Jag närmar mig 6 månader som rökfri. Det har gått bra. Inte ett enda återfall. MEN, jag ljuger om jag säger att det inte har varit besvärligt. Idag, snart 6 mån efter sista ciggen, har jag fortfarande lite sug - då och då., Den finns där. Men, kort sammanfattat gick det till så här:
- första perioden gick jag på Zyban men körde det inte kuren ut. Slarvade även med antalet (glömde bort iblande)
- Efter några veckor var det bara lättare och lättare.
- Suget kom till och från men en bit Extra (tuggummi) löste det
- Har varit i Thailand med allt vad det innebär - Extra löste de kortvariga sug. Resten tog shopping hand om :)

Under första tiden drömde jag att jag rökte - oj vad gott det var men jävlar vilken ångest jag hade. Tur att det bara var drömmar. Jag drömmer inte om det längre. Har hittat mig själv i det nya, rökfria livet men det tar tid.

Och till sist, ja, jag har gått upp i vikt men det är ju självförvållat. Jag åt mer. Av rastlöshet. Av leda :) Men jag tränar regelbundet och så ska jag bjuda mig själv på fettsug nu när jag har mer i plånboken som icke rökare ;)

Till alla er som tvivlar, "inte klarar av" etc... Kör hårt och kom ihåg: DET SITTER I HJÄRNAN. Man klarar ALLT om man vill! Ge inte upp. Det är värt det!!! Jag ser idag på rökarna och tänker: Fy fan så taskigt de ser ut! Fy fan vad skönt att inte vara en av dem längre!

Har inte rökt på 4 veckor

Har festat - utan att vara röksugen För det där men vara röksugen efter sprit är skitsnack!!! Det är inte sprit som ger en sug. Spriten lockar fram det som redan finns där: viljan att röka, suget att kompromissa. Efter spriten är det lättare. Har man gett sig fan på att låta bli har alkohol inget inflytande. MEN!!! Varning!!! Zyban och alkohol går inte ihop!! Varning för minnesluckor :-D Korta men dock :-D

Slutat med inhalator och spray - sprayen finns någonstans i väskan

Tar inte 2 Zyban per dag - för mycket yrsel :-D Nöjer med med en, ibland glömmer jag ens att ta någon

Har fotfarande den oöppna asken med cigg någonstans i någon väska. Skönt att inte behöva den, inte tänka på den

Suget kommer och går men varar typ 5-10 sekunder.

Har inte gått upp i vikt, har inte ätit mer, har druckit vatten de gångerna jag var lite sugen. Behärskar sug välmedveten om alla kallorier och målmedveten när det gäller träning

Har inte börjat med morgoncardio men kör mitt vanliga pass på kvällarna 5 dgr/veckan

Har skämt bort mig med lite kläder - där rök de tusenlapparna :-D

Mår bra, tänker inte längre på cigg direkt när jag öppnar ögonen, sover bra, jobbar bättre.

Ser friskare ut! Hurra, huden är rosig :-D

Alla ni där ute!! Se vad mycket man vinner? Kämpa, det går, det är inte omöjligt och DET ÄR VÄRT!!!!

Det GÅR att lägga av med rökningen. Se på mig. 4 veckor har passerat :-D

MEN, jag vill ta upp något som ingen verkar skriva om: biverkningar med avväjningen. De vanligaste biverkningar när man slutar röka är:

1. huvudvärk,
2. yrsel
3. förstoppning.

När man dessutom tar hjälp av t ex Zyban har denna följande biverkningar:

1. yrsel
2. förstoppning

Hurra, dubbelt upp! Tänk er nu att gå med en billig fylla (så känns denna yrseln) hela dagarna och dessutom få vara NÄRA DÖDEN! Yup, du läser rätt, nära döden. Här är förklaringen:

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12276527

Men det är klart, rökning är inget alternativ :-D

Jag har känt det ett antal gånger men inte kunnat formulera känslan med ord förrän nu. Sluta-röka-loggen. Visst, bra de första dagarna. Men sedan - när allt flyter på så bra - känns det som om jag klamrar mig fast vid mitt gamla rökarlivet. Som om f d rökare är min identitet. Jag vill inte identifiera mig med rökning eller tidigare rökning. Jag vill lägga det bakom mig!

Ibland känns det som om denna loggen drar ner mig och får mig att bli röksugen för att man ältar det. Man vältrar sig i sin abstinens, nästan smakar på hur den känns. Under tiden glömmer man bort att njuta av det nya, underbara, rökfria livet.

