Suck.
Kanske inte det roligaste inlägget men det är väl ok att få vara jobbig också?
Igår var en dag med många motgångar och det är just då jag har haft cigg som en tröst. Jävla skitmonster.
På kvällen fick jag dessutom besked om att min "extramormor" gått bort.
Tror jag fortfarande är i nån sort chock. Kunde inte gråta. Kände ingenting.
Var bara glad att hon få ett snabbt avslut eftersom hennes största skräck var att bli gaggig och inte vara klar i huvudet. Denna fantastiska lilla Chanel- tant som alltid var på bra humör och uppmuntrade mig i allt.
Hennes styrka och vägran att vara just "tant" trots ett hårt liv var och är en inspiration.
Varje gång vi sågs så viskade hon - " vet du, nu har jag haft så mycket roligt så jag tänker dö snart" Varje gång skrattade jag åt henne och hon sa - "Men det är sant! Jag tänker minsann inte bli en "sån där". Nej,du."
Sen skrattade vi båda åt hennes envishet:)
Därför är jag glad att det kom plötsligt. Hon fick som hon ville i slutet vill jag tro och har säkert superkul upp i himlen:)
Hon blev 91.
Saknar henne redan...men kommer inte att röka. Mamma fick panik och trodde att jag skulle trilla dit igen.
Men icke.
Jag vill bli som min extramormor och har en känsla av att rökning inte passar in då;)

Tre dygn har gått sen mitt rökstopp nu. Hittills går det bättre än jag trodde. Har lite yrsel och humörsvängningar, men inget att tala om ÄN iallafall... Ibland känns det jobbigt, men också väldigt skönt!
Idag belönade jag mig med att köpa sb-tolv (munskölj mot dålig andedräkt), och en dagcreme. Kändes extra bra!

Idag glömde jag mitt nikotinplåster ;D! Kom på det när jag nästan var framme på firman och tänkte asch, får jag tuppjuck så får jag väl åka hem då!
Tuppjucket har inte hänt ännu och det är fantastiskt skönt.
Är fruktansvärt förkyld (som många andra i dessa skolbörjartider) och det är helt annorlunda att vara det utan att röka. I vanliga fall får jag alltid en taskig hosta rätt tidigt och som sedan håller i länge...inget sånt nu!
Sömnen är det fortfarande dåligt med, men man får hålla god min helt enkelt, det ÄR värt alla sömnlösa nätter.
Jag är så glad att mitt humör inte har varit så dåligt som många andras som jag läst om här.
Men har jag inte sagt det innan så gör jag det igen – detta beslut känns så rätt. Jag är så tillfreds med det!
Visst ibland finns det en saknad en tomhet, och det tror väl fasen, det har ju varit en del av mig i trettio år!! Konstigt vore det väl om INTE en saknad och tomhet infann sig.
Jag tror det svåra kommer nu, efter en månad, när allt detta positiva man känner händer med sig själv bara blir vanlig vardag. DÅ gäller det nog att fortfarande vara tillfreds med sitt beslut.
Trevlig helg önskar jag alla oss missbrukare, stå på oss, fall inte tillbaka, det är inte värt det!

mer än en hel vecka utan cig nudå, de sista dagarna har gått ganska bra, klart man tänker på cig allt som oftast och det blir ju ganska rastlöst då och då.. 40 dagars målet, slutet i den mörka tunneln har jag fått höra det måste jag uppnå.

7 dagar * 20 jag har alltså hoppat över 140 cigaretter.. 140 cigaretter det låter så äckligt!!!! Vad har man hållit på med egentligen...

Vad snälla ni är som svarat i min logg, blir jätteglad!

Ha det bäst nu och ge inte upp alla ni som försöker, glöm inte att försöka duger!