Ja, nu har jag gjort ett nytt försök igen.

Jag trillade "dit" i slutet på maj under min semester och sedan har jag faktiskt inte tagit itu med sluta-röka förrän nu när jag kom hem från min tredje semester i Tunisien på andra halvan av oktober.

Förra lördagen - den 1 november la jag av! - så nu har jag varit rök- och nikotinfri en vecka. Det känns bra även om det inte är helt enkelt. Får enorma sug ibland och ibland så känner jag inte ett dugg sug.Anledningen - moroten nu - är att jag måste spara ihop fickpengar till nästa resa som går i maj 2009 - gissa vart ;-).

Jag kanske behöver er hjälp så jag kommer nog titta in då och då! Hoppas också kunna pusha en och annan lite själv. Kram till er alla kämpar!

Attans. Det blev en underbar semester i Tunisien! Det var bara det att jag kunde inte/ville inte vara utan cigaretterna där nere. Ändå så köpte jag inga ciggisar på taxfree på nedvägen (nej inte på hemvägen heller). Men efter några timmar på plats så köpte jag en ask - och det smakade sådär. Men jag fortsatte bolma på hela semestern och även sedan jag kom hem.

Ska börja jobba på måndag igen. Så i morgon har jag tänkt mig att jag ska köra min hypnosskiva och jag hoppas att det går bra att sluta igen. Förhoppningsvis är det lättare att när jag har fullt upp på dagarna.

När jag slutade röka så gick jag upp i vikt. Nu är jag på väg ned igen. Undras om det beror på ciggisarna eller på mitt i övriga bra leverne i Tunisien: Regelbundna mattider, nyttig mat, långa sköna promenader längs stranden och lite sportaktiviteter.

Ja, jag är en syndare men inte mer än en människa. Jag kommer inte att gräma mig alltför mycket att jag föll dit utan göra ett nytt (eller flera tappra försök) att sluta.

Fortsatt trevlig midsommarhelg till er alla! Keep on - ni som håller er borta från nikotinet. Vi andra "syndare" - vår tid kommer nog. Vi tar nya tag tillsammans hoppas jag. Kram på er alla!

Bara några dagar kvar så passerar jag 100-dagars strecket :-) Det var ju vad jag ville innan jag slutade röka - att nå långt, längre än jag gjort tidigare i mina sluta-röka-försök. Denna gång har jag lyckats stå emot att hitta anledningar till att ta en cigg . ni vet de där svårigheterna man möter på i det som kallas livet: När bileländet krånglar och man har bråttom, när man tappar en lagning i en tand när det är nästan tomt i plånboken eller när någon säger nåt mindre snällt till eller om dig, bråkiga ungar, jäkligt på jobbet eller när karln får för sig att han vill skiljas NU! Ja, tidigare så tog jag varje sådan chans till att rättfärdiga att ta en cigg eller två...Ciggen var tröst. Och i andra sammanhang var den belöning.

Under mitt sluta-röka-försök nu så har svårigheterna varit oerhört många och av mycket mer allvarlig karaktär än "fjuttigheter" som bilkrångel, tappade lagningar, bråkiga ungar etc. Men ändå står jag pall! Jag tror att vad jag insett denna gång men inte de tidigare gångerna är att rökning är ett förbaskat SJÄLVBEDRÄGERI och att jag har kontrollen när jag VILL ha den. Ibland vacklar jag - men jag har inte fallit ännu, inte ett bloss sedan den 11 februari, inte en gnutta nikotin! Och nu snart 100 dagar!

Jag försöker ha tålamod och tro att mina belöningar för att sluta röka, att inte använda nikotin över huvud taget kommer även om det ser svart ut just nu med alla hälsoproblem. Det är ju den egna och omgivningens hälsa som brukar vara den största anledningen till att lägga av med nikotinet: då vill man ju bli bra eller bättre i alla fall. Nåja - jag har i alla fall kommit till insikten att det är JAG som bestämmer och att jag inte kan skylla på andra faktorer i livet eller på andra människor om mina tilllkortakommanden.

Söndag. Gudstjänstdag. Klart det behövs en bön för oss nikotinberoende!

Du som haver ciggen kär,
se till mig som beroende är.
Vart jag mig i världen vänder
är det nån som en smäktande cigg tänder.
Motivationen att sluta kommer, och ciggen går,
jag förbliver nu rökfri alla år,

Jag har syndiga tankar. Tänker : Undra om jag ska köpa en limpa cigg på taxfreen när jag ska åka på semester. Fast sen tänker jag att om jag köper de ciggen så kommer jag att röka dem och sedan så är jag nog fast igen. Fast - jag har ju slutat en gång å då kan jag väl sluta fler gånger. Fast då måste jag ju börja om på noll dagar igen och det vore ju träkigt. Fast det är ju praktiskt att räkna in ett avbrott i tiden sedan jag slutade röka. Då verkar det ju mer dagar än det faktiskt är. Sedan skulle jag ju kunna smygröka - ingen som känner mig behöver få veta något.

Undras hur det är med grannen under mig, Undrar om hon tjyvröker. Jag vet inte så mycket om grannen under. Den familjen är nyinflyttad. Det var ju inte så himla bra att de flyttade in. Det är ju vår och riktigt härligt ute vissa dagar och jag är en sån som gillar att få in luft i lägenheten och balkongdörren står öppen närhelst det inte är för svalt. Men nu luktar det rök när balkongdörren står öppen. Ja inte från min balkong utan från grannen under. Ibland tänker jag att jag kanske ska bli lite småsur och klaga. Själv bor jag högst upp och rök stiger ju så när jag rökte så steg röken ovanför taket. Men grannen.... Fast....

Jag kom ju på att jag inte alltid bott högst upp. Säkert har jag haft någon granne boende våningen över mig som svurit ve och fasa när jag bolmat på balkongen. Det är ju ganska många år som jag varit balkongrökare. Närmare 28 år. Ja alltså, när barnen började komma så blev man ju lite klokare och rökte på balkongen på dag o kväll men sent sent på kvällen eller natten - ja då blev det en cigg under köksfläkten. Nä, får försöka hålla mig och inte bli grinig på grannen. Lovar bara att försöka - inget mer.

Härligt! Helg!

Stolt över mig själv och stolt över alla er andra som också vill så mycket och lyckas att stå emot suget. Önskar er alla en riktigt skön helg!

Barn/ungdomar under 18 år får ju inte köpa cigarretter. Så länge som tobak är laglig över 18 års ålder så kan man ju inte mer än säga till dem än att börja röka är inkörsporten till ett troligt, livslångt beroende som för de flesta kommer att innebära hälsoproblem och mycket möjligt allvarliga sådana. Nikotin ett ju ett av de allra värsta gifterna/drogerna - kroppen tillvänjs oerhört snabbt.

Livet är underligt ibland. När man tar tag i saker och försöker bli en sundare och "bättre" människa så kommer andra bakslag. Att sluta röka och bli nikotinfri har gått superbra. Visst har det varit en del kamp men jag har klarat den - jag har varit karaktärsfast p g a min motivation. Fast det händer ju så mycket negativt med min hälsa just nu: har haft mens sedan 14 januari varje dag (ja de problemen började före rökslutet). Dessemellan har det varit störtblödningar och jag har haft svårt att hinna ta mig till jobbet utan att läcka över.

Fortfarande så håller jag mig rök- och nikotinfri och jag är stolt för att ha klarat det så här långt. För det är första gången som jag lyckats hålla upp mer än en månad. Ja, nu håller jag ju inte upp - jag har ju slutat röka nu ;-).