juntros blogg

Fyrtiosjunde

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag har sovit lite bättre. Jag har inte vaknat 3.40 de sista två nätterna utan 5.45 ca. DET är ju vettigare i alla fall. Jag ska snart sticka iväg på jobbet, men något som blivit tydligare med mig som jag behöver jobba med är att jag kan vara otroligt tuff på mig själv. Minsta lilla fel och jag kan tänka alldeles för länge på det. Inte konstruktivt utan negativt. Här behöver jag jobba med förändring. Ingen är perfekt, jag vet ju det.

Nu bär det av mot en ny rökfri dag! Det ser ut att vara soligt! Hoppas ni också har sol. Kamar

fyrtiofemte pågår

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Just nu pågår det fyrtiofemte dygnet!!! Under helgen har jag varit känslomässigt berörd på något sätt som inte är jättevanligt. Jag tror att det är fullständigt normalt vid denna tid i rökstoppet. Det går över. Jag är inte sugen på att röka men behöver hitta sundare sätt än att röka för hantering av känslor. Ska nog tänka ut något som passar. Ett sätt är ju motion! Ut och röra på sig. Snabba promenader eller att springa. Jag behöver egentligen bara få igång min drivmotor. Den känns lite som i stiltje!!!

Då kan man ju fråga sig vad vinsten är?? Jag vet att min kropp är på återhämtning. Den håller på att finna en balans - en ny balans!! Och min hjärna hänger inte riktigt med i det!! Så vinsten är just att jag vet att det blir bättre med det som inte känns bra och att jag har mycket lättare att andas. Det är ju faktiskt bra att jag känner mer känslor eller är mer nära dem än annars! Även om det är jobbigare. Åtminstone en tid till dess att vi lärt oss dem!!!

44 - fyra fyra - fyrtiofyra

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Nonikotin och allt vad det kallas - att ha rökt sedan man var 13-14 år och sedan sluta vid 45 års ålder - ja det är väl inte så konstigt egentligen att det tar tid att känns sig helt fri och befriad. Dessutom - har man en gång fastnat i ett beroende är man mer sårbar framåt.

Personligen börjar jag fundera på om det är dags att gå till hälsocentral för att kontrollera lite olika värden - exempelvis serotonin, dopamin (speciellt den sistnämnda kanske) osv. Jag är trött hela tiden.
Behöver bli bättre på alla de viktiga områdena. Sova, äta, dricka, fysisk aktivitet, vara ute, positiva aktiviteter.

Jag är ledig och det fyrtiofjärde dygnet rullar på och blir fullständigt kl 9 imorgon bitti. Det känns faktiskt lite svårt att förstå att jag har tagit mig hit utan att röka ett enda bloss.
Negativa effekter som är tecken på kroppens läkeprocess:
- börjar bli inflammerad i tandköttet
- är på spänn oftast
- lättstressad (hade jag nog varit ändå)
- trött - och sover sämre, vaknar för tidigt

Men så finns det ju faktiskt positiva sidor
- jag har mycket lättare att andas
- jag är varmare i kroppen (tyder på bättre cirkulation)
- har mycket bättre kondition
- luktar godare
- känner fler dofter
- känner smaker bättre
- även om jag är lite lättstressad/distraherad så har jag bättre förmåga att ta in information i stunden.
- jag har mer tid till familjen
- ekonomi - kan ta barnen på aktiviteter som tidigare inte funnits på kartan.

stress och prestation

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag behöver verkligen lära mig nya sätt att hantera stress och tankar om prestation - lika bra att tänka självkänsla. Samtidigt som jag går och är spänd, har lite oro över att jag inte skulle uppfylla de önskemål som finns på mitt sommarjobb att jag presterar så är jag brydd över att jag redan är på fyrtiofjärde dygnet. Kommer in på loggen här och läser något om "nornikotin" som jag tror jag skulle vilja veta mer om ... Intressant. Såg att gesine har skrivit något om det också tidigare och sökte lite på nätet. Har tagit fram lite av min studentlitteratur för att se om jag kan hitta något. På ett sätt känns det ju ganska ok att veta att det finns något som förklarar den plötsliga spänningen/stressen i kroppen (utöver de faktorer jag vet om). Tur att det inte är hela tiden i två år ;-)

Jag har börjat vakna alldeles för tidigt på morgonen - det är inte bra för kroppen behöver ju sömnen. Men men ...

undrar

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

ont i huvudet!