Så jag tänker då och då nämna hur livet går och utvecklas men inte här. Jag kommer att göra det i min egen blogg för det finns så mycket annat underbart som händer med min kropp. Samtidigt som jag inte har alla dessa biverkningar. Eller kanske har men väljer att inte analysera dem. För ju mer man känner på det desto mer kommer det att kännas. Ungefär som en hypokondriker som har alla sjukdomar. Jag har inget sug efter ersättning till cigaretter. Första dagarna var det lite rastlöshet som jag botade med russin i lagom mängder.

Aptiten är detsamma. Vikten går lite ner tack vare träningen och kosten. Humöret är på topp och imorse var det första gången som jag inte vaknade onormalt Zyban-pigg utan helt normalt trött. Det är som livet återgick till det normala och jag känner mig precis som förr. Skillnade är att jag inte har ciggen i näven, att jag har mer i plånboken, att jag luktar gott och har plötsligt mer tid.

Så, med all respekt för alla er som kämpar vill jag önska er lycka till men jag kommer att överge denna loggen.

Själv anser jag inte att jag kämpar. Det finns inget att kämpa emot vill jag tro. Finns inga fördelar med rökning. Inga vatttentäta argument. Det finns mängder av anledningar att INTE röka. Viljan har vi alla - frågan är bara om vi orkar styra den. Om vi är starka och modiga nog att möta våra svagheter.

Det är härligt med gym där man känner sig hemma, känner sig välkommen. Att heja på andra stammisar, byta ut några ord eller bara ett leende....

Men att få en hälsning som jag fick idag direkt i dörren är dagens höjdare. Den mest skeptiska av alla männsikor jag känner - vår PT Said ropade glatt så fort han såg mig:

- Tjäna dag 8!!! - senare förklarade han för vår gemensamma kompis att numera heter jag något annat varje dag.

- Och imorgon ska hon heta dag 9! (tack, lite extra pepp)

Det är min 8-e rökfria dag och det känns helt underbart. Idag var tankar kring abstinensen både färre och kortare. Jag märkte att jag inte lade lika mycket tid och energi på att styra bort tankarna från suget. faktum är att jag har inte heller tagit så mycket av hjälpmedel (inhalator/spray) som jag gjorde de andra dagarna. Jag lade fokus på jobbet, uppgifter, möten - det vanliga utom på abstinensen.

Däremot att köra cardio i crosstrainern var rena rama njutningen!

Det gick betydligt lättare än under tiden som jag rökte. Pulsen var lägre, andningen lugnare, ingen trötthet i benen efter 12-15 min. Och det bara efter en vecka!!! Jössess, hur blir det om en månad? Om ett år? Ska jag ge mig på maratonlopp?

Hursomhelst, längtar redan efter gymmet, crosstrainer och vikter. Imorgon blir det veckans tuffaste, härligaste och längsta pass: bröst och triceps. Gott! Funderar på att ersätta kickbacks med bänkdips - bara för att variera det lite.... Träning är verkligen något som tar bort tankar från tidigare rökarliv. Jag har knappast något sug och humöret är...tja...jag mår toppen!!!

En vecka utan rökning avklarad. Det gick hur bra som helst. 350 skånska dollar på mitt aja-baja-rökning-konto. Men nu tänkte jag inspirera herrskapet att fylla tomrummet efter ciggen. Hemligheten heter träna! Snacka om endorfinkick man får! Jag antar att nästa nivå skulle vara en rejäl orga *m ;). Nu har jag i och för sig tränat i 3 år men jädrans vad det känns bra när man inte röker längre?!

Kom ihåg, hur duktiiga vi än är, ruset efter att ha lyckats första perioden kommer att lägga sig. Allt kommer att återgå till det normala. En vanlig dödlig går bara vidare med sitt liv. För oss rökare är det lite annorlunda. Vi kommer att resten av våra liv ha denna tomheten och saknaden. Många av oss har vuxit upp med ciggen. Många av oss vet inte hur ett vuxetliv utan rökning är förrän vi slutar. Vi känner oss vilsna. Cigaretten var vår "vän", vår avkoppling, vår ankare, vår sköld, vår flykt. Nu är den borta. Tomrummet måste förr eller senare fyllas med något.

Träning är ett bra alternativ. Att skapa sig en ny livsstil. Att skapa sig nya vanor. Och snälla rara, säg inte att det är dyrt, att ni inte har råd. I decennier har vi haft råd att lägga minst 1000 kr i månaden på att förgifta oss själva. Är då inte den duktiga kroppen som håller på att läkas nu värt ett par hundra i månaden för att må bra?

