Jag har varit rökfri i elva månader nu, och mår väldigt bra av det. De få gångerna jag tänker på rökning tänker jag saker i stil med "Gud vad skönt att jag slipper stå ute i kylan och frysa om fingrarna för att kunna röka".

Jag har börjat träna väldigt mycket under hösten, och har fått mycket bättre kondition än innan, och bättre än vad jag tror jag kunnat få om jag inte rökt. Och jag har börjat nytt jobb, där mina arbetskamrater inte vet att jag har rökt.

Jag har snusat på fester 4-5 gånger under det senaste året. Det är onödigt, men snus har aldrig varit något jag går igång på.

Har klarat att sluta röka jättebra, 66 dagar sedan nyårsafton då jag slutade.

För en vecka sedan gick jag ner till de svagaste nikotinplåstren, och nu har jag börjat bli lite röksugen.

Var på bio igårkväll, såg en film där huvudpersonerna rökte hela tiden, och blev riktigt röksugen. Tur att jag var inne i biosalongen!

Samtidigt, röksuget är ganska litet, men frustrerande. Trycker i mig godis för att hålla suget borta.

Trots att jag rökte 7 cigg i fredags hade jag ingen abstinens alls igår, mådde bara bra av att inte röka längre.

Och ena tentan avklarad, bara en kvar. Ett stressmoment mindre.

Först tentaångest, sedan öldrickande med en kompis. Summan landade på 7 cigaretter, de första riktigt vidriga, den sista var, nästan, neutal. Ingen var god.

Slängde cigaretterna och tändaren i en papperkorg på vägen hem från tunnelbanan, så nu är de ute ur mitt liv igen. Nu vet jag alltså att jag inte kan slappna av, inte en enda cigarett till.

Folk jag pratat med om återfallet har sagt massa peppande saker. "Du fixade ju en vecka galant, då vet nu att du kan göra det igen" "Det var bara en cigarett, och inte i närheten av så mycket som du brukar röka". Jag vill också tacka för de peppande kommentarerna här.

Nu har jag räknat på det, tentan på söndag kommer jag klara, tillräckligt många poäng för ett godkänt kommer jag iallafall kunna skrapa ihop för ett godkänt på fem timmar. Ska koncentrera mig på tentan på onsdag istället, den är på dagkursen och känns viktigare, där vill jag klara mig bra, och det har jag goda chanser till.

Nu har jag inte haft tio dagar på mig att förbereda stoppet, slängde det nya paketet väldigt spontant. Men, jag har argumenterat en massa med mig själv, och förutom bakslaget mådde jag väldigt bra när jag slutat röka, så fort dag ett var förbi.

Satt och gjorde gamla tentor inför tentan på söndag, och det känbdes verkligen inte som om jag hade någon chans att klara tentan, allt kändes så förjävligt att det vore lika bra att sabba allting ännu mer, så jag gick iväg till bensinmacken och köpte cigaretter och tändare.

Ingen av cigaretterna smakade bra, blev bara illamående av dem. Har fortfarande kvar paketet och tändaren, men inte rört dem sen dess, vet inte alls hur jag ska göra. Känner mig så misslyckad, nu när allting gick så bra.

Igår var en alldeles för tung dag. Första undervisningsdagen efter jullovet, med föreläsningar 10-12, 13-15 och 18-21. Dessutom sitta och jobba med ett grupparbete under eftermiddagen, som det inte kändes som om vi kom någonstans med. Jag saknade mikropauserna man fck som rökare, var hungrig och hade huvudvärk hela eftermiddagen.
På söndag har jag tenta, börjar bli lite stressad. Sedan nästa tenta på onsdag. Snackat med sluta rökalinjen och bestämt att jag får tugga nikotintuggummi i absoluta nödfall fram tills de tentorna är skrivna. Men jag har faktiskt inte varit röksugen, bara sugen på annat som har med rökning att göra. Typ möjligheten att gå ut några minuter, få en tankepaus.
Fortfarande inte gett mig själv någon belöning för att jag klarat en vecka, kan inte komma på vad jag vill göra.

http://pamflett.wordpress.com/2010/01/05/lang-vantan-pa-rokfri-arbetstid-men-nu-ar-den-har/

Rökning är alldeles för tydligt kopplat till klass, precis som fetma. Av mina medelklassvänner har jag länge varit den enda som rökt. Samtidigt har jag lite svårt att förstå, på individnivå, varför fler människor ur arbetarklassen röker, beroendet är ju lika för alla.
Kanske beror det på att den sociala acceptansen för att röka är större i arbetarklassen? Någon annan som funderat på fenomenet?

Jag är uppriktigt förvånad över att det känns så bra efter bara så här kort tid, jag borde verkligen ha slutat tidigare.

