SingularMatrixErrors blogg

Dag nr1 på jobbet efter semestern.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Första dagen på jobbet efter semestern startade jag med att leta bland lådor och papper runt skrivbordet. Mina kollegor undrade vad jag letade efter. Efter 10 minuter dök jag upp med ett "AHA!" och en liten ask nikotintabletter. Den hamnade i soptunnan direkt. :) Resten av dagen flöt på med en evig ström av bajsmackor. Men det gjorde inget. Snussuget var borta. Det dricks och äts lite för mycket kaffe, socker och annat onyttigt ibland, men det är ändå OK. Jag cyklar till jobbet, hoppas det bränner bort de extra kalorierna.

Det har varit några mentala svackor strax innan jobbet började. Inget fysiskt, bara mentalt deprimerande. Men det är troligen bara det sista som ska bort. Det enda märkliga fysiska abstinensproblemet just nu är trapphuset på jobbet. Det luktar så fasligt mycket snus där. Liksom WTF. Jag kan inte förstå varför, men det är som att sticka näsan i en snusdosa. Jo, jag har letat insmetade prillor i trappsteget men det finns inga. Och städning sker hyfsat ofta. Min hjärna blir lite nyfiken och äcklad på samma gång; luktade jag så där vidrigt/gott?

Inget sug alls!? Finally!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Efter en utlandsresa med skapligt irriterande släktingar och nästan inga mentala härdsmältor från min sida, så verkar det värsta nikotinsuget vara över. Jag får fortfarande lite knäppa glädjefnatt, eller psykbryt men de är mycket kortare än tidigare, eller i alla fall möjliga att avbryta.

Har hittat nikotintuggummin, och annat i min gömmor, som jag bara slängt utan att tveka. Har tryckt i mig en Onico ibland, men känner mig till skillnad från dag 1-3 enbart som jag fått något skräp under läppen. Den värsta fysiska och mentala abstinensen verkar bara hålla i sig 3-4 dagar för att sedan övergå i en veckas mental styrkeövning att motstå "bara EN prilla"-tricket som hjärnan försöker lura sig själv med.

Jag har börjat trappa ned alkoholintaget också, vilket går betydligt lättare mentalt än nikotinet. Det ser ljust ut. :)

Hur många öl?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det där märkliga svaga nikotinsuget infinner sig. Som om någon drar med en sugkopp i ansiktet. Någonstans mellan likgiltigheten och desperationen sänkte jag fyra öl och hoppades på frälsning. Nu försöker jag mestadels dölja min vinglighet och hoppas på att jag packat ned allt som behövs för min kommande utlandsresa. Jag är så j-a trött på nikotin. :(

Men det hände något märkligt idag. Det prasslade i asplöven och jag satt och log åt det härliga ljudet. Skillnaden mot "Det är nog dags att byta prilla"-tänket är omvälvande.

Alkohol, hjälper?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Har semester och har hållit upp med snusandet i en vecka. Kom tillbaka från skärgården igår. Därute fanns ingen möjlighet till snusande och abstinensen var mer eller mindre noll. Några mentala utbrott, men inget allvarligt. Jag har testat att hålla upp tidigare och har ganska bra koll på hur psyket fungerar. Dag 4 brukar vara en välsignelse för mig själv och omgivningen. Men sedan jag kom hem (dag 7) har det känts som att leva i Lustiga huset blandat med Spöktåget och Björnes magasin. Mina tre barn försöker driva mig till vansinne, humöret är i någon form av Joker-läge. Om jag inte retas med någon så skrattar jag åt vad f-n som helst. Frun tycker att jag är barnslig och knäpp (no shit!). Hon har aldrig fattat att jag snusat eller nikotinat. Jag började med Nicotinell tuggummin för några år sedan av en slump. Jag började må dåligt av beroendet för några månader sedan efter att ha ökat intaget drastiskt till dubbelprillor av stark sort. Magen kajkade ur och psyket blev labilt eller rent zombieaktigt beroende på nikotin-nivå.

Jag gick igenom alla mina snusgömmor igår, sniffade på dosorna och slängde dem. Jag fick en märklig flashback av hur jag hittade min morfars cigarrer när jag var barn. Jag mindes smaken och hur jag låtsades röka dem och satt och sniffade på dem. Snacka om att giftet gjort avtryck i hjärnan.

Mitt stora problem nu är att alkohol och motion verkar vara det enda som dämpar nikotinsuget. Eftersom jag inte orkar springa mer än en knapp mil så tar jag till flaskan på eftermiddagen/kvällen. Det känns dumt, men ack så skönt på en och samma gång. Det verkar som många upplever rakt motsatt effekt av alkohol; nikotinsuget ökar. Men jag känner inte det. Kan det vara så jag håller på att byta ut ett beroende mot ett annat. Det är ju sjukt tragiskt i sådana fall. :| Lite orolig för att jag ska behöva fajtas med två "beroendemonster" på en gång snart.

Prenumerera på innehåll
© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se