Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite.
Hej kära loggdagbok.
Idag var jag en rätt duktig flicka faktiskt. Jag lovade mig själv att inte röka någonting och höll mig borta från allt vad cigaretter heter.. fram till klockan sju ungefär. Då träffade jag min lilla älskling som röker lika ofta som en annan blinkar. Jag lyckades hålla mig borta från den första cigaretten hon togm men sedan brast det, jag var igång och den närmsta timmen rökte jag i någon slags desperation tre cigaretter.
Dock drabbades jag ganska snart av en grav ångest på grund av detta snedsteg och sprang långdistans nu ikväll för att plåga mig själv lite grann; 18 kilometer för att vara exakt. Sex kilometer för varje cigarett som tidigare tagits.
Mina ben var gummi när jag kom hem, inte konstigt då jag säkert inte har sprungit på tio dagar, men det var det värt. Jag fick ju trots allt skylla mig själv.
åh jag vill ju också bara säga till dig som gav mig en kommentar angående alla mina försök att sluta - de är ingen felskrivning, det stämmer faktiskt. Jag har försökt sluta flera gånger trots mitt enda, ynkliga år som rökare. Jag vet inte varför jag blev beroende så fort, kanske för att jag rökte hela högstadiet också, men det har i vilket fall många gånger varit ett helvete för mig och jag har alltid börjat igen. Nu är det dock kört för cigaretterna när de kommer till deras personliga vilja och jag har bestämt mig för att den enda som får styra över mitt liv är jag själv. Jag vill inte sitta på fik, i hus, på restaurang, bio you name it, och bara tänka på om det är okej att röka där, eller om filmen/middagen/samtalet snart är slut så att jag kan gå ut och blossa. Det skrämmer mig att jag är så beroende, därför måste jag avsluta det för att bevisa för mig själv att jag kan.
