Nu känner jag att jag återigen ska ta tag i detta, har försökt innan men har inte funkat. Anledningen till att jag vill sluta är för mina barns skull. givetvis för min egen också men framför allt för deras. Det tar hårt när man ser dem leka på golvet att de röker med sugrör. Jag förklarar då att det är farligt och att man egentligen inte ska röka och att mamma är dum som gör det. Min dotter som snart är 5 år har ju då förstått hur farligt det egentligen är och "tjatar" på mig att jag ska sluta, När jag säger att jag ska gå ut och röka säger hon att jag inte får, Och när jag sen kommer och gosar in mig hos dom puttar hon undan mig och säger "uu mamma vad du luktar äckligt" Gör jag? tänker jag då? jag känner inget. men det är kanske inte så konstigt..
jag har rökt i tio år nu, med upphåll på två graviditeter. Höll uppe i nästan 3 år. Herregud vrför började jag igen.? Folk säger då att ja men snälla Klara, du har ju fixat det en gång, du kan göra det igen" ja men då hade jag anledning till att sluta känner jag. då hade jag ju mitt lilla knyte i magen. Nu har jag inget mer i magen än fett.. =0)

Försöker förändra mitt liv. Gå ner i vikt, sluta röka och röra på mig mer. Men uuu vad jobbigt det kommer bli att inte kunna röka den där cigaretten när jag är ute och går på kvällen. Eller efter maten.. mmm.. suuck.. Men jag hoppas det ska gå bra. Ikväll fimpar jag. Förhoppningsis för gott. Har 1½ cigarett kvar sen är det slut.. Hoppas jag..

Idag började dagen TUNGT.... Oron och suget slog till med full kraft samtidigt som väckarklockan ringde. Oj, det blir en jobbig dag, tänkte jag.
Men nej, efter att jag kommit till jobbet och surat en stund, fått min första kopp kaffe så släppte det. Oron, suget, surheten, irritationen bara rann iväg -borta !Jag fattar inte hur det här fungerar, ena stunden såååå jobbigt för att sedan i princip bli bortglömt. Konstigt, eller hur?
Det gäller ju bara att vara 'beredd' då suget slår till, jag känner att man inte törs slappna av, man får koncentrera sig på att komma ihåg att man slutat och stå med garden uppe hela tiden inför nästa försök av monstret att slå till.

MEN JAG ÄR BEREDD !!! Jag ger monstret en rak höger direkt han visar sitt fula tryne !

Måste oxå få säga att det är otroligt inspirerande att läsa alla inlägg och kommentarer här i loggen. Vi är många som kämpar för att bli fria, och tillsammans är vi starka och kan hjälpa varann.

Kämpa på alla ! Vi klarar det :)

//L

Oj,oj,oj....guuuud vilkenjobbig dag.
Abstinensen river i mig på ett konstigt sätt....som det gjorde dom 1-a dagarna känns det som.
Surret i både kropp o huvud-blääää.
Jag har tittat på sambons tobak tusen gånger idag,känns det som.
Har inte ens vågat ta i grejerna för att lägga bort det...bara stått stundvis o tittat på det.
Han hann inte ens stänga ytterdörren förens jag sa; ta bort din jävla tobak innan jag klappar till dig-hahahah,han fattade ingenting stackarn.
I dag har det verkligen varit en skitdag, och det är en jädra tur att jag vet(hoppas starkt) att skitdagarna brukar bara komma någon gång då-o-då. Så i morgon är det säkert bättre!!!

Åtta dagar utan att röka! Det är ju fantastiskt, otroligt och alldeles, alldeles underbart.
Men jag är så trött jag är så nedstämd.
Jag vill helst gå och lägga mig så fort jag kommer hem från jobbet och att ta tag i något (mer än det jag absolut måste) på hemmafronten är inte att tänka på..
Jag förstår ju att det här är någon prosess "man" måste ta sig igenom, men hur lång tid tar det innan man ser ljuset???
Jag vill bli glad och positiv och känna livet!

Hoppas det går bra för er där ute, kämpa på
Vi är värda det här :)
//Sol