Så, här sitter jag med mitt första nikotintuggummi underläppen. Känner mig lite nöjd över att jag äntligen tagit steget, att det blev första tuggummit och inte ännu en cigg i mängden vid det här tillfället av röklust.

Det svåra för mig är ångesten... det spritter i benen, hjärtat dunkar hårt och en medelstor dvärg sitter på bröstkorgen. Jag kan inte sitta still men samtidigt blir jag galen av att vanka runt, runt och runt.
Jag ska inte sluta cold turkey, jag ska sänka till 1-2 cigg om dan med hjälp av tuggummin och hoppas kunna gå över helt till tuggummin om en inte allt för lång tid.
Så, det var nog allt jag hade för det här första logg/blogginlägget.

Live long and prosper!