...de mörka rökbeläggningarna på insidan framtänderna är helt borta. Efter bara fyra dagar! Det känns skitbra! Inga gula fingrar eller naglar längre, Pengar sparade och jag luktar gott!

Visst, ibland känns det som att jag vill åka och köpa cig, men den här gången har jag överlistat monstret :) Jag har också tagit tag mer i hälsan. Jag började gymma till och från för några månader sedan, men jag rökte alltid en cig innan jag gick in och direkt efteråt. Det kändes lite puckat om jag får säga det själv ;) Men igår upptäckte jag att jag faktsikt fick en direkteffekt av rökstoppet (alltså av att inte röka direkt innan). Jag kunde springa i rask takt i 3 km på löpbandet UTAN att ta astmamedicin! Yey!!

Den största vinsten av alla är dock att jag har fått självrespekt! Jag är stolt över mig själv och det ska ni alla vara också. Fan vad bra vi är som har fattat beslutet att själva styra våra liv mot hälsa och välmående!

att jag sover som en kratta och är konstant TRÖTT? Jag ska ju egentligen inte ha några egentliga abstinensbesvär då jag går på starkaste plåstrena 24 h/dygn. Jag får ju fortfarande nikotin...

Och när ska jag sluta tänka på cigaretter hela tiden? Inte att jag vill ha, men cigaretter och rökning upptar mina tankar dygnen igenom. T.o.m. drömde i natt att jag skulle resa till USA och då skulle jag röka ;-)

Jag vill bara ha det här överstökat nån gång så att jag kan gå tillbaka till mitt normala liv (fast självklart utan cig)

Känns stabilt än så länge. Några hjärnspöken som knackar mig på axeln då och då och säger åt mig att jag ska tända en cig. Men HA! Det tänker jag inte göra. För jag är en icke-rökare. Sådeså!!

Då var dagen här (igen...)! Rökte sista ciggen imorse, klappade på ett plåster och håller tummarna. Den här gången SKA det gå vägen!
Jag har länge känt en skräck över min rökning. Astma har jag, hostar jämt, luktar illa och ett dåligt föredöme för barnen. Jag vill verkligen bli den jag anser att jag vill vara; nämligen rökfri med betoning på FRI!
Jag vill överraska alla som tycker att jag är svag och aldrig kommer att klara av detta. Jag ska minsann visa dom!

Tänk så mycket enklare allt kommer att bli. Slippa ångest, rädslor, leta cigg, planera rökpauser, skammen m.m. m.m. m.m.
Jag har ju även börjat träna, och gillar det faktsikt. Så ett rökfritt liv passar så mycket bättre med mina livsambitioner. Sen ska jag och min man beställa ett nytt kök nästa vecka. Jag har oroat mig en hel del för vi ska ha råd med detta, men en snabb överslagsräkning visar att ALLT finansieras med ett rökstopp. Skrämmande när man räknar så där.

Just nu känns allt hoppfullt. Men så börjar det alltid. Man är motiverad och känner jävlaranamma. Men sen då, när det lagt sig medan röksuget fortfarande finns kvar? Vad gör man då?

Har inte rökt på snart fyra dagar nu. Rekord!
Var väldigt nära att gå och be en arbetskamrat om en cig nyss. Kände paniken i kroppen, trots plåster. Men valde att först gå ut och kolla Facebook. Där hade en av mina bästa vänner lagt ut en status där det stod: "Håller tummarna för en kompis som vill bli rökfri".
Jag blev alldeles tårögd och det var precis vad jag behövde för att inte gå ut och röka!!

Ibland kan kompisar och familj vara mycket mer effektiv än alla nikotinhjälpmedel i världen!!!

Önskar det vore vår nu! Inte bara pga snö och kyla, utan framför allt för att ha kommit en bit på väg.
Jag är nu inne på dag två, och måste hålla fast mig i stolen för att inte åka till affären och köpa cig.... Har jag rökt bort varenda hjärncell????
Jag ska nog gå och stirra i badrumsspegeln en stund för att samla mig.
(Varför finns inte teve serien "Biggest quitter"????)