Att sluta röka och gå ner i vikt har mycket gemensamt har jag märkt. Det är lätt att sluta röka men det är svårt att förbli rökfri. Det är lätt att gå ner i vikt men det är svårt att behålla den nya vikten.

Precis som jag tänkte på cigg hela tiden i början av mitt rökstopp tänker jag nu på mat stup i kvarten och helst då på saker som står på den förbjudna listan.....potatisgratäng, gräddsås, pasta i alla former, ostbågar osv osv nä varför plåga sig själv med dessa tankar. Jag vill inte röka och jag vill inte äta onyttigt... och jag vill tillbaks till min gamla vikt, och faktum är att jag är nästan där, nu gäller det bara att behålla den.

Med dagliga promenader på 30 min och 1 timme på lördagar och söndagar, plus gymträning 3 gånger i veckan och en väldigt kontrollerad kosthållning har jag fått min figur tillbaks. Skönt att se att det går. Vad jag faktiskt saknar mest är ett glas vin i tid och otid.... men det blir inte aktuellt förrän i mitten av december....

Och för alla som misströstar med rökning och vikt kan jag bara säga att om man lyckas sluta röka så klarar man faktiskt det mesta här i livet. För det krävs en sjutusans självdisciplin att INTE falla för frestelsen varje gång den knackar på dörren. DET GÄLLER ATT FATTA BESLUTET OCH SEN HÅLLA FAST VID DET. Oavsett vad som händer runtomkring.
Sen är det klart att ett positiv sinnelag är en stor hjälp på vägen. Ibland måste man få tycka synd om sig själv men det går inte an att göra det 24 timmar om dygnet....då får man ta till tejp och klistra upp mungiporna. (och nu kom jag osökt att tänka på Monica som opererat sin höft och som faktiskt gick omkring med tejp i ansiktet i somras när det var lite deppigt på sluta röka fronten)

jag har precis för mig att du lovade att komma in och berätta hur det går för dig. men du kanske har fullt upp med att smygröka????? Nä nu får du skärpa dig och berätta om dina vedermödor så ska vi peppa och hjälpa dig. Vi hörs. Kram Laureen

så jag ville bara hoppa in och säga hej till dej och grattis på din 10 månaders dag.....
hoppas att livet lever väl med dig. kram Laureen

Nya vanor som ska skapas, gamla vanor ska brytas, och en ny tripp in i abstinensens förfärliga värld. Nä, jag pratar inte om cigg längre, jag pratar om mat. Nu har jag inte rökt på nästan 7 månader och jag har lovat mig själv att när jag är en icke-rökare och känner mig stabil där ska jag ta tag i kroppen. Nu när Nicco-kriget är över (och jag vann!!!!) ska ge mig ut i en ny strid. Så från och med idag är det regelbundna måltider och motion som gäller enligt ett uppgjort schema av en hälsokonsult. Inget godis, kakor eller snacks, inget vin (!), jag har ju precis återvänt från en veckas semester med fantastiskt väder och väldigt bra golf så jag känner mig redo att ta upp fighten. och jag räknar iskallt med att vinna detta kriget också, det kan ju inte vara värre än att sluta röka, och nu ska jag inte ens sluta äta... så trots att det är halvstorm ute så har jag snörat på mig skorna och ska ut på min morgonpromenad....Lev väl alla ni som kämpar i Nicco-kriget, det går att vinna, men det kräver att man bestämt sig. Kramar Laureen

så kul att du verkligen läser vad jag skriver och tjatar om. Ja, jag kan vara lite spydig och ironisk och elak, fast egentligen är jag ju en snäll häxa. Tack för ditt svar om var ciggen kom ifrån.
Åhh på fredag när du slutar åker jag på semester, men var inte orolig vi har dator med oss (du vet, gift med viktig man, måste ha lap-toppen med....:))
Efter ditt gulliga svar tänker jag ta mig an dig med extra stor inlevelse. jag kommer att följa din kamp in i minsta detalj, och jag förväntar mig att du kräver hjälp när du behöver det!!! Deal?
Lycka till Frida, jag ska tänka på dig hela dagen på fredag. Kram Laureen. och nääääääääää vi röker inte.

Hej i kväll är det fest.....fast det verkar inte som så många kommit än. Men idag firar jag och MILLIS SEX MÅNADER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Känns otroligt men det är SANT.
Jag har precis kommit från jobbet och jag har längtat hem hela dagen. tänkte att ni alla redan stod vid dörren och ville komma in och komma åt skumpan. Men ingen här......
ok lucky-lucy, du är undantaget som bekräftar regeln, tack för grattiset på sms:en, och by the way så är torsdag svaret på din fråga. Kram på dig din filur.

