juntros blogg

Livet som ickerökare sextonde dagen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag vaknar en lördag och klockan är ca 7.15. Jag måste inte gå upp, men jag tycker det är lika bra. Jag har inte varit en pigg person på att gå upp tidigt innan, men nu tycker jag faktiskt att det är ganska mysigt att gå upp. Jag har tidigare varit morgontrött och inte förstått vad man ska upp tidigt för ;-)

Är det åldern. denna förändring? Jag tar mitt morgonkaffe som tidigare spenderades tillsammans med en morgoncigarett. Vilket uppvaknande det var. In med kaffe som inte smakade värst mycket pga sänkt smak pga rökningen. Inhalerande av tjock gråaktig tät rök som gav kvävningskänslan direkt snarare än en kick. Kicken - uteblev ju efter första cigaretten i varje återfall.

Nu sitter jag med morgonkaffet och det smakar faktiskt kaffe.

Jag fyller kanske på detta inlägg under dagen, och/eller så kommer det något nytt inlägg. Idag får vi besök och en viss del av det besöket röker. Det kan hända att jag behöver skriva av mig röksuget.

Det här går bra det

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag är inne på kvällstimmarna. Det är 12 timmar till femton hela dygn och inträdet av det 16e dygnet. Jag kan i princip om jag vill, gå och lägga mig nu. Nu gör jag inte det för vi har främmande. ;-) Men om jag skulle behöva för att bevara mig själv som icke-rökare - så skulle det inte vara jättekonstigt att gå och sova.

Egentligen är det inte så svårt - det är ju faktiskt bara att låta bli att köpa cigaretter och låta bli att tända dem och finns de inte kan jag ju inte tända dem. Hur mycket tid går egentligen åt till att tänka på cig nu? Jag tänker inte på det hela tiden. Det jag märker är att jag är mer på spänn på ett annat sätt än vad jag var innan jag slutade röka.

Behöver hitta avspänning och acceptans. Tror jag har lite svårt att acceptera mig själv som jag är. Känner mig lite osäker i situationer och blir då spänd. Detta har varit värre genom åren, känner igen det. Så jag vet att det kan blir bättre.

2 fulla veckor kl 9.00 - och sedan FEMTONDE dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Ja det är två fulla veckor sedan jag återgick till att vara icke-rökare (som vi alla är födda att vara) ... två hela veckor. Jag går alltså in på femtonde dygnet idag. Jag har inte så stora abstinensbesvär just nu. Jag är lite trött och dåsig när jag kommer hem, antagligen för att det tar lite energi att hålla fokus trots allt. Koncentrationen kanske är lite sämre tror jag. Lite närmare till lätt förvirring också. Men jag har inga svårigheter egentligen med att inte röka. Just nu - bara att välja det hela tiden. Det krävs ingen större ansträngning.

Jag tycker att det fungerar mycket bättre än jag förväntat mig. Man kan så fundera på varför man drar upp så många negativa tankar i koppling till att inte röka mer ... i förväg.

Fjortonde dygnet - värmen kom

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Värmen kom. Och det fjortonde dygnet pågår. Imorgon klockan 9 inleds det femtonde. Dessa dygn - på något sätt ännu viktiga! Varje dag räknas och ibland under dessa snart två veckor har det varit - en stund i taget. Om ett inte så långt tag kommer dessa dagar att flyta ihop och vi talar om veckor, månader och oj - kanske till och med år. Men här och nu är det idag, en dag, den fjortonde.

Jag är icke-rökare .... och jag tror att det är viktigt att betona just att jag är icke-rökare, inte bara "hon som alltid har rökt och fallit dit efter ett tag när hon till slut lyckats göra ett rökstopp. Jag är äntligen icke-rökare IDAG!

Jag är idag - ganska snäll mot mig själv i det att jag kan klappa mig själv på axeln och säga BRA JOBBAT! du har inte rökt på snart två veckor! Men jag kan lika gärna smälla mig själv på truten för minsta lilla fel jag gör eller minsta lilla tveksamhet jag känner till min egen förmåga och det gäller i mitt arbete eller mina studier också. Jag kan alltså vara otroligt hård mot mig själv också och jag tror att det skulle kunna vara en del av varför jag egentligen rökt. Om man är hård mot sig själv har man nära till att straffa sig för saker man gör "dåligt" och här kommer eventuellt det destruktiva beteendet röka in. Nu är det ju även så att det som jag för stunden anser är "dåligt" är inte nödvändigtvis "dåligt" alls, utan det kan vara den över-kritiska delen av mig som bedömer det så. Det är ju ett destruktivt beteende att röka oavsett orsak till rökningen.

Jag jobbar på att försöka vara snällare mot mig själv och nu när jag slutat rökt märker jag hur dum jag i ord kan vara mot mig själv. Det är något jag behöver jobba med.

fokus

Igår rökte jag inte.

