igenom kvällen tills det var dags att gå och sova.
Idag har jag ätit lite godis på lunchen men det var inte okontrollerat hetsätande även om jag åt upp det jag köpt ganska fort.
Det blev ingen löpträning igår eftersom jag först hade fotvård inbokad och senare på kvällen var på ett möte. Jag tänkte försöka ta det under eftermiddagen idag istället.

Nu är det helg och ledighet som gäller.

Mitt liv - ett fängelse...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Just nu är det inte bra. Rastlösheten, oron och obehaget river sönder mig inifrån känns det som. Jag har hunnit trycka i mig dryga halvkilot godis under eftermiddagen och lyckades tillfälligt stoppa där. Vi åt middag för en knapp timme sedan, nu är mannen och sonen iväg en sväng för att besikta bilen. Jag är ensam hemma och det där enorma, outhärdliga suget har satt in. Jag har precis pratat med maken i telefon, bett honom köpa med sig något hem. Han sa nej och frågade om det verkligen var det jag ville, sitta och trycka i mig en massa och sen kräkas. Nej, det vill jag inte, inte innerst inne. Men jag vet inte hur jag ska hantera det här oemotståndliga suget. Jag klättrar på väggarna här hemma, tårarna rinner och jag vill bara skrika, kasta saker, stampa i golvet, smälla i dörrar och på alla vis få ur mig det här obehaget, den vidriga rastlösheten. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
Jag vill inte utsätta mig själv och min kropp för allt skräp jag trycker i den, jag vill inte behöva kräkas efteråt, jag vill inte känna skammen och skulden efteråt. Allt det här borde vara tillräckligt för att få mig att avstå, men det är det inte. Varför? Varför kan jag inte sluta röka på ett normalt sätt? Varför kan jag inte hantera suget? Röksuget, inga problem men sötsuget som följer med rökstoppet är ohanterbart.

Laddar för träning och summerar gårdagen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Söndag morgon, snart förmiddag. Vi har sovit ganska länge hela familjen, skönt! Nu är vi vakna och frukosten börjar bli avklarad. Jag laddar upp för löpträning, distanspass står på schemat idag. Det ska bli härligt att springa utan att ha rökt först! Träningen är ju som sagt en av mina största motivationsfaktorer, den faktor som ger störst resultat här och nu.

Igår var en rätt märklig dag. Jag klarade att gå på marknaden utan att köpa en massa godis, och jag fixade att se en massa folk röka runt omkring mig. Vi var in på Ica och köpte sallad som vi skulle äta till lunch, vi gick upp till min mans mormor och satt utanför hennes lilla butik och åt. Allt hade gått så himla bra! Tills hon ställde fram en burk med pepparkakor, kunde jag stå emot? Nej. Jag åt ett ganska stort antal, vilket resulterade i ett besök på toaletten efteråt. Det var den trigger som behövdes för sen var resten av eftermiddagen och kvällen rätt körda. Det kändes som att jag smååt resten av dagen och kvällen. Vi åt middag (sushi) hos kompisar och kollade sen på melodifestivalen. Till TV:n dukades det fram choklad, naturgodis, ost och kex. Jag åt mer eller mindre helt ohämmat med ett par toalettbesök in emellan. Jag skyllde mitt ganska stressade och nervösa beteende på att jag precis slutat röka.

Jag är inne på dag 3 och det känns redan som att jag switchat över från nikotinberoende till sockerberoende. Eller hur det nu fungerar.