Satt på universitetet idag igen, har medvetet lämnat kvar ytterkläderna vid min plats på biblioteket när jag går iväg för att gå på toa, skriva ut, köpa kaffe och så vidare, hållit mig inomhus hela dagen. Nu behövde jag iallafall gå iväg till affären på eftermiddagen och köpa kollegieblock, rakt förbi stället jag brukade stå under mina rökpauser, men någonstans visste jag att jag inte skulle bli frestad.

Är det någon annan här som läser/läst Äntligen ickerökare av Allen Carr? Den är väldigt fjantigt skriven, men riktigt peppande. Efter att ha läst den har jag slutat känna att det är synd om mig för att jag slutar röka (jag ger ju mig själv jordens bästa present!) och känner mig mycket mer positiv till rökstoppet. Det är mycket i hans metoder som jag inte riktigt tror på/följer (slutade innan jag började läsa den och använder nikotinplåster) men som helhet blir jag väldigt peppad av att läsa den.

Funderar på vad jag ska unna mig själv när jag varit rökfri i en vecka. Hade funderat på att bjuda hem ett gäng folk på middag men januari är fattigmånad fram tills vårterminen börjar och CSN kommer. Någon som har några bra idéer?

När jag varit rökfri i en månad ska jag iallafall köpa kuddar och duk till min inglasade balkong, i vår kommer jag faktiskt kunna sitta där. Tidigare har fönstren där alltid varit öppna för att vädra ut röken så att det varit för kallt att vara där, men nu kommer jag kunna utnyttja inglasningen.

Trött, men inte haft några problem med röksug alls idag. Gick förbi en rökare på gatan idag, hamnade mitt i rökmolnet. Inte alls frestande. Tänkt på rökning i situationer när jag brukat röka, men inte varit sugen alls. Pratat med sluta rökalinjen i telefon idag även om det kändes bra, de ska ringa upp nästa vecka och kolla upp hur det går. Personen vid bordet bredvid mig på universitetsbiblioteket satt och snusade, kände lukten men inga problem det heller. Visserligen aldrig snusat regelbundet, men det är ju nikotin.

Var på apoteket och köpte nikotinplåster för januari ut, har jag lagt så mycket pengar på plåster så blir det ytterligare ett skäl att sluta röka.

Läste Äntligen ickerökare på tunnelbanan, det fanns ett räkneexempel. Istället för att räkna ut kostnaden för cigaretter per vecka, månad, år osv ska man räkna ut vad det kostar att fortsätta röka livet ut. Om jag fortsätter att röka ett paket om dagen för 47,50 (okej, det kommer vara massa inflation, men det räknar jag inte med :) ) varje dag tills jag blir 90 ( antagligen inte realistiskt om jag fortsätter röka) blir det 47,5*365*63=1092262,50, det vill säga över en miljon kronor!

Om jag röker igen kommer jag trilla dit, förra gången jag slutat rökte jag en halv cigg på en fest efter sju månaders rökfrihet och en vecka senare var jag uppe i samma mängd cigaretter som innan. Det här innebär alltså att att börja röka igen skulle kosta mig en miljon, i längden.

Två tentor nu under januari, den 10 och 13. Om jag blir för stressad och röksugen över det så får jag tugga nikotintummi, men inte efter det. Den 14 är det slut med eventuella nikotintuggumin.

Hittills har dag 1 och 3 varit värst, dag 2 och 4 helt oproblematiska. Betyder det att jag kan vänta mig ett komplett helvete imorgon?

Tidigare ikväll fick jag ett helt hopplöst röksug, när jag satt på kafé med en ickerökande kompis och pratade om hur skönt det var att jag slutat. Tog en halstablett, försökte fokusera på annat, tänka bort det. Sedan, när jag kom ner i tunnelbanan och skulle hem blev allt bara värre. Slutade med att jag sprang in på pressbyrån och köpte en chokladkaka (höll blicken nere för att inte ens titta på cigarettpaketen bakom disken). Sen när jag gick från tåget och hem hade jag nästan hjärtklappning, panik. Tur att det inte finns några kvällsöppna affärer här i min förort!

Gjorde tropisk fruktsallad så fort jag kom hem, hade ju sagt att jag skulle unna mig själv det varje dag den här veckan, men har glömt bort det tills nu. Den tog iallafall en stund att göra, höll lite av uppmärksamheten borta från röksuget. Satte mig med salladen vid datorn, insåg att slösurfande inte skulle göra av med röksuget, loggade in på ett datorspel jag brukar hålla på med, efter en timmes spelande känns det så pass bra att jag iallafall så pass bra att jag kan gå och lägga mig.

Igår var inte så farligt, men det här var iallafall inte alls lika farligt som första dagen. Nu kommer röksugen förhoppningsvis bli mindre och mindre. Tre dygn avklarade, 72 timmar.

Imorgon ska jag sitta på universitetet och plugga, och antagligen gå förbi pressbyrån och köpa kaffe flera gånger, komma i närheten av cigaretter. Kanske kan köpa någon annanstans, kaféernas kaffe är visserligen dyrare, men de säljer iallafall inte cigg.