s.... står nog för snack!

Jag vill tacka er alla för ert stöd, jag fick en kommentar imorse från millis som jag vill bemöta:
Nej, jag har tagit ett aktivt avståndstagande till alkohol, därför kan jag omöjligt ha varit full när jag skrev det inlägget, vad som istället hade hänt var att jag vandrat hela staden runt för att kunna komma underfund med varför jag tagit den där ciggaretten.

Visa dagar är lättare än andra och det är aldrig lätt att klippa bandet till två belönsingssystem samtidigt. Jag går i skolan, men har även ett heltidsjobb som ger mig pengar, utöver det så frilansar jag en hel del. Jag har råd att röka, jag vill bara inte längre eftersom jag känner att det tar mer av mig än det ger tillbaka. Jag vill inte vara slav under mitt beroende, jag vill kunna tänka själv. Därför har jag också slutat drica, av den enkla anledningen att alkohol gör dig avtrubbad i bästa fall och hjälplös i värsta. Jag har aldrig varit mycket för artificiell lycka har jag velat inbilla mig, men så är det inte har jag märkt. Jag är precis lika socialt depraverad som alla andra. Nåja insikt är det första steget, som dom säger på 12-stegs mötena.

Envis
Bestämd
Förståndig

3 egenskaper som kan vara bra vid rökstopp. Dessa 3 egenskaper ligger högt uppe på listan som beskriver mig. Men inte FAN hjälper det! Det är ju nu jag behöver er egenskaper som mest!

Det började bra första veckan, jag hade lyckats gå ner från ca 15 cigg till 3-5 st/dag. Humöret var inte på topp, jag var svimmfärdig och irriterad på allt, men jag hade bestämt mig för att lyckas.

Redan efter 5 dagar kom den. Den fruktade helgen. Hur skulle jag klara av röksuget efter några drinkar och hur skulle jag klara röksuget när man blir omringad av alla rökare och feströkare?
Nej, det gick inte. Jag tog ett blåss här och ett blåss där och sedan en cigg här och en cigg där.
Totalt misslyckad är man.

Jag vill så gärna kunna använda plåster, men mina magsår förbjuder detta.
Jag ska fråga min läkare om andra hjälpmedel, men det dröjer länge innan jag får träffa honom eftersom rökstopp ju inte räknas som akut, såklart.

Jag känner en förkylning komma krypande i luftrören. Ännu en anledning att hålla sig borta från de fasanfulla små cigaretterna. Ja, det finns tusentals anledningar att sluta och väldigt få anledningar att fortsätta med rökningen. Men, varför ska det vara så j***vla svårt. Och varför verkar det så lätt för vissa andra.
-Jag bara bestämde mig för att sluta, och så gjorde jag det.
Den repliken tycker jag mig ha hört flera gånger. Men vad för slags superkraft måste man ha för att själv lyckas?

Jag har haft ett litet fallback, jag har rökt. Jag var bara tvungen att känna hur det kändes,
Jag var arg ledsen och rastlös och ville bara få ta ett djupt andetag och prata med små bokstäver.
Och det var precis lika vidrigt som jag mindes det, FY,FAN. Jag ska aldrig mer röka igen.
Jag vet inte vad som flög i mig, kanske var jag skrämd av martinas prediskan om att om jag någonsin vill komma i en strl 32 så får jag inte sluta röka eftersom ciggen gör min ämesomsättning till en centrifug(yeah thats supposed to be a good thing) och att jag skulle bli ÄNNU tjockare, och typ mordisk och massa andra otäckheter. Jag blev så himla rädd, sen dök den där snubben upp from the middle of nowhere och skrek att jag var en dum hora bara för att jag sa att jag inte ville dela kroppsvätskor med nån som såg ut som en grusplan i ansiktet. Sen var jag så arg att det enda jag ville göra var att röka.,.ångestspiralen var ändlös.

Men nu känns det bätte jag har insett grunden till mitt missbruk. Jag har nåt slags överdrivet behov av att stänga av och ersätta med. Jag är inte bra på att känna känslor, endast när jag är halvt medvetslös kan jag ta in det jag känner och till och med då gör det så ont att jag vill dö. Jag har ett hål i mig som växer sprickan i en frusen sjö. Känslorna väller åt alla håll och helvetet brakar loss. Jag har ett hål som måste fyllas. Men jag är snart inne på första avklarade veckan utan alkohol. Det rör ju iaf på sig, som juden längst bak i ledet sa.