Att tänka positivt!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Åh, nu fick jag fylla i att jag rökte 0 cigaretter igår! Yay! :)
Gårdagen rullade på riktigt bra! Jag hade Allen Carrs instruktioner med mig i bakhuvudet. Alltså tänkte jag mycket på att cigaretterna inte är någon förlust för mig, jag går inte miste om något för att jag inte röker (mer än att förgifta min egen kropp men det är ju en vinst och inte en förlust). Jag fokuserade på att se mig själv som den icke-rökande person som jag faktiskt är. Jag ÄR en icke-rökare!!!
Det bästa med att tänka på det här sättet är att jag inte alls kände mig deppig igår. Den enda gången som röksuget blev jobbigt var sjukt nog efter löppasset. Jag tror att det berodde på att jag har varit väldigt medveten om de cigaretter jag rökt efter träningen. Dessa cigaretter är inte sådana som passerat utan att jag tänkt eller reflekterat över dem. Istället har jag tänkt väldigt mycket på dessa, hur dåligt det är att röka direkt efter träningen och hur illa det ser ut. Dessa tankar och det fokus jag lagt på just dessa cigaretter gör att jag nu när jag slutat saknar dem mer. Det är bakvänt och tokigt men det är väl så mitt psyke fungerar.

Idag blir det en ny utmaning, vi ska gå på marknad och tivoli här i samhället där vi bor. Vi kommer få sällskap av kompisar, åtminstone en av dem röker. Mitt fokus blir att tänka på att jag inte har något att vara avundsjuk på, förmodligen kommer hon vara rätt avis på att jag slutat. Jag kommer inte vara den som får skämmas över att röka trots att jag har barn. Jag kommer inte behöva smyga undan för att stå och bolma. Jag kommer inte förpesta omgivningen för alla andra. Och det är jag STOLT över! Jag har valt att inte röka och jag behöver inte röka. Min kropp behöver inte förgiftas!

Jag är FRI!!!

Igår rökte jag 16 cigarretter.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag har fimpat min sista cigarett och jag varken vill eller tänker utsätta min kropp för mer nikotin! Jag har satt upp mitt mål, valt ut ett bra datum (imorgon) och förberett mig! Jag har kastat askkopparna, lagt undan tändarna och gjort mig av med cigaretterna. Jag har de senaste dagarna sträckläst Allen Carrs bok "Äntligen icke-rökare". Läste ut den för en stund sedan och nu ska jag följa instruktionerna!

När jag nyss rökte min sista cigarett så fokuserade jag på hur den smakade. Den smakade äckligt! Det var torrt och brännande i halsen. Jag stod ute och huttrade ensam.

Jag har valt att sluta röka och därmed också sluta utsätta min kropp för de vidrigheter som cigaretterna medför!
Nu ska jag bryta rökkedjan och inte ta nästa cigarett, någonsin!

Jag är redan nu en icke-rökande person! En IRP!!! Hurra! :)

Följer ett råd jag fått av många andra

Igår rökte jag 16 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra.

Det är många som gett mig rådet att läsa Allen Carrs bok Äntligen icke-rökar, nu har jag tagit tag i det. Började läsa boken igår kväll. Jag ska ge den en ärlig chans och hoppas på att den kan hjälpa mig igenom det här! :)

Det blev till att vara hemma

Igår rökte jag 12 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Igår pratade jag med mamma och kom överens med henne om att lilla D kunde vara hos henne idag så att jag kunde jobba. Jag vaknade jättetidigt när min man gick upp och tänkte att jag lika gärna kunde gå upp jag med. Så vid 6-tiden var jag nästan färdig, stod precis och plattade håret när mamma ringde. Hon hade varit vaken nästan hela natten och haft jätteont i örat, troligen öroninflammation. Hon skulle iväg till vårdcentralen strax innan lunch och kolla upp det hela och eventuellt få penicillin. Inget bra upplägg för att vara barnvakt alltså. Så där stod jag och var sminkad, påklädd och nästan klar med håret. D sov fortfarande. Det var bara att ställa om planerna och varva ner istället.
Nu har förmiddagen snart gått över i lunchtid, vi har hunnit kolla på morgonbollibompa, lekt med tåg, varit ute en sväng och ätit både frukost och förmdidagsfrukt. Nu tror jag att vi kanske ska ta en promenad ner till affären för att fördriva tiden lite. Jag behöver ändå köpa mascara och vitamintabletter.
Det har regnat här inatt men nu börjar det spricka upp, solen kikar fram genom diset. Härligt!

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se