KaKis blogg

Ny dag

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

För andra dagen vaknar jag utan cigaretter. Skönt att jag numera vänjer mig snabbt. För nu vaknade jag medveten om att jag slutat, och slapp ifrån den stora besvikelsen. Nikotinunderskott: Ja. Röksugen: Ja. Besviken: Nej. Bara det enkla ger ändå rond 1: Jag:1 Rökmonstret:0. Andra morgonen är alltså långt bättre än den första.

Om det går bra? Nja... Jag skulle inte sträcka mig så långt. Men det går, Och det räcker för nu, Nu skapar vi bättre dagar!

Rätt tid att sluta?

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Rätt tid kommer aldrig, de bra dagarna kan man inte vänta sig till. De bra dagarna kan bara bli till när vi själva skapar dem, medvetet eller omedvetet. När det gäller att sluta röka handlar det om att skapa bättre dagar på sikt, och för dessa dagar vara beredd att genomlida dagar som är sämre än dem man hade som rökare. Jag antar att det lite handlar om min livssyn, att jag är medskapande av mitt eget liv. Medskapande för att slumpen också bestämmer en del, och andra människor även finns med som skapare av mitt liv - men jag är i allra högsta grad en del av skapandet.

Tillbaka på banan

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jag är tillbaka på banan. Men min mätare anser sig vara ett postnummer och låter sig inte ändras. Så nu står den där och retas med mig. Jag har inte varit rökfri i 84 dagar, jag har varit rökfri i knappt en. Och är fortfarande sådär hemskt olycklig som bara en nyligen rökfri kan vara. Men jag röker i alla fall inte, och det är ju bra.

En gång till, omstart i verkstan. För vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Vet bara att jag är trött, mycket trött, på att vara rökare. Jag är trött på att alla mina pengar migrerar till tobaksföretagen, trött på att vara morgonhes, trött på att frysa arslet av mig flera gånger om dagen. Och tröttheten är bra, det är den jag väntat på för omstarten. Ska försöka hålla tröttheten i minnet när röksuget försöker få mig att glömma. Nu kör vi igen. En gång till.

Morning

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Skulle eg ha 5mg plåster på mig idag. Men jag hittar dem inte så det får gå ändå. Och idag är sista dagen med några sugisar. I alla fall med nikotin, har köpt Fisherman's... Och det går hyfsat i alla fall. Nikotinmonstret lurar lite på mig men inte värre än att det fungerar. Och ikväll slår mätaren över till en vecka.

Jag vet att det finns de som tyckte att jag borde fortsätta med nikotinläkemedlen längre. Men det skulle göra nästa fertilitetsbehandling meningslös så det är inte ett alternativ. Och någon annan undrade över kombinationen zyban och nikotin som jag rekommenderades tidigare. Såvitt jag förstått det stämmer det att champix inte kan användas tillsammans men nikotinläkemedel, men zyban kan kombineras. Den läkare som säger att det inte går är antingen dåligt påläst eller menar just att han inte vill att det ska kombineras i just denna behandling. Första gången skulle jag inte kombinera, denna gång skulle jag det just för att ta bort den värsta kulmen och ta mig vidare i behandlingen. Och det fungerade ju på sätt och vis... Nu har jag inga zyban och nästan inga nikotinläkemedel kvar. Att jag mår bra får jag nog tacka den tidigare behandlingen för.

Allt går. Jag mår bra. Jag kämpar med vikten som åkte kana förra gången det begav sig. Och det går inte alls. Det spelar ingen roll om jag så äter bara pulver, det möjligaste jag uppnår är att det står still 8 kg över min startvikt *mutter mutter*. Men jag fortsätter jobba på det och hoppas att det släpper till slut...

I'm alive :-)

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Alltså, varför finns inte humöret "Skitstolt". För det är också ett humör. Och mycket bra är egentligen inte alls med samma innebörd. Man kan må skitstolt på en nivå och pissigt på en annan. Det är nog det jag gör just nu. Men skitstolt är en så in i märgen bra känsla att jag får landa mig i mycket bra i alla fall...

Att begränsa sugtabletterna har varit smärtsamt. Nu sammanfaller det ju med en dossänkning ned till 5mg på plåster också och det gör det kanske inte mindre smärtsamt egentligen. Men det är sugtabletterna som jag kan identifiera att jag saknar. Plåstren bara är liksom...

