Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

KaKis blogg

Snart långhelg

Om 35 minuter ska jag ha ett asjobbigt möte med någon som inte förstår hur jag tänker, som är panikslagen och som jag har makt över. Det är inte särskilt trevligt. Inte för mig och alldeles säkert inte för personen. Men sedan är det snart långhelg. Ledigt. Ja, faktiskt ledigt ända till och med måndag, men måndag är en tveksamt ledig dag. Jag ska iväg på intervju på en av de skolor jag sökt. På plats, gubevars. Jag åker buss härifrån kl 23.30 på lördag och kommer fram på morgonen. 3 timmars intervju + rundvandring, en fika med en kompis och sedan blir det flyget tillbaka på kvällen. Ledig? Det kan argumenteras...

Men nu ska jag vara ledig. Och om bara vädret ville bli liiiite stadigare, så att jag kan åka till mitt berg och vandra i två dagar. En liten, men välbehövlig paus. Ensamheten är bra för tankarna. Och skönheten är bra för själen. Jag behöver det nu. Det har varit en lång vinter. Ett långt år. Förra året blev det vinter i min själ redan i juni. Först nu, pradoxalt nog för att någon äntligen sagt att något är fel, har våren nått mig. Jag behöver starta om, hitta mina tankar som jag lämnade där förra hösten. Då, när jag vandrade i sorg. När mina tankar fanns hos barnet som aldrig klev ur drömväven. Det första barnet som aldrig blev. Snart efter kom det andra barnet. Men då hade jag fortfarande mina känslor på utsidan. Nu har jag på gott och ont en större vana. En trött resignation. Hoppet är så farligt då. Det hopp som börjar gro igen. För det gör ont att hoppas. Tillbaka till berget, återta mitt hopp. Och finna modet och styrkan att hoppas igen. Att ha slutat röka är det bästa jag kan göra för att barnet inte ska förbli en väv av drömmar.

Bra dag

Det har varit en bra dag, men en tröttsam och uttröttande dag. Med en del ilska röksug. Inte ilska som i snabba utan mer som en groende längtan efter att röka. Ffa efter att lugna ner mig där ett tag.

J-vla måndag!

Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det är morgon och jag slås av hur oerhört trött jag är. Alltså sådär pisstrött att det nästan snurrar lite. Jag har helt enkelt somnat sent och sovit dåligt. Det sistnämnda skyller jag zybanet för, men det första handlar om vilken veckodag det är. Det är andra måndagen som rökfri, och jag kan nu med rätt stor säkerthet säga att mitt mående har mindre att göra med röksug än med att arbetet väntar med oanade och anade utmaningar. Ju längre veckan går, desto lättare kommer det att bli. Men nu.... Aaaagh!

Glad som en lärka ;-)

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Just saying... http://dromvav.blogspot.com/2008/04/tam-tam-tilleti-tam-tam.html (finns det något sätt att lägga in taggar här? det skulle förenkla - ville eg bara lägga in en bild). Nu är jag nöjd med mig själv.

Och det blev afton och det blev morgon den 13e dagen

Det är sen morgon. Det har tagit mig ett tag att ta mig igenom era bloggar till morgonkaffet. Trodde faktiskt inte att jag skulle uppskatta morgonkaffet som rökfri. Men det gör jag. Det smakar så oerhört mycket bättre. Jag har erövrat rätten till mitt kaffe. Höll på att skriva att jag återerövrat rätten, men det har jag ju inte. Jag började röka innan jag insåg att kaffe var gott. Jag var bara en liten unge - det är något djupt tragiskt att någon som är för liten för att uppskatta vuxendrycken kaffe - kan börja röka och vara stor nog för det.

With honors...

Jag klarade det med den äran. Jag tog bara 3 sugtabletter igår. Jag håller på att gå in för landning med nikotinläkemedlen nu. Snart återstår bara en månad till nästa insemination. Upptaktningen är påväg att starta och jag har börjat byta ut en del vitaminer o sånt (har MASSOR) som är tänkta som underliggande mot piller för aktiva försök. Bla får rosenroten lämna gruppen nu - dem är immunförsvarshöjande vilket är bra för förberedelse men inte alls bra när man vill att ett embryo ska fästa.

Jesus, det här är ju störtlöjligt

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Abstinensen lurar liksom runt hörnet hela tiden. Det är rent ut störtlöjligt hur hela livet går som ett vågspel. Samtidigt ser jag ju att jag mår oerhört mycket bättre nu. De i min rökslutargrupp har slutat, och kaxigheten efter 24 timmar försvunnit. Då var jag den som var lite konstig, den det var synd om som blivit så hemskt abstinent. Nu är de där själva... Och i jämförelse ser jag hur bra jag mår. Att jag orkar tassa omkring, kommer ihåg att titta in och se hur det går, prata lite... Jag mår bra. Fysiskt är jag tillbaka. Men än är det långt att gå.

Vill röka

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jahapp... Så vill jag röka igen. Tror det delvis handlar om att jag påbörjat sänkningen av nikotinläkemedel. Men röka vill jag. Vill vill vill... Känslan trilskas som en arg tre-åring precis just den morgonen man har ett viktigt jobbmöte och är sen till dagis. Vill vill vill. Det bestämmer inte du! säger känslan truligt. SAY WHAT??? Jag bestämmer. För si den stora fördelen med att vara ansvarstagande vuxen, är att jag lärt mig skillnaden mellan mina känslor och mina val.

10e dagen

Vid det här laget mår jag bra. Tankarna finns där men dimmorna har lättat. Och orken har kommit tillbaka. Promenerat i skogen på lunchen både igår och i förrgår. Det är suveränt för humör och själ... Plus att abstinensen drar sig tillbaka. För visst finns den där, som lite molångest i magen. Men inte mer än att jag överlever. Och mår riktigt bra.

Över en vecka...

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det blev en bra dag idag. Inte riktigt fullt arbetsmässigt, inser att mitt uppmärksamhetsspann har sina begränsningar. Det kan bli lite... annorlunda... för en del av dem jag arbetar med har inte det av naturen. Jag kan hålla fokus i 10 minuter just nu, när min besökar inte heller kan hålla det längre... Tja... Det blir helt enkelt ganska rörigt.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se