Dinqas blogg

Det går bra nu

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det har varit semester och underbart med roliga saker att göra, egen tid och mycket avkoppling. I samma stund som jag klev innanför dörren på kontoret blev jag påmind om att jag saknar snusen, men det är inte mer än att jag vet att det sitter i huvudet (haha) och att det också kommer att gå över, ge med sig, blekna och försvinna.

Jag vill tacka för allt stöd och alla trevliga tillrop som jag fått härinne, men mina besök kommer att bli allt färre i takt med att abstinensen lägger sig och jag gör mig fri från vanor kopplade till missbruket.

Lycka till alla!
Friheten från beroendet är faktiskt värd all kamp!

Jag ska aldrig bli detektiv

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag lovar härmed att inte starta någon utredande verksamhet à la privatdetektivbyrå. Efter ett mycket trevligt, men för min motpart mycket förvirrande mailutbyte har jag lyckats fastslå att det finns många som har ett visst namn i staden där jag bor, samt att det finns fler än jag som inte litar på sitt minne. Innan missförståndet klarades ut lyckades jag svårligen stressa en stackars man, som säkert hade nog ändå utan att jag skickade knasiga mail om att han skulle vara referent åt mig. Jaja.

Det är faktiskt rätt kämpigt utan snus för mig fortfarande. Jag har insett att jag inte tycker om den jag är utan nikotin. Jag har ett rätt hetsigt humör, är känslig för lågt blodsocker, har ganska låg vakenhetsgrad och pendlar mellan att vara intensivt närvarande och högeligen frånvarande. "Men det är ju du, på riktigt, den du är, ju. Det måste du ju inse och acceptera.", sa min väninna så glatt. Ja det är ju det som är problemet. För 175 kr/vecka så finns inte den jobbiga människan.

Usch. Deprimerande är jag dessutom. :-(

Hatar små problem

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag blir vansinnig på allt sådant där småtjafs som jag måste ta itu med på grund av att jag är en ganska vimsig och oplanerad människa som är dålig på att hålla kontakten.Just nu söker jag ny tjänst, eftersom den jag har är tidsbegränsad, och då behöver man ju ha lite kontakter kvar bakåt, så att säga. Det har jag inte. Just nu leker jag detektiv på nätet och i mina gamla papper (var ÄR några av de där pappren, förresten?! Skit, skit skit! Nu fick jag visst bli detektiv i skåp, lådor och kartonger också. Blä.).

Längtar efter snus så att jag kan smälla av. Men i ärlighetens namn så skulle det ju inte lösa någonting, utan endast få mig lite mer likgiltig inför problemen, vilket ju egentligen inte är vad man behöver. Och inte behöver jag en onödig utgift heller. Nä nä... Framåt i ullstrumporna i vims-pannkakan.

Tack för att ni finns och kämpar

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej på er medmänniskor i beroendebrytandets frontlinje!
Tack för kommentarerna jag fick på mitt förra, lite deppiga inlägg. Det är precis vilsen jag är, och även om jag är stolt över att inte ha återfallit under en helg som annars varit en fälla för mig så visste jag liksom inte hur jag skulle uppskatts det. Ska kika på mindfulness och se vad det kan ge.

Annars så tycker jag att det är så skönt att komma in hit och läsa om även andras kamp, tankar coh känslor av befrielse men också kluvenhet. Blir glad av att få hjälp att komma ihåg alla vinster t.ex.

Ha det riktigt bra, och lycka till!

Det känns tomt

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Det blev inget återfall under midsommarhelgen i år. Annars har väl det varit något av en tradition under de tidigare försöken. Den värsta abstinensen har börjat lägga sig nu, vilket är skönt. Det känns dock väldigt tomt utan snuset, och jag blir bara mer och mer medveten om hur många små rutiner och vanor som jag skapat kring mitt beroende. Vad ska man ägna sig åt i stället? Mindfulness?

Jag stod visst ut

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Promenad, kaffe, snusersättning utan nikotin/tobak, lite nytänk om skittråkiga arbetsuppgifter.
Voilá.

Jag. Står. Inte. Ut. !!!!!

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Hjälp!
Måste göra skittråkig uppgift vid datorn på jobbet.
I dessa lägen har jag brukat snusa rätt mycket för att råda bot på tristessen samt för att hålla mig vaken. Nu har jag inget snus. Känns som att skallen är en tryck-kokare och det kliar under huden. Jag vill göra något annat, jag vill härifrån. JAG VILL HA SNUS! GE MIG MITT SNUS FÖR HELVETE!

Pissdag.

Skämsigt

Igår snusad jag 1 prillor.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Nu har jag talat om för min mamma att jag lägger av. Hon försöker trappa ner på sin rökning, med målet att sluta, så jag tänkte att vi kan stötta varandra. Vi två på grund av nikotinabstinens förvirrade människor förde ett mycket vimsigt telefonsamtal under kvällen, men lyckades väl i alla fall förmedla varandra våra sympatier och stöd i ansatsen.

Igår körde jag igång med den hårdare träningen igen, för att lindra abstinensbesvären och få något annat att tänka på. Det fungerade hur bra som helst, ända tills passet var slut och jag ute i omklädningsrummet insåg att jag gjort en vana av att ta en prilla efter träning, vilket resulterade i en massiv attack av nikotinsug, Ack, denna nivå av förfall som jag hade sjunkit till! Blandmissbruk av endorfin och nikotin!

Nästa utmaning kom när jag var hemma och började laga mat, och jag inser att det ligger en full dosa i kylen. Visserligen inte mitt vanliga snus, men snus lik förbannat. Efter att ha hållit krampaktigt i kylens handtag en stund, grabbade jag tag i dosan och hällde ut alla prillorna i soporna. Tre timmar senare, under ett mycket plågsamt anfall av snus-sug stod jag där med handen i soptunnan och rotade fram en prilla. Blääää.

Jag skäms.

Men, för att se det hela positivt så har jag inte haft något återfall idag.

Masochisten är tillbaka

Igår snusad jag 10 prillor.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag slutar tvärt. Inga hjälpmedel, ingen lång planering innan, inget som underlättar.
Dessutom håller jag det hemligt. Jag vill inte ha tjat, stöd, pepp eller missriktade omsorger (IRL).
Jag är inte klok. Detta blir ett lidande.

men varför....

Igår snusad jag 4 prillor.

alltså... man blir så less på sig själv mellan varven... Suck!!!! Och så måste jag nolla räknaren och se alla 100 dagar försvinna.... Klarar inte det just nu... Imorgon är en annan dag.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se