Måste säga att det ändå går oförskämt bra, detta. Fast jag har en viss saknad, på något vis, i kroppen. Inte alls hela tiden, men då och då. Än så länge har jag inte ersatt den med någonting alls. Vid tidigare rökslut har jag stoppat i mig något i munnen för att trösta den där känslan av saknad.

Fast nu vet jag ju att jag istället borde vara oerhört glad och tacksam som SLIPPER suga i mig mängder av gift som så småningom kommer att göra mig allvarligt sjuk. Så jag väljer: Jag slipper röka och inser att känslan av saknad är mitt gamla nikotinmonster som försöker få mig att tro att jag missar något, när jag egentligen vinner så oerhört mycket bara genom att låta bli att röka.

Livet är alldeles för bra för att förstöra det med onödiga gifter!

Det går fortsatt väldigt bra med att inte röka och det känns verkligen som att det så kommer att förbli. Jag blir påmind då och då vid särskilda tillfällen att jag brukade röka då.

Som idag, t ex. Två av barnen och en respektive var på middag. Vi drack vin och satt och pratade när jag plötsligt tänkte att jag skulle gå ut och röka. Kom på att jag ju slutat och stannade upp i tanken en stund och funderade på varför jag tänkte så. Hade detta varit någon av alla andra gånger jag slutat, så hade jag gjort vad som helst för att leta efter någon form av nikotin om det så var en gammal fimp.

Nu konstaterade jag att det inte alls kändes nödvändigt och förmodligen inte alls skulle smaka lika gott som min hjärna försöker lura mig att tro. För vad ÄR egentligen gott med att röka???

Alltså, det låter som något man hittar på när man säger att det faktiskt är ganska enkelt att sluta. Och det finns en risk för att alla som har ett helvete just nu blir arga på mig.

Men efter att ha försökt att sluta röka ungefär tio gånger, där varje gång var ett litet helvete kände jag att jag förmodligen måste byta metod för att lyckas. Dessutom har jag gått och väntat på denna "motivation" som alla pratar på. Jag har ALDRIG känt någon motivation som fått mig att sluta. Nej, det har varit enbart mycket stark envishet som gjort att jag lyckats hålla upp några gånger.

Så för sju dagar sedan gick jag på EasyWay's sluta-röka-kurs. Rätt skeptisk till en början, men jag lockades av att jag skulle få pengarna tillbaka om jag inte lyckades :-).

Jag har lyckats. Jag är faktiskt helt säker på det! Kalla det någon slags omvänd hjärntvätt, men jag blir gärna hjärntvättad i det här sammanhanget.

Det som är så tråkigt är ju att jag vet att jag inte kan övertyga er om detta, för man måste uppleva det själv. Jag är bara förvånad över att inte sjukvården hakar på denna metod. Uppenbarligen är det väldigt högt antal som lyckas, eftersom företaget fortsätter att finnas (=dvs de behöver inte betala tillbaka särskilt mycket kursavgifter=många lyckas sluta med denna metod).