Idag satte mitt bostadsbolag äntligen äntligen upp containern som ska stå uppe en ggn/mån. Jag ska tillfälligt flytta (någon med extra boende i Sigtuna i höst??) och sånt renderar ju överblivna saker. Bära bära bära. Se framför er liten kvinna på 1 och 60 släpandes bokhyllor, soffbord, madrasser, mattor.... Från källare tvärs över gården, och inga dörrar går att ställa upp. Ni gissar rätt - röksuget slår nya rekord. Vill vill viiiilll skriker känslan. Det bestämmer inte du muttrar förståndet och jag fortsätter släpa.

Men den riktiga utmaningen kommer av liten bäddsoffa ned i källaren och normal tresitssoffa upp ur källaren. Ned gick väl hyfsat. Upp med en soffa i alltför stora delar, fortfarande kort och singel (kanske ska söka partner i Sigtuna när jag ändå håller på?) är en desperat utmaning. Svetten lackar, röksuget skriker och kanske ännu mer den absurda längtan efter de äckliga sugisarna. Sedan droppar jag soffan på min egen fot. Samma stortå som redan är omplåstrad efter att jag klippte mig i den tidigare idag. Blod på golvet, på soffan, på mig...

4 dygn 12 timmar 45 minuter

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Påväg till jobbet för en ny vecka. Gillar det inte. Och bitchmonstret som hade semester förra veckan är tillbaka. Gillar det ännu mindre. Smilande backstabbande (vad heter det på svenska?) brutalkvinna... Nåja... Jag tycker kanske bättre om henne när jag inte är så trött som jag är nu,

Rökningen går fortfarande över förmodan lätt, även nikkodoserna nu börjar justeras nedåt. Ja, det blir en snabbvariant för att få ihop sista behandlingen. Och bitter över att apoteket säljer nikkoplåster i olika styrkor till nästan samma pris köpte jag helt enkelt hem en packe 21-plåster och delar dem. 2 dagar 21 mg, 4 dagar 10,5mg och 4 dagar 5 mg... (1 plåster använt redan och 1 försvunnet när jag började alltså). Dessutom sugisar (4 st som idag). Nu pågår sista dygnet med 10 mg. Det går bra. Får se hur bra jag gillar livet framåt kvällen när det bara är hälften kvar...

Friskt vågat hälften vunnet ;-) När veckan tar slut ska jag vara nikotinfri!

Första vinglasen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Var inte riktigt tanken att jag skulle ha alkohol i mig så snart efter stopp. Det är en fälla. Men eftersom jag dricker så sällan, är ju nästan alltid antingen i väntan på ägglossning eller test, är det ingen farlig sådan. Utom när jag dricker alkoholen då.

Men middag med exet innehöll vin. Hmmm... kanske inte smart ur någon aspekt. Han var rätt less på mig för jag åkte hem för en timma sedan, och inte stannade där jag var. Den relationen är helt enkelt inte enkel. Den var svår när vi var tillsammans, den var ännu krångligare att lämna och den är fortfarande svår att leva med. Har inte träffat exet på nästan ett år. Det är snart två år sedan jag lämnade honom. Och fortfarande är det smärtsamt. Vin underlättar inte förvirringen.

Men okysst och orökt har jag återvänt hem. Inte pratat om den nya relationen, varken hans eller min. Just därför vet jag att han är i en relation, förmodligen sedan lång tid. Annars hade jag blivit grillad. Jag ser på hans beteende att hon inte är tryggare med exet än vad jag någonsin var. Men han är hundra gånger friskare än han var då. Bittert att någon skärper upp sig först EFTER att den förlorat "allt" den ville behålla. Men kanske just därför. Det blev helt enkelt för stort när jag reste mig upp efter över 3 år och vägrade att någonsin komma tillbaka. Det är som det är med den saken. Jag har det bra. Och jag är faktiskt glad att han har det bra. Jag saknade honom så gruvligt då, när aldrig var det sista ord som återstod. Nu finns mest nostalgi. Jag saknar honom inte längre. Jag har börjat att trevande skapa något igen, 2 år senare. Och jag är nöjd med det.

