Alltså, varför finns inte humöret "Skitstolt". För det är också ett humör. Och mycket bra är egentligen inte alls med samma innebörd. Man kan må skitstolt på en nivå och pissigt på en annan. Det är nog det jag gör just nu. Men skitstolt är en så in i märgen bra känsla att jag får landa mig i mycket bra i alla fall...
Att begränsa sugtabletterna har varit smärtsamt. Nu sammanfaller det ju med en dossänkning ned till 5mg på plåster också och det gör det kanske inte mindre smärtsamt egentligen. Men det är sugtabletterna som jag kan identifiera att jag saknar. Plåstren bara är liksom...
Idag satte mitt bostadsbolag äntligen äntligen upp containern som ska stå uppe en ggn/mån. Jag ska tillfälligt flytta (någon med extra boende i Sigtuna i höst??) och sånt renderar ju överblivna saker. Bära bära bära. Se framför er liten kvinna på 1 och 60 släpandes bokhyllor, soffbord, madrasser, mattor.... Från källare tvärs över gården, och inga dörrar går att ställa upp. Ni gissar rätt - röksuget slår nya rekord. Vill vill viiiilll skriker känslan. Det bestämmer inte du muttrar förståndet och jag fortsätter släpa.
Men den riktiga utmaningen kommer av liten bäddsoffa ned i källaren och normal tresitssoffa upp ur källaren. Ned gick väl hyfsat. Upp med en soffa i alltför stora delar, fortfarande kort och singel (kanske ska söka partner i Sigtuna när jag ändå håller på?) är en desperat utmaning. Svetten lackar, röksuget skriker och kanske ännu mer den absurda längtan efter de äckliga sugisarna. Sedan droppar jag soffan på min egen fot. Samma stortå som redan är omplåstrad efter att jag klippte mig i den tidigare idag. Blod på golvet, på soffan, på mig...
