Hej alla medmänniskor där ute!!
Jag sitter och tänker en del på det positiva med att sluta röka, ibland så ser jag jätte många fördelar med att vara rökfri, men sen så kommer hjärnspökena och säger till mig att lägga ner och inte bry mig så mycket, jag är väl vuxen nog till att ta ett eget beslut, bla, bla, bla.....som om det var någon som hade sagt åt mig att sluta röka. Nej det har jag bestämt helt själv och det står jag för.
...........JAG SKA SLUTA RÖKA DEN 16 MAJ......... Sådär, nu vet alla ni andra om det oxå. Hmmm, känns like läskigt, att alla vet. Men det är bra för mig att stänga så många dörrar som möjligt. Tänker på hur listigt, falskt och starkt beroende-jaget är.
Men det händer mycket inom mig bara sen jag har tagit bort ciggen som jag alltid hade med mig på promenad med min fyrbenta vän, sen jag har slutat med att ta med ciggen när jag åker ner på stan och att jag har slutat röka under fläkten här hemma.

Så alltså, jag ska sluta röka om 2 veckor, det känns bra för mig och det är också ett bra hjälpmedel att logga in här och skriva av mig lite när lusten, eller olusten , faller på.
Är det någon som har några bra tips på hur jag bör förbereda mig inför mitt rökstopp?? Förutom det jag redan har gjort.

Jag har varit ute på internet och läst om cancer i olika former och det skrämmer mig som f..
Min mamma dog i lungcancer för 14 år sedan och det är först nu som jag riktigt har förstått att det hon dog av kan jag också röka på mig. Jag är 41 år och min mamma dog när hon var 55 år, alltså, om jag fortsätter att röka (som min mamma gjorde hela tiden ända tills hon dog) då har jag 14 år kvar att leva.....vill jag ha det så???? NEJ DET VILL JAG INTE.
Stor kram till alla....

Jag är så imponerad av alla er som har slutat röka som kämpar och sliter mot detta gift.
Så en fanfar och blommor till alla kämpare där ute.
Hej hej.

Hej alla igen!
Detta är mitt livs största projekt jag har gett mig in på. Jag måste säga att det svänger bra för mig, ena dagen är det jätte positiva tankar nästa dag är det bottenskrap som gäller och vill inte alls sluta röka.
Det är två viljor i mig, som ett personligt krig.
Jag talade i går med en väldigt trevlilg och sympatisk kvinna på lanstinget, hon är den som håller sluta-röka grupperna i mitt område. Hon berättade för mig att jag skulle få komma till henne på personliga samtal med början den 16 maj och det känns kanon bra, för någonstans så känner jag det att jag klarar inte det här ensam. Jag har försök så många gånger men alltid tagit återfall i mitt rökande.
Jag har börjat med att INTE röka när jag går ut med min hund, när jag åker till stan samt att inte röka inne under fläkten, försöker tänka positivt när det gäller att sluta röka, fast det kan vara svårt ibland. Det är som om det satt "en jäv.." på axeln och säger åt mig att jag inte ska sluta röka för det är ju så gott och att det är min vän i alla lägen i vått och torrt.
Men denna gång så är jag helt inställd på att jag ska fixa detta, det finns ingen återvändo och det är bra.
Ha det bra. Hej hej.

Jag har upptäckt att det är jätte svårt att sluta röka, första dagen flöt på bra utan några större svängningar, dag 2 gick direkt i botten, började dagen med att röka och försökte sen intala mig "att jag skulle bara ta 1 cigg för det måste jag bara ha nu på morgonen" . Men hur många blev det innan dagen var slut? Jo 6 stycken. 6 äckliga cigaretter.

Denna gång känns det ganska så enkelt att sluta röka om jag jämför med förra gången jag slutade. Då hade jag ett uppehåll på 5 dagar och den sista dagen var jätte jobbig och innan dagen var slut så satt jag med en cigg i handen. Det var inte kul, väckte en enorm ångest hos mig och inte var det gott heller. Just då så lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle ge mig på något så dum som att sluta röka, men tanken har funnits där varje dag, till och från, och det är väl ca. 2½ månad sedan.