Oroväckande bra

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Det går nästan oroväckande bra det här. Ja, den som slutat flera gånger vet kanske att det är lite oroväckande. När det är för enkelt att sluta blir det också alltför enkelt att börja igen. För så är det faktiskt också. Det är fortfarande en tanke varje gång jag passerar affären påväg hem från jobbet, tanken att jag kan ta detta imorgon. En annan dag, en inte så stressig dag, bitter dag, lycklig dag, nervös dag eller vad det vara månde...

Jag ska inte vara bitchig, jag är tacksam för att det går så enkelt, för att bestraffningen för de 3 veckornas återfall är så liten. Det är jag oändligt tacksam för. Jag håller på att avsluta mitt jobb för att studera i höst (och efter 2 år finns det högar att sortera, det kan jag tala om!!), jag är bitter och sörjer en barnlöshet samtidigt som jag sakta tar in att jag kanske och för evigt är infertil, jag har börjat att trevande inleda en ny relation... Det hade varit alltför tungt om det varit tyngre att sluta röka igen. Så visst är jag tacksam. Men samtidigt gör det så mycket svårare att motivera varför inte en enda är så nödvändigt.

Jag vet att det är nödvändigt, jag förstår det och min historia säger mig att jag gör bäst i att förstå det NU. Jag har rökt i 15 år. Jag har rökt stora mängder i de 15 åren. Och jag har inte ens fyllt 30. Mina odds är inget bra. Det är lite att spela rysk roulette om jag skulle röka igen. Det finns de som rökt till de fyllt 80 år och mått helt ok. Det finns klart fler som aldrig nått 80. Och för den som innan 30 rökt ett paket om dagen de senaste10 åren finns det knappt på kartan att jag skulle få 50 friska år till. Det är bara utsidan och minnet som är 28 år. Mina inre organ närmar sig pensionering med förbluffande hastighet.

Nytt dygn igen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Nu har mätaren bytt dygn igen, och det tredje dygnet har börjat. Nytt plåster, nya tag. Och jag mår faktiskt ganska bra. Bättre än jag trodde att jag skulle göra. Lite rastlös men inte galen. Galenskap kan visserligen vara en fråga om bedömning - men inte galnare än jag är annars i alla fall. Att sluta röka är faktiskt helt ok. Dag läggs till dag och slutligen står jag med en hel bättre dag.

Pratade med kompisen som jag inte pratat med på länge. Gravid i 18e veckan med tredje barnet. Rökare. Och fertilitetsnaiv till tusen. Barnet i magen tog 6 månader att tillverka från det att spiralen togs ut. Och det var lång tid enligt väninnan. Jag vet inte vad jag ska säga. Att jag är bitter avundsjuk och cynisk?? För det är jag. I massor. Ännu mer som jag fick dra graviditeten ur henne för 10 veckor sedan. Men jag visste redan, kunde jag bara ana det ur det faktum att hon inte ringt mig på länge. Jag fattar att det är svårt att ha en diskussion med någon som jag. Barnlös. Paria. Sorgen nära ytan. Men att inget alls säga känns som en sämre väg. Hon borde dessutom känna mig bättre än så. Att jag gör det enkelt för henne. Att jag gratulerar. Sorgen tar jag när hon inte ser. Hon vet faktiskt allt detta. Nåja... nu pratar vi inte längre så ofta. Inte alls för det mesta. Barnlöshet är inte bra för några relationer.

Ändå har jag börjat skapa en. Lite smått och försiktigt. En middag här och var. Att träffa någon mitt emellan ägglossningstest och graviditetsångest är nästan lite märkligt. Att träffa någon som dessutom uppskattar min längtan och gärna vill dela den, det är definitivt en oväntad bonus.

Morgon

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Yey! Idag får jag skriva att jag inte rökte igår! Funderade länge på att skriva "God morgon" eller "Dålig morgon" men beslöt mig slutligen för att det fick räcka med Morgon. Plain and simple... Jag är vid relativt gott mod. Arbetsdagen framför mig med sina fördelear av att jag ine brukar röka där. Det är helt enkelt ingen dålig morgon. Fast det dröjer nog några dagar innan det blir en god morgon igen.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se