Jag tycker väldigt synd om min omgivning, främst då min familj. Känner mig så jävla hemsk varenda gång jag fått ett aggressions utbrott på dem bara för att jag är röksugen. Mitt humör är alltså åt skogen. Känner mig som ett monster när jag bara nedvärderar dom och gör dem ledsna. Jag vill vara snäll men det går inte. Och det är så onödiga saker som jag bråkar med dom om. Känner mig som en moralkärring när jag säger vad dom ska och inte ska göra. Hoppas verkligen att det blir lättare att kontrollera mig själv snart för varken jag själv eller min familj mår bra när jag är så taskig mot dem. Jag vill inte vara elak och jag ska tänka mig för mycket mer nu. Inte blir det lättare när man har pms samtidigt.

Någon som har nått tips på vad man kan göra när humöret sviktar?

Jag satt nyss här och funderade på det ena och det andra och plötsligt slog det mig att jag låter normal när jag andas nu ! Det varken piper, tjuter eller rasslar när jag andas. När jag rökte och hörde det ljudet blev man såklart orolig men tänkte att det var nog bara så det skulle vara och så gick man och tog sig en cigg istället för att sluta tänka på det. Nu är jag så glad att det är så lätt och skönt att andas. När jag är ute och går och andas så känns det också mycket bättre. Förut kunde man vara ute och gå eller träna men ändå fick man inte den där underbara känslan av att man gjort något bra för sig själv efteråt som man känner nu.

Det känns också skönt att man slipper lukta så otroligt äckligt. Okej, när man själv är rökare känner man inte det men när man är rökfri, usch vad det luktar illa att ha rökare omkring sig!

Idag har jag varit rökfri i 59 dagar. Jag hade aldrig klarat det utan mina nikotinplåster kan jag säga! Är så glad att dem fanns. Använde mig av dem den första månaden. Hade jobbiga nätter då man bara helt plötsligt kunde vakna upp, jag hade jobbiga drömmar. Trots att dem också är ganska dyra så är det värt det, tänker på hur mycket pengar jag sparar in nu när jag är helt fri och hur mycket jag sparar i framtiden.

Känns också helt sjukt att börja när man var ca 14 år och sedan sluta bara några dagar efter man fyllt 18. Hade jag själv kunnat gå till apoteket för att köpa plåster när jag ville sluta innan jag var 18 så hade jag nog vart rökfri längre. Men men, bättre sent än aldrig och jag skulle inte byta min rökfrihet mot något!