Men ok vi kyler väl ner skumpan, plastar in snittarna, låter dansskorna vila, och njuter i ensamhet och i stillsamhet av SEX MÅNADER, SEX HELT OTROLIGT FANTASTISKT LÅNGA MÅNADER, VARENDA EN HAR BESTÅTT AV MINST 30 DAGAR.......och Millis visst är vi stolta över vår bedrift. Varken du eller jag med ett enda återfall, inte så mycket som hållit i en cigg, inte ett bloss......JÖSSES VAD BRA VI ÄR, säger jag nu när ingen annan verkar att komma ihåg oss....Men det är väl så att vi börjar bli gamla i gården.

I vilket fall som helst så GRATTIS MILLIS, och nääääääääääääää röker, det gör vi aldrig mer. Kram Laureen

jag ska också gå och lägga mig en timme.... eller två. Det här var första dagen på flera månader som jag kände att jag ville ha tag i en cigg. Jag har varit på begravning i dag. En väldigt sorglig sådan, när jag stod och väntade på de andra på parkeringen tänkte jag för mig själv att det är väldigt sällan som jag saknar ciggen nu, men idag hade det suttit fint
Nu är det ju så tacknämligt att ingen röker längre.... så tillgången är ju noll. och även om det funnits någon där med cigg hade jag säkert besinnat mig....
Men det är så typiskt en fd rökare att tro att cigg hjälper i sådana här jobbiga situationer. Så nu på måndag när jag firar 6 månader ska jag se mig själv som icke-rökare till 110% och som en sådan har jag säkert inte alls samma behov som den fd rökare jag varit.

Ha en trevlig helg alla och hoppas att alla fortfarande är rökfria måndag morgon. Kram. Laureen

för nu börjar den som du har att räkna fel. Visst är det så att vi slutade röka, både du och jag, den 13 april. och hur kan det då bli 6 månader idag???? Millis jag jobbar i affär.... och räknar varje dag... jag är dessutom egen företagare... och räknar varje natt......är du med kompis? det är på måndag som vi ska skjuta raketer och saluter, dansa runt och sjunga strunt och jag är visst lite i hatten (nä inte jag men Lasse Berghagen)

Så underbart roligt att se att det är så många nya entusiaster här, och duktiga på att sluta röka är ni också.
Jag hoppas verkligen att ni bildar team och peppar varandra, det är guld värt. Själv är jag ju som ni läst ovan en gammal räv här och orkar inte peppa lika mycket längre, fast jag lider med er ska ni veta. Kämpa på alla, det är sååååååå underbart att slippa beroendet så det är inte sant.
Just nu saknar jag vapendragaren Lucky-Lucy, var är du? inte står du och smygröker i hörnet? och en till som varit borta ett tag: VARGKVINNA???? Har du flyttat till Rastaland, eller ????
Monica ser jag är inne nu och då, hej på dej, och Tokfia vet jag också håller koll. Men det går inte att förneka var är Alf???? Skrämde vi bort dig för evigt eller kan du komma tillbaks med ett livstecken?
en annan jag gärna skulle vilja veta mer om är Pluttan 72??? Miablo håller du kontakt med henne, eller??
och hur blir det med bebisen????
JÄTTEKRAMAR TILL ALLA FRÅN LAUREEN.
PS Liselott "du har mail" DS

är att jag två morgnar i sträck vaknat av att jag satt en cigg (den känns väldigt stor) i munnen och dragit in det värsta jag har kunnat. Då när jag slår upp ögonen inser jag att det är en dröm. Känns helt sjukt....
Hoppas att alla mår bra och att alla klarar av konststycket att hålla sig rökfria. det är vi väl värda. Kram på alla kämpare, nya som gamla. Laureen

När jag under våren bestämde mig för att sluta röka sa jag hela tiden att jag ska ta tag i det EFTER mina modevisningar på jobbet. När den sista visningen varit DÅ ska jag sluta. Kan låta konstigt men det är faktiskt en konst att hålla mannekänger, personal, kollegor och gäster (totalt rör det sig om 65-70 pers) på gott humör och se till att alla gör det som det var tänkt att de skulle göra... och gärna i rätt tid.
Så kom då oåterkalleligt dagen då alla visningarna var genomförda och det var dags att göra allvar av mitt beslut. Men då blev jag ju såklart tveksam...och kände att 'what the f..k' jag måste vänta några dagar tills det känns rätt (???!!! - det gör det ju aldrig) så hur eller hur gjorde jag processen kort och slutade verkligen den 13 april.
Inget jag ångrar. MEN i kväll när det var startskott för höstens visningar så kände jag ju av saknaden av den där polaren som brukade ingjuta mod i mig fem minuter innan det var dags att äntra scenen. Som i pausen fick mig att orka fortsätta och som efter visningen gav mig belöning för mitt slit. Jag kan bli nostalgisk när jag tänker på att jag stod ute vid soptunnan och rökte 2-3 cigg på raken vid 22.30 tiden när alla andra gått hem, jag hade släckt ner överallt och innan jag låste för dagen (efter ca 14 timmars arbete) så var detta belöningen.....