Tusen tack Bettan och Ingrid.
Behövde verkligen era ord.
Det är så märkligt...jag är SÅ trött. Så trött.
Är det avvänjningen, sorgen, nikotinöverdosering eller ilskan från igår?
Kunde inte skriva igår för jag var så arg och besviken. Beskyddarinstinkten fullkomligt pulserade i mig och jag nötte nästan spår i golvet av allt vankande.

Inte nog med att min kära extramormor gick bort. Mamma ringde och berättade att hon och jag inte är välkomna
på begravningen. Vi får inte ens veta var och när den är. "Hon ville inte ha en stor begravning så bara de närmsta är inbjudan och resten får reda på det genom annonsen som kommer sättas ut i tidningen , meddelade henne dotter.
URSÄKTA!
Får man verkligen göra så???
Vi är ju SLÄKT!
Att höra mamma så ledsen gör/gjorde så j'vla ont och förmin egen del så kan jag inte förstå hur man kan vara så okänslig. Även i sorg.
Både jag och mamma VET att vi betydde mycket för henne. Mamma pratade regelbundet i telefon med henne in i det sista och hon gjorde ingen hemlighet av att hon tyckte om oss.
Något stämmer inte och vi insåg exakt vad det handlar om när vi pratade i telefon.
Avundsjuka.
Med damen i fråga inte längre kvar att försvara sig så åkte vi ut med kärran. Så utomordentligt humant av hennes kära dotter, min mors brors fd. fru.
Ilskan gjorde mig faktiskt mer röksugen än sorgen för jag vet att hon kommer få det bra "däruppe".
Personligen skulle jag vilja se det skriftligt att det var hennes önskan att inte ha oss där.
Att inte få ett avslut. Inte ens på sista bänk.
Det är så lågt.
Jag kommer aldrig mer att prata med min kusins mor. Att hon ens tilltalade min mor på det viset(jag kan höra hennes röst) gör henne icke önskvärd i mitt liv i alla fall och för det ska det mycket till. Jag är för f-an Gudmor och vår avlidnas barnbarnsbarn!
Hon startar ett krig helt i oödan den egoistiska satkärringen.

Kan inte mer än önska att allt testamenterats till min mor och mig. DET skulle vara intressant.
Kharma.

Blev så less på den trötthet som kommer i min kropp efter att jag har rökt, så jag bestämde mig för att kasta alla cigaretter. Första natten var abstinensen grymt jobbig men sen så köpte jag nikotintuggummin och inhalator och det har hjälpt.

Det mest fantastiska är hur mycket piggare jag känner mig nu. Kan sova 6 timmar och känna mig utvilad, förut var det mellan 10-12 timmar innan jag kände mig riktigt utvilad...
Det är så otroligt stor skillnad!!!

Men fortfarande är jag sugen, röksugen... Men inte lika starkt sugen som förut. Alltid nått! :)

Suck.
Kanske inte det roligaste inlägget men det är väl ok att få vara jobbig också?
Igår var en dag med många motgångar och det är just då jag har haft cigg som en tröst. Jävla skitmonster.
På kvällen fick jag dessutom besked om att min "extramormor" gått bort.
Tror jag fortfarande är i nån sort chock. Kunde inte gråta. Kände ingenting.
Var bara glad att hon få ett snabbt avslut eftersom hennes största skräck var att bli gaggig och inte vara klar i huvudet. Denna fantastiska lilla Chanel- tant som alltid var på bra humör och uppmuntrade mig i allt.
Hennes styrka och vägran att vara just "tant" trots ett hårt liv var och är en inspiration.
Varje gång vi sågs så viskade hon - " vet du, nu har jag haft så mycket roligt så jag tänker dö snart" Varje gång skrattade jag åt henne och hon sa - "Men det är sant! Jag tänker minsann inte bli en "sån där". Nej,du."
Sen skrattade vi båda åt hennes envishet:)
Därför är jag glad att det kom plötsligt. Hon fick som hon ville i slutet vill jag tro och har säkert superkul upp i himlen:)
Hon blev 91.
Saknar henne redan...men kommer inte att röka. Mamma fick panik och trodde att jag skulle trilla dit igen.
Men icke.
Jag vill bli som min extramormor och har en känsla av att rökning inte passar in då;)

Tre dygn har gått sen mitt rökstopp nu. Hittills går det bättre än jag trodde. Har lite yrsel och humörsvängningar, men inget att tala om ÄN iallafall... Ibland känns det jobbigt, men också väldigt skönt!
Idag belönade jag mig med att köpa sb-tolv (munskölj mot dålig andedräkt), och en dagcreme. Kändes extra bra!