Snart 2 månader har gått. Och det går upp och ned, jag springer av mig röksuget, för nu har det slagit till igen. Mina antagonister håller låda - en liten cig skulle du allt må bra av, - skärpning du har ju slutat! Så där är det hela tiden, hjärnan håller på att falla samman.
Jag har läst att flera haft besvär efter ganska lång tid, men hur länge ska det hålla på?

Och tack för de uppmuntrande tillropen, de värmer verkligen!

Den ständigt och förevigt? röksugne.

Det värsta är över för den här gången, kan det vara sant!!! Upp i ottan, ut i bitande kyla, fyskiskt arbete-veden ska in.
Lunch och sedan en befriande skidtur underbart! Men min dag började med tankar kring en kommentar till mitt logginlägg, gör nåt som du verkligen vill, nåt fräckt. Resultat-jag tänker ta MC-kort! Tänk att få susa fram på egen hoj, känna doften av sommaren och inte stanna för att tända en cig, utan åka tills bensinen är slut, om jag vill. Inget nyttovärde mer än att det gör mig lycklig när jag tänker på det just nu.
Och mitt beslut står fast, aldrig mer en cigarett!!

Heja på alla andra som våndas där ute.

Det här är mitt första besök på den här sidan, och mitt sista halmstrå känns det som. Efter tre rökfria veckor har depressionen slagit till. Håglös, orkeslös, ledsen, rastlös, irriterad och ingenförstårmigkänsla. Känner i gen det här från mitt förra rökstopp som varade i fem år, men som tyvärr blev ett uppehåll bara. Nu kommer paniken över att må så dåligt igen, vad gör jag! Lider och härdar ut, men hur då?

Tacksam för råd!