lurade mig lite själv idag då jag rökte och tänkte.. att har jag nu bestämt mig för att sluta röka den 22/8, så kan jag ju ändå förbereda mig för det hela dagen. har försökt många gånger förut, men denna gången vill jag verkligen också göra det. tidigare gånger har jag nog bara tagit ett beslut, men utan viljan i detsamma.
och då förstår man ju hur det gick.. käpprätt åt skogen.

är beredd att denna gången ta i med hårdhandskarna för att klara det.
nu när jag sitter här och ser er andra hur även ni kämpar så känner jag mig inte ensam iaf.

du min vän...
dig har jag alltid kunnat lita på fullt och fast, alltid!
varje gång jag känt mig nere, så har du tröstat mig.
varje gång jag haft en känsla av något negativt,
så har du utan att säga något funnits hos mig, dag som natt.
har jag varit ledsen och förtvivlad, så har jag kunnat sträcka ut en hand och du har tagit den.

jag har även känt mig väldigt besviken på dig många gånger om och tänkt att jag orkar inte längre.
då har jag försökt att bryta, men du har alltid stått kvar vid min sida, troget och väntat..