Att gå förbi fullständigt hela orökta cigaretter som någon tappat och välja att inte ta upp den och hitta en tändare för att röka den så där i början av ett rökstopp ... Ni vet när ögonen riktas rakt på det där nikotin-givande monstret och man lyckas inte slita ögonen i från de ... Nästan lite tvångsmässigt ... Men även KÄNSLAN när man lyckas ... hålla sig ifrån det trubblet ... ;-) Den känslan har jag och den behåller jag. Jag gick nämligen senast idag förbi en totalt fullständigt hel cigarett ... log ... och gick förbi ... Samtidigt blir jag full i skratt åt själva tanken att ta upp en cigarett från marken och röka den. Egentligen lite tokig tanke! Det säger något om beroendet. Det säger något om fokuset som hjärnan har. :-)

Men jag är ju äntligen en icke-rökare och då röker man ju faktiskt inte (lite inspiration av Allen Carr).

Tolfte dygnet avklarat - då går vi på TRETTONDE

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

1. Rökfri
2. Sovit okej ännu en natt.
3. Känner mig lite mindre spänd.

Ja det var tre ganska så positiva saker att starta dagens inlägg med. Klockan är fem över halv sju. Jag sticker hemifrån kring 7-7.30. Börjar 8. Det är positivt att jag har ett jobb som jag trivs med. Det känns lite jobbigt att de första veckorna på sommarjobbet fick fokus nikotinabstinens förutom det faktiska jobbet. Det har nog inte tagit över i mina arbetsuppgifter. Å andra sidan är det ändå värt det, så länge det inte har påverkat arbetet i för hög grad. :)

Jag är gladare i mig själv, men jag har även närmare till ledsamhet och andra känslor. Det har väl med att göra att jag inte gömmer mig bakom den där rökridån så fort jag riskerar att känna något, gott som ont. Jag är med andra ord mer äkta. Jag är inte van det och jag blir nog lite mer spänd till en början genom detta. Men det går ju över det med.

SVERIGE vann fotbollen igår. Guld! YES! Jag är inte hyperintresserad! Men det var kul!!
GREKLAND gick i bankrutt. Det var ju mindre bra!

Men rökfria fortsätter vi vår dag! eller hur?

Varför VILLE jag sluta

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag vill att det här rökstoppet ska hålla och vara det sista för att jag har lättare att andas, jag orkar mer, jag kan spara mer pengar, jag mår bättre över lag. Jag luktar inte rök. Jag känner smaker, lukter, bättre andedräkt. Jag är ett bättre föredöme för barnen, i mitt arbete (framtida såväl som nuvarande). Det är delar av varför jag först ville sluta röka.

För att det här rökstoppet ska hålla "krävs" att jag aldrig mer röker. ALLTID ser till att göra vad som är bäst för mig och mest rätt för mig. Inte för att det KRÄVS av mig utan för att det är MIN ÖNSKAN, min VILJA, min VÄRDERADE RIKTNING. Om jag alltid ser till att göra så ... kommer jag att vara rökfri om tio år också.

Jag har alltid haft lite av ett problem med ordet aldrig. Men jag inser att man kan använda sig av ordet alltid och få fram samma innebörd med vad som sägs.

Vi kan alltid välja att följa vår önskan, vår vilja, vår innersta vilja och det innebär då att vi alltid förblir rökfria.
Jämfört med att vi aldrig mer kan följa röksuget och aldrig mer kan röka.

Ett enda ord som kan förändra känslan så oerhört mycket.
Jag har fortfarande inte hela 12 dygn rökfria. Men jag känner viss skillnad i min attityd. Min motivation. Min stabilitet och balans.

Tolfte dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Igår var en ganska tuff dag som rökfri av okänd anledning. Det var lite diffust varför det blev så svårt egentligen, men så kan det vara. Idag på morgonen går jag in på det tolfte dygnet. Det känns ju desto bättre. :-) Inatt har jag sovit vettigt utan att vakna varje timme vilket känns skönt. Jag ska snart knyta på mig skorna och dra iväg till jobbet för dagens arbete. Ska bli roligt idag också! :-)

(uppdaterar nog detta upplägg i eftermiddag/kväll)

det elfte dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Det känns lite svårt att avgöra om jag är röksugen eller inte idag. Egentligen är jag ju inte röksugen (fysiskt) utan mer spänd och stressad av en orsak. Det känns mindre bra. Min hjärna blandar dock ihop stresskänslan, med röksug av någon anledning. Det är väl antagligen så den har associerat ihop det i flera år. Men jag är medveten om det nu ... ;-)'

Jag vet innerst inne att jag inte vill röka, men det verkar svårt att riktigt förstå. Men jag försöker förstå och ...
röker .... det gör jag inte under tiden!

--- timmarna går och jag håller ut - surfar på vågen - och har lite ögon- och tankekontroll. Accepterar det som inte går att förändra och förändrar det jag kan - och försöker stanna här och nu, medvetet närvarande.

Jag kan inte förändra att jag någonsin rökte, för det är redan gjort, så jag får acceptera att det är så. Jag kan förändra reaktionen på det - dvs. inte tillåta mig att falla för frestelsen att välja att röka. Välj att låta bli cigaretterna. Dagen idag har jag känt mig spänd och stressad. Men jag har VALT att inte röka! Och jag har VALT RÄTT!!

sömnrytm

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag sover inte så bra! Vaknar 3-3.30 och sedan vaknar/somnar jag om vartannat. Jag väljer att ligga kvar och somna om och inte älta problemet för mycket. Men jag hoppas att det upphör snart och att vettig sömnrytm återkommer.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se