hmm.. idag mådde jag ganska dåligt. lätt irriterad och lätt för att gråta också,det var en väldigt jobbig dag.. även fast jag fick träffa min pojkvän idag för en gångsskull så var jag ändå inte glad.. jag och han satt och pratade om det här med att jag har slutat röka, och kom fram till att jag nog slutade mest för andras skull, andra personer har tjatat på mig och sagt att dom tycker att jag ska sluta röka osv osv,och jag lyssnade på dom, sen började jag vilja sluta lite grann själv också, och då började jag hitta alla dåliga saker med rökning för att som "intala mig själv" så att jag tillslut tycker så stenhårt..men jag vet inte riktigt om det har funkat så bra.. jag tänker hela tiden att "varför sa jag att jag skulle sluta röka nu?, jag skulle aldrig ha sagt nånting, därför nu har jag stor press på mig själv, jag vet inte om jag orkar må dåligt mer, men jag kan inte börja röka igen eftersom att jag har lovat massa folk", och jag mår bara sämre när jag har så mycket press på mig.. jag vet inte vad jag ska göra.. jag skulle istället ha varit tyst och kanske provat sluta röka på egen hand så att jag hade kunnat ge upp om jag kände för det, därför jag ska ju ändå sluta den dagen jag skaffar barn.. men asså det här är så svårt, för jag vet inte vad jag vill..för jag vet ju inte om det är jag som vill ge upp eller om det är han på min axel.. jag bröt iallafall ihop idag och visste inte vad jag skulle ta mig till. då sa min kille att det enda sättet för dig att ta reda på om du vill röka eller inte vill, är att ta en cigg och känna efter (för när man väl sitter med ciggen, detär ju oftast då man brukar tänka till att :oj, det kanske inte var så speciellt iställlet). men iallafall.. när jag satt där med ciggen så kändes det som att det är jag. jag känner mig inte hel utan ciggaretter.. jag är en helt annan människa.

I januari slutade jag röka, funkade bra rätt länge. Började ta en cigg då och då, det blev fler, till slut uppe i mina vanliga 20 om da'n. Och sedan gav jag upp och har gladeligen rökt hela sommaren. Nä det var inte sant, inte alls gladeligen. Har mått urdåligt av det, jag vet vilken risk jag tar med min kärlkramp, höga blodtryck, tandlossning, osv osv. Jag har tittat in här ibland men inte velat skriva något eftersom jag rökt som en skorsten och känt mej rätt misslyckad. Men idag när jag loggade in hittade jag Paula som ska försöka igen med Champix efter att ha trillat tillbaka. Och då plötsligt blev jag så inspirerad och samtidigt arg! Jag har bett min läkare om en fortsatt kur med Champix men han tror inte på mig längre och jag får inget recept. Det är inte samhällsekonomiskt försvarbart, säger han...(är det samhällsekonomiskt att låta folk belasta sjukvården pga av rökning då?) När jag läst Paulas inlägg så tänkte jag: varför ska jag ge upp? Jag ringde företagsläkaren, berättade som det var och nu har jag fått en tid hos honom imorgon. Och jag kommer att få ett recept på Champix! Och denna gång ska jag inte sluta med medicinen efter för kort tid utan kräva medicin så länge jag behöver den - läste någonstans att rekommenderad tid är ett år. Och jag äter så länge det behövs! Så tack snälla Paula, du fick mig att försöka igen och att få ny kraft till det!
Jag har ju varit rätt aktiv härinne tidigare i år och jag minns den härliga känslan som finns här. Så mycket värme och omtanke och goda, härliga människor. Jag är glad att jag är tillbaka här!
En speciell kram till mammajane som jag såg firar sju månader idag, vilken prestation! Och Jane, du var en av mina starkaste stöttor under min rökfrihetsperiod och jag tänker använda mig av dina kloka ord den här gången också. Dina härliga kommentarer blir aldrig för gamla!

LISALISA, tack gode gud att det var en släkting som var så urbota dum i huvudet på det där bröllopet, då får du åtminstone chansen att ge igen, förr eller senare. Hämnden är ljuv, tänk ut något riktigt elakt och VÄNTA ut tillfället. Som vi brukar säga i Skåne: Svinhugg går igen. Eller så behöver du inte anstränga dig, för vi brukar också säga att en del straffar Gud meddetsamma.... en del människor är så knäppa att det är inte ens lönt att reta sig, det är bara att tycka synd om dem. Som Millis skrev: IQ=skostorleken......Sträck på dig, var glad att du inte röker mer, och var stolt över din bedrift att sluta röka efter så många år. Kram på dig din finska sisubrud....Laureen.
PS Måste erkänna att det är först nu som jag förstått att du bor i Finland, jag trodde du bodde i Norrland... hur klok är jag???? DS