Orkar ni, är ni nyfikna hittar ni kanske inspirationen i min blogg?
www.metrobloggen.se/cell

Eller är det så? Ni som har en längre tid bakom er kan antagligen svara på det. Jag upptäckte redan igår att inhalatorn åker inte fram lika frekvent som den gjorde de första 2-3 dagarna. Imorse var inte suget av samma kaliber som de första morgonar. Visst återkommer tanken om ett bloss - antagligen av gammal vana - men den är enkel att slå bort. "Aldrig mer" känns inte så bisarrt längre - tanken på att rökarlivet är över ger mig inte längre panik- och ångestkänsla.

Det börjar kännas riktigt bra. Jag har allt lättare att fokusera på annat än bara kontrollera mitt begär. Men visst har jag blivit lite tankspridd (läs: fullkomligt vimsig). Jag hoppas att det beror på avväjningen och inte någon akut, galopperande demens som håller på att ersätta mitt rökberoende :-D

Till alla er där ute: vad ni än gör, ge inte upp!!! Ge inte efter för "bara ett bloss" Det finns inget sådant. Det är svart eller vitt, antingen eller som gäller. Och innerst inne vet ni att det blosset kommer inte ge er mer än bara ångest och skuldkänslor. Lycka till!

Jag har upptäckt en sak jag inte känt någonsin i mitt vuxna liv: suget efter något gott. Här gäller det att passa sig! Vi vill väl inte ha onödiga kilon eller hur? MEN, jag måste få tyst på den fan som antingen skriker efter nikotin eller en ersättning. Helst vill han ha en cigg men detta finns inte i min värld.

Jag har shoppat ordentligt så nu känner jag mig redo att möta rökdjävulen och arsenalet är fylld med:

Ett halvt kilo russin (gott men i små doser!!!),
2 hg physalis frukt (märkligt hur det dämpar röksuget),
9 liter mineralvatten med mangosmak (värst vad törstig man är numera),
en melonsallad (jag är så lat och denna var färdigttärnad)
och så 4 stora, mogna, färska fikon (mums!)

Nu har jag en hel del att täppa till käften på eländet på min axel. Det och så inhalator och Zonnic spray om det kniper.

Imorgon ska jag öka min dos Zyban till 2 st per dag. Vi får se om jag klarar det utan större biverkningar.

Idag var det första träningsdagen efter viloveckan och tillika första träningsdagen som icke rökare. Dagens meny: Axlar för hela slanten.

Hur kändes det? Väldigt bra. Osäker på det där med syresättningen som är bättre nu. Kan vara att man inbillar sig saker. Det är så mycket som man inbillar sig och styr tankemässigt har jag upptäckt.

Som idag. Jag satte mig till rätta för att köra militärpress (axelpress med stången). Värmde upp enligt konstens alla regler och fick sådan nikotinsug väl medveten om att inhalatorn fanns i byxfickan.

- Skärp dig för helvete! Du har ju aldrig rökt på gymmet! Vad är det för fasoner?!! Du ska inte få någon inhalator. Du tränar nu! Sluta med detta tramset!! - ungefär så läxade jag upp mig. Suget försvann bums och jag fortsatte att träna.

Passet tog cirka 45 min. Därefter var det till att handla ett lager med vatten och mjölk (shit, kom just på att jag glömde kaffegrädden) och raska hem till proteindrinken. Det var inte förrän i affären som inhalator åkte fram för 4 puffar. Sedan hamnade den bortglömd i fickan igen. Så visst handlar det om tankar och att styra dem?

Hursomhelst, nu ska jag föra över 50:- till mitt sluta-röka-konto. På tal om detta konto så hade min Neandertalare och jag en intressant diskussion om det idag:

Han: Då har du nu 300 spänn på ditt konto?
Jag: Nä, 250:-. Det är för varje dag som jag inte röker och dagen är inte slut än
Han: Jo men ikväll blir det väl 300? Kom ihåg att hälften är mitt!
Jag: Och hur fan blev hälften ditt?
Han: Det vet jag inte. Men det kan väl bli? Så duktig som du är?

Jag förstår precis logiken i hans resonemang

En liten snabbis innan jag drar till gymmet.
Jag har rökt i 29 år i genomsnitt 14 cigaretter per dag. Varje cigarett är i runda slänga 10 cm lång. Låt se....

29 x 365 x 14 x 10 blir..... 1 481 900 cm....

Hjälp!!! Jag har sugit i mig över 148 kilometer gift!!! Inte fan undra på att det tar tid att vänja av sig.....