Jag undrar - är det någon kris så där kring 40-45 dagar och fram en tid? Idag har jag haft en sådan där inre känsla av att vilja ha cigaretter igen. Jag är inte röksugen, så där att jag "behöver" eller "måste" ha eller så - men det är i tankesfären plus att jag är spänd och har ont i huvudet.

Jag kommer inte att röka. Jag vet att jag inte kan ta ett bloss för då kommer det att bli flera. Och jag är inte röksugen - det är något annat som är problemet - jag har ont, jag är trött och det löser vi inte genom att röka.

Kommer inte ihåg från tidigare rökstopp om jag hade liknande tankar och liknande vibbar vid 40 dagars strecket, så där vid 6 veckorstrecket. I o f s sägs det ju faktiskt att 3-6-9 ska man passa sig lite extra för. :)

En fråga till - vad hände med alla som skriver här på bloggen? Har inte varit så många inlägg de sista par dagarna?

fyrtioförsta dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

otroligt - ont i huvudet!
Jag brukar vilja röka när jag får ont i kroppen eller ont i huvudet, men ... inte idag ... eller inte längre ... Jag är fortfarande spänd i kroppen ... otroligt trött ... Men nöjd över livet och att jag är rökfri än!! :) Humörmässigt? inte bra - inte dåligt - någonstans däremellan! Jo huvudvärk kan ställa till sådant!

Hoppas ni har en bra dag/kväll. Dagen här har faktiskt haft lite sol med sig till sist! :)

Schackbrädet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag har en tendens att grubbla och fastnar i tankar där det positiva och goda ska vinna. Som världskrig inom. Detta har bland annat gällt att röka eller inte röka.
Om man tänker sig ett schackspel, så behöver man svarta alternativt vita pjäser, två spelare och ett schackbräde. Om vi tänker oss de svarta pjäserna som mörka tankar (du måste ha en cig, bara ett bloss) och de ljusa (nej, du vet att det inte fungerar, du klarar det, du är ickerökare osv). Utan en aktör, en som flyttar pjäserna kan inte varken den svarta eller vita sidan vinna. Jag får tankar om att röka, bara ett bloss osv.

Det är ingen idé att försöka tränga undan att de finns där. Men jag behöver inte agera på dem. De finns där för att jag en gång har rökt. Det kan jag inte förändra, det får jag acceptera.

Men jag behöver inte ge dem näring genom att diskutera emot varför jag inte ska röka. Jag röker inte längre. Jag förändrar det jag kan, mitt agerande.

Mycket handlar om att acceptera att tankar på att röka finns där. Det är lätt att tänka att de vita tankarna ska vinna över de svarta - de svarta ska försvinna och de vita ta över. Men tankarna är inte farliga, det gör inget om tankarna finns där. Jag kan acceptera det. Kan inte förändra att de kommer. Men kan acceptera det som inte går att förändra och förändra det jag kan.

Jag kan ta positionen att jag tänker mig mig själv som schackbrädet, inte spelaren. Schacbrädet som låter pjäserna stå där, finnas. Tankarna får finnas. Jag accepterar dem. De får inget svar. Och jag agerar inte på dem. Då försvinner de, passerar till sist.

Jag vet inte om jag lyckades förmedla detta tydligt nog. Men ett sätt att försöka förklara att låta tankarna passera ...

Fyrtionde dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag är ofantligt trött, men det har jag nog anledning till.