Hej alla, när man inte varit inne på ett tag och skrivit så blir det lite rörigt, det är så mycket man vill säga till olika människor här men ibland undrar jag om alla går tillbaka och läser nya svar på sina loggar, så jag gör så här istället.
MILLIS, om man går in på hemnet.se och kollar på Oskarshamn och fritidshus, så finns det ett på Sommarvägen 38 för en och en halv miljon,,,,,,, varför har jag inte det undanstoppat i byrålådan, då kanske jag också skulle sett den där himlen och horisonten som du beskriver till Aida. Det är en dröm , men om den blir sann är en annan femma. För övrigt tycker jag vi är jätteduktiga som inte röker. By the way köpte du nya TP:et????
MONICA, jag är övertygad om att du är jättefin i din klänning på din sons bröllop, vad kul att gå på bröllop!!!
Sen behöver du inte ha dåligt samvete för att du inte såg vår 4 månaders dag, det är lätt att missa nu när vi firar allt från en timme till 7 månader. Jag är dock så glad att du flyger lite fritt och har en rökfri tillvaro, dock skulle jag gärna veta lite mer om hur det gick när du trappade ner på dina champix.... och hur har du det med sömnen nu, mer eller mindre????????? kram så länge.
LISELOTT, vill bara här skriva att jag tycker att du är underbar, har inte hunnit "prata" så mycket med dig på sistone, men ser att du peppar och skriver glada tillrop till alla nya, du är jätteduktig. För att inte tala om hur duktig du är på att vara en icke-rökare, skrattade när jag läste om häxan surtant som trollade bort allt hon var sur på...... finns en och annan som jag också skullle kunna trolla bort in emellanåt.
TOKFIA, jag vill verkligen inte slippa dig, jag vill dras med dig så länge jag någonsin kan. kram på dig din toka.

Idag är det 7..helt otroliga sju månader sen jag slutade med lite hjälp av Allen Carr..
och flera personer härinne..
Ingen nämnd ingen glömd.. =))

Det har inte varit enkelt alla dagar..(ska gudarna veta..)
Men idag, är ingenting mot i början..
Ni tar er igenom det..och ni kommer att fixa det!!

Jösses, under den här tiden har jag inte rökt.. 4 280 cigg/ 214 askar..och är supernöjd..
sparat 9 630kronor (som jag har spenderat på annat..*ler* )

Lycka till..

Kram Jane

Vilken kamp det är hela tiden!!! Har djävulen på ena sidan av axeln och ängeln på andra.. Men jag ska fan grejja det här!!!! Inte nog med att sluta med giftpinnarna.. Jag undviker godis oxå för att inte bli tjockis.. aaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhaaaaaaaaaaaaaa!!! Jag som älskar godis!! Men vet hur det va förra gången jag försökte sluta röka. Gick upp 5 kilo på 1 vecka. Det är faktiskt inte okej för mitt psyke. Jag klarar inte det. Ganska sjukt att jag tar hellre ett gift än lägger på mig några kilon. Hemskt jag tänker...
Längtar inte feter mitt underbara luktsinne som jag iaf fick sist jag slutade röka. Det va faktiskt det som va svårast att klara av. Hur bra kan man lukta till sig saker alltså.. Kunde inte vara på centralen utan att få kväljningar, tyckte inte om mina favoritmaträtter för det luktade och smakade alldeles för starkt. Människor som luktade det minsta illa va enligt mina näsborrar närsläktad med as. Klaga´t färdigt nu. Jag har iaf en negativ bild framöver om hur min kropp kommer reagera. Så man kanske kan få bli lite positivt överraskad om man inte känner en älglukt från andra sidan skogen komma smygandes mellan grantopparna.

Jag
Ville tacka all som har get mig stöd. Jag tog EJ CIGG , fast jag känner mig så dåligt. Jag vet ej vart ska jag ta vägen. Trodde aldrig att en sådan sak skulle ta på mig så hårt. Men va fan vi skulle fira den 25.9 20-års bröllopsdag. Så ni kan förstå hur det känns. Ni som har varit med om vet ni om det finns på nätet sida där kan man skriva av sig och lätta på trycket som är i brostet. Finns det någon familj rådgivning på nätet eller liknande.
Lika till alla som kämpar kämpa på det är värt det.
Stor kram Aida

På måndag börjar skolan för mig, var på möte idag, det gick väl bra. men när jag börjar så kommer ju nästa test, hur ska jag klara av skolan utan att röka?.. jag brukar ju alltid ta rök-pauser, vad ska jag göra nu då.. fan det känns typ sorligt (jag vet att det låter jävligt när jag säger så, men det är så det känns)... ååh.. nu börjar jag sakna den typ av vane-ciggen också.. hur ska det här gå :s .. nu blire ju inga pauser, eller det vet jag ju inte än, vi kanske har små raster, men vad ska jag göra under den tiden för att slappna av? (iförsej så blir man ju inte avslappnad av cigg, det är ju bara hjärnan som tror det, och därför blir man det), men endåååååå.... ååh så drygt!..jag vill ju gå ut och ta en cigg med nån kompis efter att jag har suttit och koncentrerat mig länge och varit duktig.. sen efter lunchen brukar vi ju alltid ta en cigg.. åh jag saknar att röka..!

jaja, vad gjorde jag hela livet tills jag blev 13 och började 7an?, justja,då hade man typ långa raster och då spelade man fotboll osv.. man hade väl inga små raster tror jag? nää... aja, jag får väl komma på nått.. jag kan ju inte börja röka igen bara för att få göra det under rasterna i skolan/jobbet.. även om det lockar... det här kommer bli drygt men men jag får väl vänja mig..