Idag har jag varit i närheten av rökare vid några tillfällen under förmiddagen - men det luktar inte nämnvärt frestande. Bra. Det är många som är trötta nu ... jag tror att det påverkar att det ju inte är den mest soliga sommaren. Den är ganska grå och trist. Åtminstone där jag bor.

Jag har inga större diskussioner för eller mot cigarett-tankarna. De kommer och de går och jag engagerar mig inte i dem. Det krävs träning för att släppa tanken vidare utan att diskutera, insikten om att diskussionerna i min hjärna bara gör det jobbigare och därför släpper jag taget. Det har tagit många gångers rökstopp, många års försök innan jag har lyckats med det. Det är en skillnad mellan tidigare rökstopp och detta.

Trettionionde dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag fortsätter markera i att jag inte har nikotinsug. Men spänd är jag i kroppen och jag tror att jag har en del stresspåslag i min kropp. Det är ju inte så konstigt på ett sätt. Samtidigt märker jag att jag inte är lika lätt att få överstressad. Det är många små subtila vanor som har justerats om och man kan inte räkna att allt går smärtfritt.

En orsak att jag valde att stoppa över sommaren är att jag under terminerna studerar på universitetsnivå. Under terminerna är allt väldigt stressat och det är ganska mycket tentaångest och prestation hela tiden. Problemet är att för att hantera ångesten, prestationsångest mm så har jag ju rökt. Att sluta röka innebär sänkt koncentrationsförmåga. Det leder till stress i o m att prestationen hänger på förmågan att ta in vad jag läser. Därför har bästa tiden varit nu på sommaren när jag inte har haft studierna. Men jag har ju varit i situationer då jag har behövt koncentrera mig även i sommar - men på ett annat sätt. Kan inte ge mig toppbetyg på det men tillräckligt bra ändå.

En del av vad jag försökt att undvika med att röka är att känna känslor och för min del har det handlat om både negativa och positiva känslor. Trist liv. :) Men jag har ju inte lyckats helt. Jag har fått till dämpad effekt av alla känslor. Saken är att det ju hjälper kortsiktigt. Men långsiktigt är det ingen lösning. Långsiktigt kommer ju känslorna ut i något (ofta felaktigt) format i vilket fall. Bättre då att det blir äkta.

Jag har haft någon föreställning om att om jag inte röker så kommer jag exempelvis att bli överdrivet arg när jag blir arg. Att det blir för mycket eller för lite mot vad människor tycker är ok.

Men det folk vill ha är ju det som är äkta.

Furuvik igår - idag 38:onde dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Tog familjen med mig till Furuvik igår. Det händer inte så ofta eftersom det kostar en hel del pengar för en dag. Men nu var familjen iväg till Furuvik. Barnen (Snart 13 respektive 14 år) fick varsitt åkband och vi köpte ett häfte med kuponger. Vi åt där och så stannade vi trots spöregnet kvar på konserten med Uno Svenningsson, Tommy Nilsson och Patrik Isaksson. Det var en rolig men rätt jobbig dag. Många som rökte i rökrutorna. Det är ju faktiskt begränsat var man får röka. Men det jag tänkte på var - hur kan man tycka att det luktar gott med röken från en person som röker som man råkar gå bakom? Det luktar ju inte egentligen gott? Men att åka till Furivik är en sak vi har låtit bli tidigare för det kostar ju så mkt. Men rökningen kostar ju en del och det har man då inte tänkt på för det var en självklar del i de månatliga utgifterna... Hmmm ...

Min tanke kring "inget nikotinsug" är att det nu mer har gått över till att handla om vanor. Nikotinet är ur kroppen, vilket innebär att nikotinmonstret ropar av och till efter påfyllning av sitt godis. Samtidigt undrar jag personligen ibland om det är något annat som kroppen/hjärnan egentligen frågar efter. Vad var det vi hanterade med att röka? Vilka tankar, vilka känslor, vilka beteenden/vanor? Vad var det som gjorde att vi rökte, borträknat själva nikotinberoendet?

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se